Berömda bröllop, Bröllop, Frihet, Humor, inspiration, kärlek, Minnen Vänner, Natur, Vänner, Värmlandstips

Anders och Lena

Anders och Lena är gamla vänner till mig. De gifte sig i juli månad. De är lite som en Urban Outfitters affär. Väldigt trendiga, chickt retro, lite finurliga och påhittiga med sin humor, skatebohemvintage och alltid omgivna av vänner och väldigt mycket peace, love & understanding. Jag såg det här som en chans att få låta min ande få vara fri. 


Om jag inte hade ammat hade jag och min kamera definitivt varit med på festen (festen som slutade 11.00 dagen efter och som exakt hela byn har pratat om hela sommaren. Bandet (Top Cats) som slutade spela 05, städerskan som kom på morgonen och som fick gå hem igen därför att festen fortfarande pågick. Underbart)


Puss. All lycka till er.// Helena H
Äventyr, Frihet, Hus, kärlek, Min son, Minnen Vänner, Natur, Personligt, Värmlandstips

Några dagar i paradiset

Hela förra veckan var vi i mitt paradis Rattsjöberg och firade sommaren. Jag plockade en cerise bondpion i mammas trädgård och Jessica satte den i en fantastisk vas.

Min fina systers-syster (min halvsysters halvsyster för de som tycker det är viktigt) Jeanette var också där.
Min farbror Bosse och kusin Linda var också där.

Och lille Jesper, Felicia och vår kära gamla vän Jessica.
och jag och lille Viggo förstås.
Vi gick ner till sjön några gånger.
Vi gosade med fåren och lammen.

Min farbror Bosse är en av de finaste människorna jag känner.

Bosse läser gärna Kvällsstunden, och det gör han säkert för att hans mor, min farmor brukade göra det. Den tidningen ger mig alltid lite farmor känslor.

Sen åskade det en natt som sagt var och vi låg och höll om varandra och var rädda. Hade jag haft stativet med mig hade jag plåtat blixtarna. Måste lära mig att alltid ta med stativet.

Dagen efter var det fint väder igen och vi låg vid vattnet och solade.

Det blåste och glittrade vid världens vackraste sjö.

På kvällen spelade vi retro och det dracks sauternes.

Sen kom min underbare vän Fredrik på besök. Han hade med sig cykeln och cyklade runt Rattsjön.

Fredrik jobbar med/brevid ett tryckeri så han hade med sig en hel hög med tidningar till oss som vi jublade över att få. Personligen är det inte var dag jag läser skvallertidningar men det passar att få lite intriger i lugna, sköna skogen.

Vi åt mat hela tiden. Grillade, sill och det dracks vin till lunch….en riktig paradistillvaro.

och alla dessa jordgubbar som bara vill ätas.

Vi hade spa och la gurka på ögonen, och vi var ute och terrängkörde Viggo i hans joggingvagn.

Pendikstugan har några hundra meter till Rattsjön.

Pendikstugan kan man faktiskt hyra. Man ringer bara 0560-71095 och ser om den är ledig. Vi hyr ut den till speciella gäster. Det är den första stugan som pappa byggde. Det är faktiskt ett riktigt fertilitetshus för mer än tre kvinnor (som vi vet) har blivit gravida där.

Det är sannerligen paradiset, med bara några kilometer till Hovfjället. Med snirkliga stigar och utsikt över blånande berg.

På övervåningen hittar man en tavla målad av mig från en tid då jag var på seglats. Motivet föreställer min tid i Portugal.
Sen hittar man en mörk oljemålning av Jessica vid trappan.

Sen kom Bosse på besök till vår stuga och vi spelade retro igen. Bosse var den enda som hade koll på 50-talet.

Vi hittade smultronställen.

Med höga stora smultron.

och som grand finale kom en liten älg förbi.
Det var några fantastiska dagar i mitt paradis.
Rattsjöberget.
Minnen, Minnen Vänner, Mode, Musik, Musik Nostalgi, Personligt, Resa, Stil

Its oh so quiet

Läser idag i tidningarna att Hultsfredfestivalen går i graven. Jag minns mina tre  besökta Hulsfredår i mitten på 90-talet som åren då allting var absolut fel och samtidigt absolut rätt. En tid jag tittar tillbaka på med förvirring och förfasan och förtjusning. Åren då jag var alltför ung och samtidigt alltför mogen. 15 till 17. Så totalt upptagen av mina uttryck och mina kärlekar.

________________________________________________

Höjdpunkten de där förvirrade åren var när jag fick träffa min allra största idol. Tjejen som satte Island på kartan. Som var 90-talets största modeikon (enligt mig)  Flickan som satte standarden, som skapade min stil, som fick mig att känna mig fri och vacker och stolt och som pekade ut en riktning åt mig i den där förvirrade tillvaron som kallades tonår.

Björk på stora scenen i Hultsfred 1996. Jag säger bara det.
Tack Hultsfred för att jag fick träffa henne:

Minnen, Minnen Vänner, Mode, Musik, Musik Nostalgi, Personligt, Resa, Stil

Its oh so quiet

Läser idag i tidningarna att Hultsfredfestivalen går i graven. Jag minns mina tre  besökta Hulsfredår i mitten på 90-talet som åren då allting var absolut fel och samtidigt absolut rätt. En tid jag tittar tillbaka på med förvirring och förfasan och förtjusning. Åren då jag var alltför ung och samtidigt alltför mogen. 15 till 17. Så totalt upptagen av mina uttryck och mina kärlekar.

________________________________________________

Höjdpunkten de där förvirrade åren var när jag fick träffa min allra största idol. Tjejen som satte Island på kartan. Som var 90-talets största modeikon (enligt mig)  Flickan som satte standarden, som skapade min stil, som fick mig att känna mig fri och vacker och stolt och som pekade ut en riktning åt mig i den där förvirrade tillvaron som kallades tonår.

Björk på stora scenen i Hultsfred 1996. Jag säger bara det.
Tack Hultsfred för att jag fick träffa henne:

citat, Minnen, Minnen Vänner, Nostalgi, självporträtt

Nostalgi

Förr pysslade jag med konstcollage. Det längtar jag efter. Tid, pennor, penslar, färg, olja, saxar, lim, bilder, poesi och en gnutta romantiskt vemod toppat med det som ligger närmast.

Till höger nere i bilden har jag klippt ur en rad ur en intervju och det står ”Your favourite view? Seeing the people I love.” Det tycker jag är så fint. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

årskrönika, Minnen, Minnen Vänner

Årskrönika 2009





The world according to Helena.
2009 var ett konstigt år. När vi satt på nyårsafton och sammanfattade våra år kunde jag konstatera att 2009 var för mig ett riktigt vuxenår. Ett år fullt av förpliktelser och odramatiska händelser, men när jag tittar tillbaka på årets bildhändelser är det ändå en hel del som hänt. Kanske är det bara jag som lugnat mig i mitt känslosvall och inte ser saker lika svart och vitt längre.

_________________________________________________________

I början av året dog min mormor. Det var en kall solig dag som begravningen ägde rum.

Vi läste dikter för mormor och mindes hennes svarvade midja, vippade kjolar och trollsagor. Att förlora någon som står så nära gör så fruktansvärt ont. Samtidigt fick mormor leva ett långt och händelserikt liv och vi ska alla en gång dö, även om min önskan är att vi alla skulle få bli hundra år. Mormor var en stark kvinna och jag vet att jag ärvt en hel massa envisa nordnorska gener fulla av fisk av henne.

______________________________________________________________

I februari fick jag äntligen åka öppet spår.

Det snöade konstant och det fanns varken fäste eller spår, men det spelade ingen roll. Jag hade så himla roligt och kände mig så grymt stark. Visserligen hade jag inte tränat så hårt som man egentligen ska göra inför en sådan prestation men med rätt teknik kommer man långt. En vecka efteråt köpte jag en vasaloppsbiljett för 2010 som pappa nu fick i julklapp av mig då höggravida kvinnor inte ska köra 9 mil på skidor. Istället får jag satsa på 2011.

______________________________________________________________


Årets varmaste natt upplevde jag och Jögga på vår månadslånga vistelse i Thailand i april. Vi hamnade i en sunkig smutsig bungalow på Koh Lipe och det fanns varken luft eller syre att tillgå. Helt ärligt trodde vi att vi skulle dö. Min kropp värkte av värmeutslag och skavsår och någon slags feber och myggbett, åh dessa myggor och åskan dundrade och vi var magsjuka och längtade bara hem. Givetvis gick det över.

Några veckor per år ska man alltid vara beachbabe och gå runt i bikini och solhatt och spela yatzi i solnedgång. Det är bra för själen. Man ska froda hippien inom sig och hångla järnet.

__________________________________________________________

Årets ”Hangover”(med återkoppling till filmen) bjöd Anna-Lenas 30-årsfest på. Det var en fullständigt galen natt som ägde rum på en vägkrog i Gävle i maj. Jag tror att jag tyckte att det var så roligt därför att jag hade brudrna helt för mig själv på det där gamla galna sättet som vi brukade hänga förr. Dessutom hade jag laddat med lockar i håret och cancan-klänning och vem kan motstå att ha roligt i sådan utstyrsel?

______________________________________________________________

Årets finaste vänskap hade jag faktiskt med min kusin Markus. Vi kom varandra nära på ett sätt med långa samtal och intensivt arbete. Delad humor och fördjupande vänskap. Vi är så lika på något sätt, och han blir den lillebror jag inte haft. Han är så grymt snygg och jag presenterar honom för alla de vackraste singelkvinnorna jag vet, ändock är det ingen som duger.

Så är det när man väntar på den rätte.

________________________________________________________________

Årets farligaste porträtt får Ray stå för. Och med farligaste är jag ironisk och menar att han nog är den vänligaste människan jag någonsin mött. Han gav mig lite inblick i en värld som jag aldrig kommer tillhöra, en värld där man sätter stilen och det personliga uttrycket främst. Det intressanta med att få fotografera människor är att man får komma dem nära, man får se en liten skymt av deras själ utan att behöva stanna där för länge.

________________________________________________________________

Årets stöttepelare har jag varit åt min syster. Åh vad hon älskar mig, hon skulle kunna gå igenom eld och vatten för mig, och det skulle jag givetvis göra för henne också.

_____________________________________________________

Årets mest avslappnade resa gick till Österlen. Jag bara stack från mitt jobb när sommaren var som varmast och jag fick uppleva en magisk grönskande het tid och jag ville aldrig lämna stranden. Efteråt har jag fått lite skäll för att jag varit oansvarig mot mina medresenärer och jag lärde mig något av det där. Men har man bara 4 dagar blir de så viktiga och man blir självisk. Jag var iallafall lycklig och dagen jag kom hem från den här resan, den 29:e juni gjorde Jörgen mig gravid. På den 18:e dagen. Ni insatta vet vad jag pratar om.

__________________________________
Årets största, viktigaste och starkaste nyhet var när teststickorna som jag kissade på den 15:e juli hade positiva streck. En magisk varelse hade börjat växa i min mage. Jag åkte och köpte röda rosor för 800 kronor till Jörgen. Alla röda rosor som Gröna Rummet hade inne.

Finns det ord som räcker till? Att få ett kärleksbarn. En växande individ som har 50% av mig själv och 50% av den jag älskar? Att något säger till en att man nu faktiskt tillhör varandra för alltid. Sedan den där oron som kan vara så malande smärtsam. Oron som jag aldrig någonsin känt förut.
__________________________________________________________
Årets bästa tröjor. När isländska kronan var som lägst beställde jag tre isländska lammullströjor därifrån. Två till mig och en till Jögga. Vi använder dem jämt. På bilden är det dock inte Jögga jag har med mig utan underbara John. Han skulle behöva en tröja han också.

____________________________________________________________
Årets konsertupplevelse var U2 i Göteborg. Maffigt. Jag var betagen. Tack till Anna-Lenas mamma som suttit i telefon för att få biljetter och tack Anna-Lena för att jag fick följa med.

_______________________________________________________
Årets girltrip gick till Paris i september. Tre flickor på äventyr. 4 hela dagar med de finaste flickorna som finns i en av världens vackraste städer. Jag sörjde lite då jag inte fick dricka vin och bli rosig om kinderna som de, men istället använde jag rouge. Och på meritlistan kan jag lägga till att jag somnat inne på Notre Dame i rusningstid. Så är det att vara gravid. Kroppen bryr sig inte om att man är i Paris.

__________________________________________________________

Årets kärleksresa gick till Grekland. Jag sov mig igenom hela vindruvsskördens tid och Jögga samlade sovande bilder på mig med sin mobil. Han säger att han ska göra en bok. Vad jag kan erkänna är att jag inte är speciellt snygg när jag sover. Därför får ni inga bilder här.

___________________________________________________________

Årets flytt blev den från Skepparegatan. Min röriga härliga tvårumslägenhet som jag alltid klagade på i min systers hus som rymde både kontor, studio och gud vet allt byttes ut mot ett stort gammalt palats. Men är jag lyckligare för det? Nej, jag har bara lite mer utrymme.

Mitt hus som det såg ut för 110 år sedan. Maffigt va? Just nu sitter jag uppe i det högra fönstret och skriver.
_________________________________________

Årets jul var lika fin och galen som vanligt. Enda skillnaden är att jag har en bautastor mage och fortfarande 3 månader kvar innan jag ska föda.

_________________________________________

Årets kyla håller på här och nu.

Att bo i ett 140 år gammalt stenhus är inte att rekommendera när temperaturen sjunker under -25 grader varje natt. Läste senast idag att det kommer bli -44 grader nästa vecka. Jag lever i underställ och ylletröjor och fårskinnsplädar och min lille varelse i magen får väl aldrig se ljus då jag är så påpälsad. (Har nämligen läst att de kan se ljus och mörker redan i vecka 23) Avslutar här med en bild tagen alldeles nyss. Har hamnat i vecka 29 och har alltså 11 veckor kvar till planerad födsel.

Börjar känna det som att vi lever i Sibirien och jag tycker faktiskt om det. Det ger livet lite perspektiv.Igår åkte jag 7 km ospårad längdåkning och imorrn ska jag upp och göra milen osäker på Hovfjället.

Tack för 2009 och 2010 lovar jag blir ett år fyllt av kärlek, förståelse och empati. Tror det blir året då jag ska installera braskaminer i mitt hus.


årskrönika, Minnen, Minnen Vänner

Årskrönika 2009





The world according to Helena.
2009 var ett konstigt år. När vi satt på nyårsafton och sammanfattade våra år kunde jag konstatera att 2009 var för mig ett riktigt vuxenår. Ett år fullt av förpliktelser och odramatiska händelser, men när jag tittar tillbaka på årets bildhändelser är det ändå en hel del som hänt. Kanske är det bara jag som lugnat mig i mitt känslosvall och inte ser saker lika svart och vitt längre.

_________________________________________________________

I början av året dog min mormor. Det var en kall solig dag som begravningen ägde rum.

Vi läste dikter för mormor och mindes hennes svarvade midja, vippade kjolar och trollsagor. Att förlora någon som står så nära gör så fruktansvärt ont. Samtidigt fick mormor leva ett långt och händelserikt liv och vi ska alla en gång dö, även om min önskan är att vi alla skulle få bli hundra år. Mormor var en stark kvinna och jag vet att jag ärvt en hel massa envisa nordnorska gener fulla av fisk av henne.

______________________________________________________________

I februari fick jag äntligen åka öppet spår.

Det snöade konstant och det fanns varken fäste eller spår, men det spelade ingen roll. Jag hade så himla roligt och kände mig så grymt stark. Visserligen hade jag inte tränat så hårt som man egentligen ska göra inför en sådan prestation men med rätt teknik kommer man långt. En vecka efteråt köpte jag en vasaloppsbiljett för 2010 som pappa nu fick i julklapp av mig då höggravida kvinnor inte ska köra 9 mil på skidor. Istället får jag satsa på 2011.

______________________________________________________________


Årets varmaste natt upplevde jag och Jögga på vår månadslånga vistelse i Thailand i april. Vi hamnade i en sunkig smutsig bungalow på Koh Lipe och det fanns varken luft eller syre att tillgå. Helt ärligt trodde vi att vi skulle dö. Min kropp värkte av värmeutslag och skavsår och någon slags feber och myggbett, åh dessa myggor och åskan dundrade och vi var magsjuka och längtade bara hem. Givetvis gick det över.

Några veckor per år ska man alltid vara beachbabe och gå runt i bikini och solhatt och spela yatzi i solnedgång. Det är bra för själen. Man ska froda hippien inom sig och hångla järnet.

__________________________________________________________

Årets ”Hangover”(med återkoppling till filmen) bjöd Anna-Lenas 30-årsfest på. Det var en fullständigt galen natt som ägde rum på en vägkrog i Gävle i maj. Jag tror att jag tyckte att det var så roligt därför att jag hade brudrna helt för mig själv på det där gamla galna sättet som vi brukade hänga förr. Dessutom hade jag laddat med lockar i håret och cancan-klänning och vem kan motstå att ha roligt i sådan utstyrsel?

______________________________________________________________

Årets finaste vänskap hade jag faktiskt med min kusin Markus. Vi kom varandra nära på ett sätt med långa samtal och intensivt arbete. Delad humor och fördjupande vänskap. Vi är så lika på något sätt, och han blir den lillebror jag inte haft. Han är så grymt snygg och jag presenterar honom för alla de vackraste singelkvinnorna jag vet, ändock är det ingen som duger.

Så är det när man väntar på den rätte.

________________________________________________________________

Årets farligaste porträtt får Ray stå för. Och med farligaste är jag ironisk och menar att han nog är den vänligaste människan jag någonsin mött. Han gav mig lite inblick i en värld som jag aldrig kommer tillhöra, en värld där man sätter stilen och det personliga uttrycket främst. Det intressanta med att få fotografera människor är att man får komma dem nära, man får se en liten skymt av deras själ utan att behöva stanna där för länge.

________________________________________________________________

Årets stöttepelare har jag varit åt min syster. Åh vad hon älskar mig, hon skulle kunna gå igenom eld och vatten för mig, och det skulle jag givetvis göra för henne också.

_____________________________________________________

Årets mest avslappnade resa gick till Österlen. Jag bara stack från mitt jobb när sommaren var som varmast och jag fick uppleva en magisk grönskande het tid och jag ville aldrig lämna stranden. Efteråt har jag fått lite skäll för att jag varit oansvarig mot mina medresenärer och jag lärde mig något av det där. Men har man bara 4 dagar blir de så viktiga och man blir självisk. Jag var iallafall lycklig och dagen jag kom hem från den här resan, den 29:e juni gjorde Jörgen mig gravid. På den 18:e dagen. Ni insatta vet vad jag pratar om.

__________________________________
Årets största, viktigaste och starkaste nyhet var när teststickorna som jag kissade på den 15:e juli hade positiva streck. En magisk varelse hade börjat växa i min mage. Jag åkte och köpte röda rosor för 800 kronor till Jörgen. Alla röda rosor som Gröna Rummet hade inne.

Finns det ord som räcker till? Att få ett kärleksbarn. En växande individ som har 50% av mig själv och 50% av den jag älskar? Att något säger till en att man nu faktiskt tillhör varandra för alltid. Sedan den där oron som kan vara så malande smärtsam. Oron som jag aldrig någonsin känt förut.
__________________________________________________________
Årets bästa tröjor. När isländska kronan var som lägst beställde jag tre isländska lammullströjor därifrån. Två till mig och en till Jögga. Vi använder dem jämt. På bilden är det dock inte Jögga jag har med mig utan underbara John. Han skulle behöva en tröja han också.

____________________________________________________________
Årets konsertupplevelse var U2 i Göteborg. Maffigt. Jag var betagen. Tack till Anna-Lenas mamma som suttit i telefon för att få biljetter och tack Anna-Lena för att jag fick följa med.

_______________________________________________________
Årets girltrip gick till Paris i september. Tre flickor på äventyr. 4 hela dagar med de finaste flickorna som finns i en av världens vackraste städer. Jag sörjde lite då jag inte fick dricka vin och bli rosig om kinderna som de, men istället använde jag rouge. Och på meritlistan kan jag lägga till att jag somnat inne på Notre Dame i rusningstid. Så är det att vara gravid. Kroppen bryr sig inte om att man är i Paris.

__________________________________________________________

Årets kärleksresa gick till Grekland. Jag sov mig igenom hela vindruvsskördens tid och Jögga samlade sovande bilder på mig med sin mobil. Han säger att han ska göra en bok. Vad jag kan erkänna är att jag inte är speciellt snygg när jag sover. Därför får ni inga bilder här.

___________________________________________________________

Årets flytt blev den från Skepparegatan. Min röriga härliga tvårumslägenhet som jag alltid klagade på i min systers hus som rymde både kontor, studio och gud vet allt byttes ut mot ett stort gammalt palats. Men är jag lyckligare för det? Nej, jag har bara lite mer utrymme.

Mitt hus som det såg ut för 110 år sedan. Maffigt va? Just nu sitter jag uppe i det högra fönstret och skriver.
_________________________________________

Årets jul var lika fin och galen som vanligt. Enda skillnaden är att jag har en bautastor mage och fortfarande 3 månader kvar innan jag ska föda.

_________________________________________

Årets kyla håller på här och nu.

Att bo i ett 140 år gammalt stenhus är inte att rekommendera när temperaturen sjunker under -25 grader varje natt. Läste senast idag att det kommer bli -44 grader nästa vecka. Jag lever i underställ och ylletröjor och fårskinnsplädar och min lille varelse i magen får väl aldrig se ljus då jag är så påpälsad. (Har nämligen läst att de kan se ljus och mörker redan i vecka 23) Avslutar här med en bild tagen alldeles nyss. Har hamnat i vecka 29 och har alltså 11 veckor kvar till planerad födsel.

Börjar känna det som att vi lever i Sibirien och jag tycker faktiskt om det. Det ger livet lite perspektiv.Igår åkte jag 7 km ospårad längdåkning och imorrn ska jag upp och göra milen osäker på Hovfjället.

Tack för 2009 och 2010 lovar jag blir ett år fyllt av kärlek, förståelse och empati. Tror det blir året då jag ska installera braskaminer i mitt hus.


Minnen Vänner

Jag har världens bästa vän



Det började när vi var små. Vi inredde dockhuset och lekte alltid ihop. Hon var min beskyddare. En 4-år äldre kusin som alltid var på min sida. Sedan släppte vi aldrig varandra.

Förra veckan förstod hon på min vädjande röst att jag behövde hjälp med mina 188 kvadrat så hon kom i hela 5 dagar och hjälpte mig att inreda och organisera mitt stora hus. Egentligen är det ingen skillnad på att inreda ett dockhus och ett riktigt hus. Principen är densamma. Man flyttar runt en massa möbler, hänger upp tavlor och diskuterar varför. Jag har lika roligt med henne idag som för 29 år sedan.

Det kommer vara lika stor ålderskillnad på hennes och mitt barn som det är mellan henne och mig. Jag hoppas verkligen att deras vänskap kommer bli lika djup och intensiv som vår. Det är sådant som plötsligt blir väldigt viktigt när man väntar barn.