Barn, citat, kärlek, Mat, Torsby Camping, Torsby Camping Fröknarna Fräs, Värmlandstips

Provsmakning av årets nya meny

”Idag var en härlig eftermiddag. Vi blev inbjudna på campingen som ”förtestare” på sommarens meny. Jag hade noga förklarat för barna att man ska prova allt men sen är det ok att säga att man inte gillar det. Johannes tog saken på stort allvar, testade allt men spottade snabbt ut. Han tog pommes frites och sken upp- det här tycker jag ni ska sälja i sommar!

För tioåringen gick det bättre- hon spottade inte ut och fann att rare-medium var det godaste biffen och hon fann en ny favorit i granatäpplesalladen med ost och honung.


Det var även försmak av sommaren och vi doppade fötterna i det än så länge kalla vattnet, men mysigt var det!”

Ur syster Annas FB-inlägg



Sallad, chevreost, pinjenötter, granatäpplen, dadlar och honung bildar tillsammans det mest utsökta man kan äta.

Barn, citat, kärlek, Litteratur, Poesi

Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel

”Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel. När ett barn föds tystnar alla krig. Soldaten förvandlas till pappa på förlossningssalens tröskel. Det största miraklet är att du inte existerade innan du föddes.

Paradiset får plats i barnets öga. När ett barn föds upphävs tyngdlagen och modern faller uppåt som om någon osynlig makt lyfter henne i en sugklocka. Jag har varit med om fyra förlossningar. Efter det har mitt liv förvandlats som människa, man och pappa.

Jag kan inte leva utan kvinnan. Erotik, lust och passion är allas framtid och var och en som blygs och förkastar denna fröjd och gåva bör söka skammen hos sig själv. En kvinna som ammar ett barn är inte av denna värld. Då går ordet lydigt undan och vilar.

Ingen Nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin kan förklara kärlek, passion och förälskelse. I den gåtan är människan fridlyst från alla maskiner, pengar och vetenskaper. Barnmorskan förlöser ett mirakel och ingen vet hur långt ut i rymden barnets första skrik når.”

Sagt och skrivet av fantastiska Björn Ranelid 4-barnspappa Publicerat i DN

Barn, citat, kärlek, Litteratur, Poesi

Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel

”Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel. När ett barn föds tystnar alla krig. Soldaten förvandlas till pappa på förlossningssalens tröskel. Det största miraklet är att du inte existerade innan du föddes.

Paradiset får plats i barnets öga. När ett barn föds upphävs tyngdlagen och modern faller uppåt som om någon osynlig makt lyfter henne i en sugklocka. Jag har varit med om fyra förlossningar. Efter det har mitt liv förvandlats som människa, man och pappa.

Jag kan inte leva utan kvinnan. Erotik, lust och passion är allas framtid och var och en som blygs och förkastar denna fröjd och gåva bör söka skammen hos sig själv. En kvinna som ammar ett barn är inte av denna värld. Då går ordet lydigt undan och vilar.

Ingen Nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin kan förklara kärlek, passion och förälskelse. I den gåtan är människan fridlyst från alla maskiner, pengar och vetenskaper. Barnmorskan förlöser ett mirakel och ingen vet hur långt ut i rymden barnets första skrik når.”

Sagt och skrivet av fantastiska Björn Ranelid 4-barnspappa Publicerat i DN

Blommor, Dagbok, Film, inspiration, jobb, kärlek, Torsby Camping, Torsby Camping Fröknarna Fräs

En fin lördag idag

Idag startade vi dagen med att besöka en handelsträdgård. Vi visste inte riktigt vad vi ville ha utan vi strosade mest runt.

Vår barnvagn, den gröna Urban Jungle är också blomsterklädd.
_________________________________________________

Hittade blommor med roliga namn.
______________________________________

Träd som jag drömmer om att få vara omgiven av.
_______________________________

Små blommor.

Körsbärsträd i full blomst.

Vilken vindruvsranka är egentligen den bästa? Köpte den längst till vänster. Zilga planterade jag för 10 år sedan på campingen och den har gett fina druvor. Sura men fina. Vi tvingades flytta den i höstas i samband med en ombyggnation så jag hoppas den överlevde.
____________________________________________

Och solen sken på himlen och alla människor var klädda i väldigt lite kläder

förutom jag som är rädd för mjölkstockning och därför går klädd i många lager tröjor.
_______________________________________

Sedan var det semifinal i hockey som Jögga skulle se och eftersom jag ville till jobbet så lånade vi stuga 4 så han fick se matchen ifred.
_________________________________________

Sedan åt vi världens bästa jägarbiff som idag var gjord på hjortkött

av vår fina kock Markus.
_______________________________________

Sedan började det plötsligt regna och åska så vi värmde oss vid brasan.

Mina två pojkar på mitt favoritställe.


Det luktade björkved, eld och kaffe.


När regnet avtog ville jag försöka plantera våra nyinköpta växter då vi byggt en helt ny uteservering sedan förra sommaren


Det är sannerligen en av de finaste byggnander som gjorts och den kommer göra succé bland våra gäster.

…och utsikten är så bländade vacker. Man kan se många mil.

och här är insidan. Första parkett mot Fryken. Det kommer bli en superhit i sommar.

Jag kunde inte plantera så mycket mer för det började hällregna.

______________________________________

Istället åkte vi hem till vårt lilla slott.

Jag tittade på blomsterarrangemanget som min syster gjort i en stor fin urna.
__________________________________________

Sedan blev jag så glad för jag har fått ett nytt rum som jag fick städa. Det är de gamla ägarna som nyttjat ett rum fram till nu som jag fick ”tillbaka”. (De har haft sina möbler där) Kändes som att lära känna en ny del i sitt hus.
___________________________

Sedan såg vi ”Sömnlös i Seattle”på tvn. Titeln är verkligen fin.
__________________________________________

Det var en bra dag. En fin superlyxig lördag.

Barn, kärlek, Personligt, Viggo

Min resa med Viggo i magen

Min resa från början till slut med Viggo i magen var en underlig tid där jag liksom klev in i mig själv och ville omskärma mig från världen. Jag blev så skör, nästan svag. Ville bara kliva in i min bubbla och låta all energi inom mig gå till det växande livet i magen. Det fanns ingen energi till att skapa något annat än det.

Jag trodde nästan inte på att det fanns något barn inom mig. Upplevelsen var så fashinerande. Som en dröm. Så när han föddes ringde jag mamma och sa: ”han ligger här brevid mig, han finns på riktigt”. Upplevelsen var något av det största jag varit med om.

Historien om resan med ett barn i magen är något jag gärna berättar. Det är en hel bok. Vi börjar med att förkorta ner den till det här.

Om ni undrar över teststickorna så har de blivit lite bruna sedan den där dagen i juli när jag kissade på dem. Dessutom är det två, egentligen tre därför att jag omöjligt kunde tro bara en.




Barn, kärlek, Personligt, Viggo

Min resa med Viggo i magen

Min resa från början till slut med Viggo i magen var en underlig tid där jag liksom klev in i mig själv och ville omskärma mig från världen. Jag blev så skör, nästan svag. Ville bara kliva in i min bubbla och låta all energi inom mig gå till det växande livet i magen. Det fanns ingen energi till att skapa något annat än det.

Jag trodde nästan inte på att det fanns något barn inom mig. Upplevelsen var så fashinerande. Som en dröm. Så när han föddes ringde jag mamma och sa: ”han ligger här brevid mig, han finns på riktigt”. Upplevelsen var något av det största jag varit med om.

Historien om resan med ett barn i magen är något jag gärna berättar. Det är en hel bok. Vi börjar med att förkorta ner den till det här.

Om ni undrar över teststickorna så har de blivit lite bruna sedan den där dagen i juli när jag kissade på dem. Dessutom är det två, egentligen tre därför att jag omöjligt kunde tro bara en.




kärlek, Minnen

Tack för kärleken

Måste tacka er för era fantastiska kärleksberättelser. Varenda en av dem, och de som ännu inte skrivit får gärna skriva.
Jag ska faktiskt printa ut dem och rama in dem och sätta upp dem på väggen mitt nya hus. Och varje gång man går förbi ser man en skymt av KÄRLEKEN.

Det finns inget som är så spännande som kärlek. I alla former.

De som brann ut.
De som ännu brinner.
De som ännu inte börjat brinna.
De som aldrig kommer sluta brinna.

kärlek, Nostalgi, Personligt

En hymn

Så här såg min kärlek Jögga ut första gången jag såg honom.

Det var i Oslo 1999. Han var utklädd till känguru på en Värmlandsmässa i Oslo och mitt hjärta gjorde små volter på attraktionskraft då jag såg honom. Mr Värmland 1998 utklädd till känguru. Det var hur sexigt som helst.

Fast jag var bara 21 år då och långt ifrån mogen för ett stabilt förhållande. Jag var en rörig, förvirrad, efterpubertal vagabond utan körkort som inte visste vad jag ville. Men Jögga var så tålmodig, blev min djupa vän och såg en tjusning i den ungdomliga förvirringen som befolkade mig.

Vi paddlade kanot, cyklade, läste Dan Andersson poesi högt för varann, sjöng och tittade på solnedgångar och pratade om allt och ingenting. Om bergsäventyr och film. Litteratur och träning. Resor och blomsorter. Politik och triangakök. Skrev brev. Han var en perfekt bästa kompis som jag ibland hånglade med för att han var så snygg.

Med tiden och åren kom den smygande på mig. Kärleken. Inte förälskelsen utan kärleken till honom. En dag då insåg jag att jag aldrig skulle kunna leva utan honom. Sedan dess är han kvar. Han blev alltid kvar.

Jag ångrar aldrig en dag jag upplevt tillsammans med honom. Jag är fortfarande grymt förälskad trots att det har passerat 10 år. Kanske mer förälskad nu än någonsin. Jag smälter när han tittar på mig. Jag smälter när han tar på mig.

Nu har jag hans kärleksbaby i magen och bara den lyckan att ha ett litet kängurufoster inuti mig är större än något jag upplevt förut. Kommer den lilla kängurun få Jöggas organisationsförmåga eller mitt kreativa kaos?

Det här är alldeles för stort för att egentligen skrivas om. Det finns inga ord. Jag vet inte om jag vill publicera det här inlägget för egentligen är det alldeles för privat, men jag gör det ändå.

I gengäld får ni berätta om vart och hur träffade ni er stora kärlek första gången? Jag vill höra er story.

inspiration, kärlek

En kärlekshistoria


Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv och
trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Karin Boye

//////
M
in mamma och pappa i Göteborg runt 1971.
De finns få människor med sådan kärlekshistoria som deras.
Några månader efter att den här bilden togs gifte de sig. Mamma är så lycklig och vacker.
De är fortfarande lyckligt gifta.