kärlek, Rattsjöberg, Stil

Happy Valentines Day

Alla hjärtans dag idag, och då är det meningen att man ska ägna extra mycket tid åt sin älskade.  Jag skulle mycket hellre vilja se att man ägnade extra mycket tid åt sin älskade hela tiden istället för bara en dag om året, men då kanske det skulle vara svårt att hinna med allt det andra också.
Jag har haft en sådan otrolig tur i livet när det kommer till kärlek. Min kille är på många sätt min spegelvända motsats, och jag tror kanske det är därför jag magnetiskt dras till honom.
Han är inte bara mitt favoritobjekt när det kommer till bilder (kameran älskar honom) utan han är också på många sätt och vis så otroligt skön att ha och göra med. Om jag ändå skulle lista det allra mest fundamentala i vår relation så är det att han låter mig vara fri och självständig. Det älskar jag honom så otroligt mycket för.

Kanske låter konstigt att det skulle vara viktigt, men ni som känner mig vet vilket obändigt behov jag har av frihet. Att kunna göra som jag vill, ta egna beslut, stå på egna ben. Ibland sova själv, åka på egna resor och ha egentid. Jögga låter mig göra det. Samtidigt har ju han behov av detta också vilket gör att vi båda kan förstå den andra.

Jag älskar också Jögga för hans lojalitet ifråga om allt. Hans djup, hängivenhet, passion och förmåga att se mig. Men kanske det som jag älskar allra mest hos Jögga är ändå hans handlingskraft, hans förhållningssätt till livet. Att han älskar rörelse, sport, träning, att leka. Att han därför aldrig kommer bli vuxen utan alltid vara en liten nyfiken pojke.

Men han måste lära sig att ta bättre bilder av mig. Jag var mycket snyggare på de bilder han tog av mig när vi var nykära, men det kanske inte är hans fel.

Tröjan Jögga har på köpte jag till honom på Farmers Market. Jag försöker alltid låna den av honom men han säger att jag inte får det för då blir det bröst på den, så jag låter bli. Men den är så himla snygg. Ljuvlig, lätt, tunn ull som inte väger något.

Jag har på mig en Sweltry Cardigan. Om det är något det där märket kan så är det stickat.

Stil, Vinter

Kärlek och Vintage By Fé

Jag vet att våren och alla färger är på intåg i modet nu men i kylan och snöruset känns det lite konstigt att sätta på sig pastelliga blomsterplagg (som verkar vara vårens och sommarens heta), så jag kör det bruna ullmyset några månader till. Jag var och handlade på grym rea på Garberob i Sunne, ni vet, halva reapriset som nästan blir 75% rea, och det tycker jag är så kul. Då får man med sig saker hem som man kanske inte hade tänkt.
Som diskreta OM-klänningar och den här fantastiska koftan från Vintage By Fé som känns som en hästig ullmatta. Ja, jag blev alldeles förälskad i den, sådär som jag kan bli i material och textilier som känns oändligt tidlösa. Som att den skulle kunnat funka på Jesutid och samtidigt på en framtida catwalk. Ni fattar.
Så kunde jag vira in mig och Viggo i den och mysa järnet, för om det är något den här pojken lärt sig av mig så är det att mysa. Eller muusa som han säger.
Dessutom har han lärt sig hur man ler framför kameran. Åh, jösses.
Trevlig söndag på er vackra människor.
Industri, inspiration, London, Resa, Shopping, Stil, Vänner

London del III

Jag sa till Corin: Jag måste få åka till antingen Camden Market, Kensington Market eller Portobello Road  för att få uppleva lite klassisk marknad. Då skrattade Corin och så sa hon: Helena, you are such a tourist, I will show you something better.

Så då åkte vi istället till östra London och Corins favoritområde (efter hennes egna kvarter förstås) och det var Bricklane och Spitafields Market. Hippt, konstnärligt och vibrerande.
Mängder med spännande grafitti och vackra väggar (det var här som Bankys konst syntes mest)

Corin säger att mycket av den vackra konsten på de gamla industrihusväggarna kommer att försvinna då hela området genomgår en uppfräschning inför OS. Helt ärlig är jag inte så orolig, för det är just det som är en del av processen. Konstnärer och kreatörer hittar alltid nya områden där hyror är billiga och förvandlar dessa områden till sina och efter några år skjuter hyrorna i höjden och ”finare” människor flyttar in. Så har det varit i alla tider och överallt.

Men än så länge var Bricklane och Spitifield ett område där det pyste och kved av kreativitet
I varje litet gathörn hände något spännande
och överallt syntes tecken på visuella uttryck
jag hittade en kub att vila lite på
och mellan grafittiväggarna och spåkvinnorna och antikhandlarna och vintageaffärerna såldes det underbar mat i trånga små fik
sköna små boutiqes
retrovurm (kanske är dags att plocka fram de gamla 90-banden med blandmix)
Vackra klänningar fanns det att köpa
och spännande saker att fotografera

och just när vi var där så pågick någon slags matfestival så det pyrde och ångade ur alla slags grytor. Det luktade curry och pratades olika språk

och här är jag
det var nog allt. Det var ett område som jag gillade väldigt mycket och jag rekommenderar en sväng dit på söndagarna då det är stor marknad.
Hej så länge. Forts följer.

Odd Molly, Stil

Odd Molly gjorde mig glad

Idag på posten fanns ett paket till mig som jag var ivrig att öppna. Jag hade nämligen ingen aning om var det var. Jag hade inte beställt något, inte köpt, inte bytt…näe, jag väntade faktiskt inte på någonting alls. Men paketet luktade så himla gott, liksom exklusivt. En blandning av sandelträ och ros. Det vittnade om omtänksamhet.  
vackert inslaget, med känsla av siden på rosetten. I den tjocka kartongen inslaget av tunt florpapper.
och i paketet låg ett par strumpor.  Sådana strumpor som jag faktiskt aldrig ägt trots att 85% av min garderob består av Odd Molly. Sköna, varma, mönstrade, mjuka overknee strumpor med 80% lammull.

Viggo tyckte det var lika roligt som jag att öppna paketet.

Tack käraste käraste Odd Molly, ni vet då verkligen hur ni ska få en tjej med januariblues att känna sig lite lycklig i några minuter.

Och för er oinvigda i Odd Molly kan jag berätta att de just nu har 50% i sina butiker.

Mode, Porträtt, Stil, Värmlandstips

Anki

Tog de här bilderna för några år sedan till makeupartisters portfolio (Pamela Anderssons Mariart utbildning i Arvika). Men Anki som satt modell fick dem aldrig, men nu ska hon få dem. Jag har suttit och hållit i dem som en annan Gollum som ”my precious…” men nu, nu, ska ska alla modeller och andra som velat ha bilder få dem.  Jag håller nämligen på att rensa hela hårddisken. Jag rensar hela mitt liv. Lämnar tillbaka, lämnar bort, säljer, fullföljer…åh det är så skönt. Som en själslig rensning. Som en nystart.

Men åh vilka tjusiga bilder. Vad jag kan. Borde kanske syssla med ”beautyshoot” lite oftare….
fast jag föredrar alltid människors skavanker. Ärlighet, öppenhet, reality….det är och kommer alltid vara min grej. Hellre erfarna rynkor än babyhud om ni fattar. Fast Anki hade redan babyhud så det behövdes ingen airbrush på henne. Maken till mer natural beauty får man leta efter.
Bilderna är plåtade i Arvikas fordonsmuseum. Ett underbart ställe.

Tjolahopp.

Inredning, Mode, Stil, Värmlandstips

Vem har sagt att husvagnar måste vara tråkiga?

Vem har sagt att husvagnar måste vara plastiga och tråkiga? När jag ser de här bilderna känner jag det som att jag ser något jag aldrig sett förrut. Det är så himla häftigt. Nytt, liksom gypsy-style i bluegrass-anda.

Bilderna är hämtade och tillhör klädmärket Magnolia Pearl. (Hemsidan definitivt värd ett besök)
Det är en kvinna vid namn Robin Brown som syr klänningar av gamla antika tyger. Det är så fint.
Faktum är att Ulvsbygården i Sunne har hela deras klädsortiment. 
Check out babies!!

Skor, Sommar, Stil

No blues with happy new shoes

Min kompis Anna-Lena hade på sig ett par fina ljusblå Swedish hasbeens som hon gick och trallade i för att de var så sköna. Jag har ju sett de där skorna på olika ställen men alltid totaldissat dem därför att jag fått för mig att träskor inte är sköna att gå i.  Men vänta nu, i högstadiet gick ju alla raggare runt och släpade fötterna i träskor och verkade tycka att det var livet så så illa kan det ju inte vara. Så jag provade ett par smällkaramelliga och ville inte lämna dem. De var inte de billigaste men inte heller de mest diskreta, så de fick följa med mig hem (jag behövde nya finskor då mina fötter har växt en storlek efter att jag fått barn, visst är det konstigt)
Och visst passar dessa glada fint mot körsbärsblom och ljus sommarnatt?

Festligheter, Lookbook, Mina klänningar, Odd Molly, Resa, Stil, Vänner

Dans över Riddarfjärden

Jag sa det till Alva: Har man en kamera och en kul klänning kan man aldrig någon ha det tråkigt.
Nu hade vi ju iochförsig det inte tråkigt alls. Det var dragspeldans uppe på kusin Christinas takterass med utsikt mot Riddarfjärden, och det var min lille gudson Melvin som döptes. En helt perfekt dag. Jag ska visa mer bilder från det underbara dopet imorgon, men först lite mer dans…

Och jag har en klänning som heter Brand new 2nd hand dress……och den är gudomlig.
Lookbook, Mina klänningar, snö., Stil

Farewell winter

Igår sade jag adjö till vintern. Det var 20° varmt på dagen så jag hade klänning och bara ben. Så gick vi på en promenad i solnedgången och hittade en liten snöfläck. Om det är något jag gillar så är det kontraster.
Poncho: Melmelli
Klänning: Ester Elenora
(Dessa plagg hittar ni hos Pia på Vackra)

Auktion, Lookbook, Mina klänningar, Mode, Odd Molly, Outfits, Shopping, Spara pengar, Stil

Sidesaddle dress och ninjabud

Jag hörde en kompis prata om ninjas på nätauktionerna. Hon hade i sin tur hört om uttrycket av någon annan. Ninjas är de där som kommer in en minut innan objektet går ut och budar över alla och kammar hem auktionen. Jag råkade ut för hur många ninjas som helst så tillslut bestämde jag mig för att bli en själv. Det går ut på att man hittar ett objekt man vill ha men man ger inga bud, man låtsas överhuvudtaget inte om att man vill ha det där objektet. Man är fullständigt nonchalant för det. Men man sätter klockan på alarm 5 minuter innan auktionen går ut (om man har tid vill säga, annars går det ju inte), så sitter man och lurpassar på objektet och precis en minut innan trycker man in maxsiffran för vad man tycker är skäligt att betala….poff, så har man förhoppningsvis vunnit auktionen. (Tänk att det heter vunnit när man betalat en massa pengar för det, konstigt)

Men den här klänningen som jag lovat att visa för några systrar, en Sidesaddle dress i royal är ett eftertraktat objekt på andrahandsmarknaden och jag har letat efter en sådan här länge så när jag såg att den låg ute tänkte jag inte missa den utan vara en ninja. Och jag fick den. Den hade sina skavanker (förståligt med några år på nacken) som jag inte var nöjd med men säljaren gick med på att ge tillbaka lite pengar så det löste sig. Färgerna är så perfekta.  Riktigt påskfina. På fötterna har jag de skönaste strumpor som finns, ett par Avoca.

Så nu sitter jag och ninjaspanar på några objekt till mitt hus också.
Hammarö Auktionsverk och Danielssons Auktioner . Har ni några andra auktionsverk jag borde känna till?

PS. Den fantastiska miljön med rutgolv och blommiga tapeter är hos min syster.