Äventyr, Frihet, Humor, Värmlandstips

Varning för åska

Natten då 6800 blixtar uppmättes i Värmland under 1 1/2 timme låg jag och Viggo och några kompisar och skakade i våra sängar av rädsla. Rummen lystes skräckscensaktigt upp och det blev nästan dagsljus av alla blixtar. Jag har då aldrig i hela mitt liv varit med om sådant åskoväder, men det var ju ingenting i jämförelse med vad mamma och pappa var med om.

De hade i godan ro rott ut i båt till sitt smultronställe den lilla ön Kärringholmen i Mangsjön för att bo i vindskydd under tallarna, bada och sola på den fina sandstranden och se solen gå ner bakom bergen. När åskovädret började var det försent för att ro tillbaka, så där låg de i regnet, mitt ute i en sjö och försökte krampaktigt hålla sig torra alltmedan det värsta åskovädret i mannaminne dansade ovanför deras huvuden. Vilket skådespel.

Frihet, Mitt hus

Följa sitt hjärta

Idag har jag tagit ett beslut, skrivit under med mitt snirkliga namn på många papper, skakat hand och känt en slags vemodig frihetslättnad.

Jag gjorde det för vår sons skull. För jag vill vara en närvarande mamma med all tid i världen för honom. Jag avsade mig ett ekonomiskt sett väldigt bra projekt för att frigöra lite utrymme i min alltför fullproppade hjärna och agenda. För att slippa känna mig splittrad och att något väntar på mig. Och det känns bra. Vart vi ska flytta är en annan sak, antagligen hem till Jöggas lilla lya, och kanske kan jag hyra in oss lite hos syrran som köpt tillbaka sitt hus av sin fd man. Men att äga en hyresfastighet innebär ett ansvar, och jag har redan en massa ansvar och ägande och projekt på annat håll som jag känner mer för.

De flesta insatta tycker att jag gjorde fel, men idag gick jag mot alla och följde mitt hjärta. Jag tror att man blir en lyckligare människa om man handlar med hjärtat istället för med plånboken.

Och ingen kan någonsin beskylla mig för att sitta fast.

Idag var dagen då jag sålde mitt lilla slott.
En svensk klassiker, Frihet, Inspiration Träning, Porträtt, Sport, Vasaloppet

Min kille



Min kille och jag lever två ganska separata, självständiga liv och har levt så nästan alltid. Det fungerar. Min killes absolut största intressen i livet är sport. Att utöva sport, se på sport, utveckla, diskutera, läsa om sport. Hans främsta intressen ligger i MTB, längdskidor, tennis, inlines, golf, löpning. Men det spelar nog ingen roll vad man placerar honom i för sport så är han rätt duktig på det mesta. Han främsta egenskap är uthållighet och långdistans. Och cyklar. Han älskar cyklar över allt annat. Ekrar, kedjor, fälgar, däck, vikt…cykel liksom. Han kan prata cykel i timmar.
När vi två träffades var jag en äventyrlig tjej som höll på med allt som hade med äventyrlighet och våghalsighet att göra så jag tror att han blev förälskad i mig för att jag var en sådan där tjej han kunde dela bergbestigningar och utövning av sport med. Någonstans tror jag att vi båda hoppades på att vi skulle kunna göra några trihathlontävlingar ihop.
Det gör mig så ont att se att tiderna ändras och mina syften och behov med dem. Från april till september varje år dedikerar jag mitt liv till mina arbeten och de har inget med sport att göra. Jag bara servar mina gäster i min restaurang och är ute på fotouppdrag.

Vad hände egentligen?

Min kille fortsätter träna och tävla och vara ute på fysiska äventyr medans mina äventyr består av andra saker som kamera, disk, musik, mat, datorer, tvätt, löner, lightroom och drinkar.

I söndags hade jag lovat att vara chaufför åt honom på Cykelvasan. Vasalopps organistaionens absolut första MTB-lopp. Det var verkligen ett sant nöje och otroligt inspirerande. Ni alla vet ju att jag älskar Vasaloppsorganisationen och det är otroligt roligt att se att ett MTB-lopp har tagit form. 1470 startande i långa loppet (90 km). De räknar med det 5 dubbla om några år.

Jögga startade i näst sista ledet och kom på 89:e plats i motionsklassen vilket betyder att han måste cyklat om en sisådär 1000 stycken.
Jag vet att jag någonstans har valt Jögga för den han är. För att han alltid kommer att vara ute på sådana här saker och även om  jag själv inte hinner under sommarmånaderna vet jag att det kommer komma tider då det finns mer tid och då tar han med mig.
Han är min främsta inspiratör när det kommer till träning och jag vet att han alltid kommer att dra ut mig på saker.

Han ger mig bara träningsgrejer i present, piskar på mig och ber mig hålla ett högre tempo. Han ber mig lämna komfortzonen och ta i lite mer. Han är som min privata pt. 

Jag älskar honom också för den självständighet han ber mig ha.  Jag vet också att jag aldrig kommer bli en riktig tjockis så länge han är vid min sida.

Bilderna är från Cykelvasan igår.

Frihet, Iphone, Natur

Kvällen i bilder

Idag klockan halv 6 tog jag med mig min kusin Markus och åkte på Heidruns. Vi fikade osötat kaffebröd med vaniljvisp i trädgården och Markus kände lite på konsten som hängde i träden. Jag var lycklig därför att det var första gången på 22 dagar som jag såg solen i Torsby.

På väg tillbaka stannade vi på ett spontanbesök hos mina vänner Åsa och Andreas.

De har ett nyinköpt torp med strandläge, och Andreas har precis byggt en bred härlig brygga. En sådan där fantastisk brygga som man kan äta middag på. En stabil, bred, säker och vuxen-finbrygga med stege ner i vattnet. En av de finare bryggor jag sett.

De hade även besök av en en fin liten familj.


Jag fick en ny kompis i den yngsta. Vi två var de enda som badade.

Hon var bara tre år men en kopia av Amelie från Montmartre på flera sätt. Det är inte alltid som jag kommer överens med små kids, men med Lotten klickade det på en sekund.




Mina vänner har en fin kikare som de använder mycket från sin brygga. Åsa tittar på grannkorna när de går ner till vattnet och Andreas spanar efter Kanadagäss. 


Åsa har universums mest välsvarvade ben.

Åsa och Andreas är alltid mycket kära. Jag är lite avis på deras kärlek som är så uppbyggd på att de gör saker med och för varandra. Precis som det ska vara antar jag.

Så sitter de på sin egna  brygga på kvällarna och tittar på solen som sakta smyger sig ner bakom bergen och jag tänker, det finns inte många platser i världen där man kan ha sin egna brygga och sin egna strandtomt och där man får ha den alldeles själv. Den svenska landsbygden är alldeles fantastisk.


Andreas är mycket pysslig och har ett fint vitrinskåp med tomatplantor.

Vid nio vinkade vi adjö till det vackra paret, tacksamma för att vi fått dela 3 fina spontantimmar på deras brygga. 

Alla bilder är tagna med iphone, utan applications. Inte den bästa kvalitén, men det är bilder ändå.
Frihet, Hästar, Minnen, Resa, Utställning

Nostalgi ska man livnära sig på.

I samband med ett hårddisk haveri och en nyinköpt dator började jag fundera kring minnen och vilka man sparar. I mitt fall med den krashade datorn så visade det sig att en hel del privata bilder strukit med därför att jag inte sparat dem på flera ställen. Alla mina betalda arbeten däremot har jag sparat ett flertal gånger på olika diskar.

När det sedan väl kommer till kritan så är det ju faktiskt de privata och personliga bilderna som betyder något.

Jag har därför sakta börjat ett mödosamt arbete med att kategorisera upp och sortera och kopiera mina gamla bilder och lägga in dem i min nya dator i olika mappar. Kanske kommer jag skriva ut dem, göra böcker, klistra in dem på olika årtal. 

Det är bilder från vackra platser, och några platser vet jag med säkerhet att jag aldrig kommer återvända till. Men de är inga tunga sorgliga minnen. Jag lever på dem på ett nostalgiskt och livnärande sätt.

Dessa bilder av platser jag tagit farväl av skulle kunna bli en helt utställning i sig själv. De är så många. Men så är jag ju också en tjej som gillar att säga ”been there, done that”.









En svensk klassiker, Frihet, Sport, Vasaloppet

Sveriges bästa folkfest

”Snökaos idag på Öppet Spår

Efter att de 6600 deltagarna idag på söndagsmorgonen gett sig iväg för att åka Öppet Spår, öppnade sig plötsligt himlen och det började vräka ner snö. På mindre än en halvtimme föll det hela 10 cm och sedan har det fortsatt att snöa hela dagen. I Hökberg har det under dagen kommet mer än 20 cm!För första gången i Vasaloppets historia bestämde vi oss därför för att köra med pistmaskin i spåret under pågående lopp, säger spårchef Kjell Johansson. ”

Stod att läsa i Vasaloppets pressmeddelande den 22/2 09.

Så fick jag äntligen åka öppet spår. 9 mil i fädrens spår.

Jag hade bara 20 mil i benen innan men ville ändå prova då jag åkt kortvasan och tjejvasan tidigare. Mamma och pappa följde med som coacher och chaufförer och Jörgen följde med och körde i sitt eget tempo. Det var det värsta tänkbara föret. Det snöade konstant hela tiden pudersnö och medans jag var ute i spåret föll ca 2 decimeter nysnö.

Jag tog det ganska lugnt för jag visste inte hur min kropp skulle reagera då 5 mil är det längsta jag kört tidigare. Med facit i hand hade jag nog kunnat stå på lite mer.

Det fanns inga spår att prata om och då det fanns spår var de sliriga och ”hemmagjorda”. Det var som sagt var första gången i historien som de var ute och körde med spårkälken under loppets gång men snön var så fluffig och lätt att det inte gjorde någon skillnad.

Jag fick heller inget fäste. Snön frös fast under skidorna. Däremot hade jag ett härligt glid vid vissa tillfällen. Tack till Peter på PN´s sport för kunskapen och tack till Jörgen som vallat.

Jag åkte på 9.20 och för att vara första gången på en 9 mil bana får jag vara mycket nöjd. Speakern pratade om att de flesta åkte en timme längre än normalt.

Det var fantastiskt kul trots det förfärliga föret (det hade kunnat vara värre, det hade kunnat vara regn och plusgrader).

Jag längtar faktiskt efter att någongång få åka vasaloppet första söndagen i mars (dock inte nu på söndag då min kropp är lite försvagad)

Jag rekommenderar alla att köra något lopp under vasaloppsveckan för det är en fantastisk folkfest och en underbar kultur. Man går miste om en stor kulturskatt i Sverige om man inte åker till Mora någongång under dessa 9 dagar då festen pågår.

En svensk klassiker, Frihet, Sport, Vasaloppet

Sveriges bästa folkfest

”Snökaos idag på Öppet Spår

Efter att de 6600 deltagarna idag på söndagsmorgonen gett sig iväg för att åka Öppet Spår, öppnade sig plötsligt himlen och det började vräka ner snö. På mindre än en halvtimme föll det hela 10 cm och sedan har det fortsatt att snöa hela dagen. I Hökberg har det under dagen kommet mer än 20 cm!För första gången i Vasaloppets historia bestämde vi oss därför för att köra med pistmaskin i spåret under pågående lopp, säger spårchef Kjell Johansson. ”

Stod att läsa i Vasaloppets pressmeddelande den 22/2 09.

Så fick jag äntligen åka öppet spår. 9 mil i fädrens spår.

Jag hade bara 20 mil i benen innan men ville ändå prova då jag åkt kortvasan och tjejvasan tidigare. Mamma och pappa följde med som coacher och chaufförer och Jörgen följde med och körde i sitt eget tempo. Det var det värsta tänkbara föret. Det snöade konstant hela tiden pudersnö och medans jag var ute i spåret föll ca 2 decimeter nysnö.

Jag tog det ganska lugnt för jag visste inte hur min kropp skulle reagera då 5 mil är det längsta jag kört tidigare. Med facit i hand hade jag nog kunnat stå på lite mer.

Det fanns inga spår att prata om och då det fanns spår var de sliriga och ”hemmagjorda”. Det var som sagt var första gången i historien som de var ute och körde med spårkälken under loppets gång men snön var så fluffig och lätt att det inte gjorde någon skillnad.

Jag fick heller inget fäste. Snön frös fast under skidorna. Däremot hade jag ett härligt glid vid vissa tillfällen. Tack till Peter på PN´s sport för kunskapen och tack till Jörgen som vallat.

Jag åkte på 9.20 och för att vara första gången på en 9 mil bana får jag vara mycket nöjd. Speakern pratade om att de flesta åkte en timme längre än normalt.

Det var fantastiskt kul trots det förfärliga föret (det hade kunnat vara värre, det hade kunnat vara regn och plusgrader).

Jag längtar faktiskt efter att någongång få åka vasaloppet första söndagen i mars (dock inte nu på söndag då min kropp är lite försvagad)

Jag rekommenderar alla att köra något lopp under vasaloppsveckan för det är en fantastisk folkfest och en underbar kultur. Man går miste om en stor kulturskatt i Sverige om man inte åker till Mora någongång under dessa 9 dagar då festen pågår.