Resa, Resa med barn, Tunisien

Har vart ute på

Förra lördagen slängde vi oss hastigt med min syrras familj på en veckas sista minuten. Jag hann inte meddela någon om vår avfärd och när vi kom ner till vår destination var det helt omöjligt att få tag på internet. Det gick säkert att få om jag hade sökt lite, men jag såg det som ett tecken till att vara helt nerkopplad. Så istället åt vi kakor.
och drack fanta på koboltblå bord
och drack tjockt kaffe och lekte med bilar
och jag är så förtjust i det bästa i orientens kultur, dess magi och färger
och att sitta och dricka myntatée på hustak
och vara klädd i långkjolar och kliva uppför vackra trappsteg
och att vara med min favorit, guddottern Alva
och fotografera gamla dörrar
och att bära Viggo på min höft i vackra gränder
och att fundera på människors frihet och detta lands (Tunisien) arabiska vår där allting startade i december 2010, vilka otroligt modiga människor. 

att resa med barn är ju det bästa som finns
så mycket att titta på
och vackre lille Johannes, döpt efter döparen
och medans solen går ner över medinan och dess liv
tänker jag att dessa färger är riktigt sjyssta ihop
och alla dessa fantastiska dubbeldörrar som jag och Alva inte kunde låta bli att fotografera.
Faktum är att direkt tyckte (det lilla jag såg) mycket mer om Tunisen än Egypten (som jag rest mycket i för dykningen i Röda havet som är den bästa i världen)  
Det var som att Tunisien var mer öppet och kvinnorna friare. Dessutom älskar jag mixen av människorna  (berber, araber, fransmän) och den hybrid som uppstår när kulturer blandas.
 Tunisien känns väldigt, väldigt franskt.
Forts. följer.
Resa, Resa med barn, Tunisien

Har vart ute på

Förra lördagen slängde vi oss hastigt med min syrras familj på en veckas sista minuten. Jag hann inte meddela någon om vår avfärd och när vi kom ner till vår destination var det helt omöjligt att få tag på internet. Det gick säkert att få om jag hade sökt lite, men jag såg det som ett tecken till att vara helt nerkopplad. Så istället åt vi kakor.
och drack fanta på koboltblå bord
och drack tjockt kaffe och lekte med bilar
och jag är så förtjust i det bästa i orientens kultur, dess magi och färger
och att sitta och dricka myntatée på hustak
och vara klädd i långkjolar och kliva uppför vackra trappsteg
och att vara med min favorit, guddottern Alva
och fotografera gamla dörrar
och att bära Viggo på min höft i vackra gränder
och att fundera på människors frihet och detta lands (Tunisien) arabiska vår där allting startade i december 2010, vilka otroligt modiga människor. 

att resa med barn är ju det bästa som finns
så mycket att titta på
och vackre lille Johannes, döpt efter döparen
och medans solen går ner över medinan och dess liv
tänker jag att dessa färger är riktigt sjyssta ihop
och alla dessa fantastiska dubbeldörrar som jag och Alva inte kunde låta bli att fotografera.
Faktum är att direkt tyckte (det lilla jag såg) mycket mer om Tunisen än Egypten (som jag rest mycket i för dykningen i Röda havet som är den bästa i världen)  
Det var som att Tunisien var mer öppet och kvinnorna friare. Dessutom älskar jag mixen av människorna  (berber, araber, fransmän) och den hybrid som uppstår när kulturer blandas.
 Tunisien känns väldigt, väldigt franskt.
Forts. följer.
Film, Koh Lanta, Resa, Resa med barn, Thailand

Att möta en elefant

Alltså, det kan vara så missvisande att blogga retroaktivt. Vi har ju faktiskt kommit hem från vår resa för länge sedan så möter jag människor som säger, men du var ju på beachen. Så, javisst var jag, men jag tog så mycket intressanta bilder där så jag kan omöjligt släppa vår fina resa.

Ni vet hur det är. Dagarna går, man läser böcker, njuter av tillvaron.  
För vår del var det första gången vi var i Thailand med barn. Tidigare har våra Thailandresor mest gått ut på långa kayakturer, klättringar, vandringar i bergen, dyk och -snorkelturer, cykel, träning, kurser och runtresande. 
Thailand är ett fantastiskt äventyrsland med gudomlig natur och det finns oändligt mycket att göra för den äventyrssugne. Men som sagt så var det första gången vi besökte Thailand med barn, Viggo 19 månader och då blir det en helt annan slags resa. 
Det var faktiskt som om hela Thailand var lite montessori, så upplagt för att sätta barnen i första hand. Jag blev imponerad. Överallt vi kom så var det Viggo alla såg först. Aldrig har jag tänkt tidigare att ett lågt bord där man sitter på kuddar på golvet är ett bord helt upplagt för barnen. De älskar ju det. Jag har aldrig sett Viggo så kolugn och avslappnad under en middag. 

 Så mycket äventyr blir det ju inte med ett så litet barn men den sista dagen sa vi, näe, nu måste vi ut och titta på elefanter. Fast vi ville inte åka på någon elefanttur och sitta och skumpa på en elefanttur i djungeln med andra turister, vi ville bara låta Viggo se en elefant.

 Så vi bestämde oss för att gå. Vi gick och gick. Hamnade på ödsliga vägar omgivna av ogenomträngliga djunglar som var så gröna, så fulla av klorofyll.
 och planterade skogar
 så rätt som det var, på den vackraste vägens ände såg vi en underbar siluett uppenbara sig
 siluetten av en elefant
 på elefanten satt en liten, liten pojke som inte pratade engelska, men han pratade med sin elefant

 och de var väldigt fina ihop. Jag älskar elefanter. När Jögga besökte mig i Sydafrika (när jag pluggade fotografi där 2002) så spenderade vi en hel del tid på en elefantpark. Där fick vi lära oss att afrikanska elefanter är mer aggressiva och de kan inte tämjas. Det kan ju då som sagt var asiatiska.

 Hursomhelst är elefanter de vackraste djur jag vet. Så stora och lugna. Graciösa i sin gång. Dessutom blir de gamla (mellan 60 och 80 år) har starka sociala band till varandra och sin familj.
 Tillslut var vi tvugna att gå även om jag hade kunnat spendera hela dagen med att titta på den där fina elefanten.
 Jag sprang leende därifrån, så himla glad över att bara ha fått se en elefant igen.
Elefanten vinkade adjö till oss. Och Viggo, då, ja han tittade mest. Storögt. Och fortsatte sen att leka med sin bil.

Som av en slump visade flygbolaget filmen Water for elephants när vi åkte hem, och det var en av de finare filmer jag sett.  Jag bryr mig inte om vad kritikerna säger om att detta var en förutsigbar romantisk klichéfilm för där och då var det precis vad jag behövde. Så romantiskt och vackert med ljuvliga miljöer i ett bedrövligt vackert 30-tals landskap, kostymfilm när den är som bäst. Så kan det ju vara ibland. Dessutom blev jag grymt sugen på att läsa boken av Sara Gruen som filmen är baserad på. Den ska vara något utöver det vanliga.

Havet, Natur, Resa, Resa med barn, Thailand

Best time of the day

Jag ska snart ge mig med beachbilder, men inte riktigt än. Den bästa tidpunkten på dygnet måste ju vara twilight, eller blå timmen som jag tror att det heter på svenska. Precis efter det att solen gått ner tills det att det blir becksvart. Det är iallafall min favorittidpunkt på dagen. Strax efter den här bilden.
Det går fort, på några minuter. Allting blir till guld, man tappar andan för en stund. Vill frysa tiden.
men det är ju också det som är det magiska, att det är så förgängligt.
man kan passa på att flyga fram litegrann
Ljuset ändrar sig hela tiden, ömsom guld, ömsom rött, ömsom blått. Det är fantastisk.
Det finns faktiskt ingen stund på dagen som kan mäta sig med denna stund, och får man chansen att uppleva dessa guldstunder så ska man ta dem.
Säga vad man vill om 80-tals solnedgångar, men av någon anledning så samlar jag på dem.

Puss på er!

Natur, Resa, Resa med barn, Thailand

On the beach day 4

Åh om jag kunde så skulle jag leva på stranden, att se horisonten varje dag, känna vindar svepa in, sanden mot fötterna….låta tankar och ande få plats. 
Meditera över vågor, himmel och salt.
Huden och kroppen och själen som smälter ihop. Låta mitt (vårt) barn bli ett naturbarn, en surfardude som pratar delfiners språk.

Ni kommer få se mer strandbilder, var så säkra.

Havet, Resa, Resa med barn

En liten båtresa

Ibland, om man skulle få för sig att bli rastlös under en båtresa kan man alltid ha roligt med telefonen.
Man behöver bara ett bra fönsterljus så är saken biff.


Blommor, Natur, Resa, Resa med barn, Thailand

Sköna dagar

Jag älskar havet. Högt och innerligt.
och stranden med sina förgängliga spår
och att mysa med familjen
och här hade jag tänkt att lägga ut tio bilder till men internet är så långsamt att det är helt omöjligt.
Hej så länge

Aruba, Guide, Resa med barn

Resa till Aruba med baby/ barn -Liten guide

En tjej skrev och frågade om hur jag upplevde hur det var att resa till Aruba som första resa för en baby. Då Ving har charter och -direktflyg till Aruba i sitt sortiment kan det nog bli en del svenska bebisar som får följa med dit. 
Det är ju relativt okomplicerat, det behövs inga vaccinationer (som till Thailand tex), det är litet, dyrt, bra västerländsk sjukvård, ingen kriminalitet och samtidigt väldigt solsäkert.
Typ som hemma fast väldigt mycket varmare och framförallt ett varmt härligt hav.
Så just nu ett bra förstahandsval som första resa för en svensk baby vintertid.
Det tar 11 h att flyga dit och 10 h att flyga hem.

Vi tog bara en sista minuten flygstol för 10 300 kr  för oss tre och bokade http://www.arubaboardwalk.com/ som vi fick betala 100 dollar per natt för + tax. Det var lågsäsong. Det vart sammanlagt 1500 dollar för 2 veckor ca 9000 kr (mer än flygresan) men då var det en lägenhet på 70 kvadrat med alla faciliteter så vi lagade all mat själva. 

Hotellet var litet och väldigt trevligt och ägt av en surfarfamilj (annars är Aruba fyllt av STORA hotelkomplex som ägs av rika amerikanare, så vill man att pengar ska stanna i landet ska man bo på små hotell)
De samarbetade med en surfskola några hundra meter bort så vill man vara aktiv så är det ett perfekt ställe att bo på och tex ta kitesurf-lektioner.

 På hotellet fick vi låna allt från leksaker till barnstol till bilbarnstol!! Vi blev verkligen superservade.  Så vi hyrde en bil och Viggo fick plats i bilbarnsstolen så kunde vi åka runt och se oss omkring. Vi hyrde bil från ett ställe som hettte Value car som hotellet rekommenderade. Lite billigare (och mindre flashiga bilar) Betalade 180 dollar för 4 dygn inkl. extra försäkring.

Vi bodde på Palmbeach (bäst för vind och -kitesurfning) som var en väldigt vacker strand, men det var svårt att få sjyssta parasoller. Vi tog bilen eller bussen till Eagle beach som jag tyckte var trevligare, större, vackrare, mindre trångt!!  Så en dag tog vi bilen till Babybeach längst söderut som var vacker också (inte den vackraste) men det var sjysst stämning.

Innan vi åkte handlade jag en massa solskyddsgrejer från www.sunmate.se. Typ helkroppsbaddräkt med solskyddsfaktor 50, mössa, soltält, solglasögon (som han drog av sig direkt)….solen är verkligen stark och bebisar under 1 år ska inte vistas i solen.

Vi höll oss i skuggan men var ledsna att vi glömde babywatchern för då hade vi kunnat sitta ute på altanen och sola när Viggo låg inne och sov middagslur.  Annars var det bra att polen hade mycket skugga för då kunde vi bada med honom, och det älskar han!! Vi höll oss inomhus mycket mitt på dagen, lite tråkigt kanske men det var helt enkelt för varmt. Man kan ju turas om;) 

Första tre dagarna svettades han jättemycket, jag var jätteorolig, men plötsligt gick det över, han liksom anpassade sig till värmen.

Det finns tre stora supermarkets på Aruba som ligger brevid varann (ligger nära Divi resort som är Vings huvudhotell)
Vi tog först buss men det var krångligt med vår Urban Jungle som vi var tvungna att vika ihop för att få plats med och sen med alla matvaror. Lättare att ta bilen el taxi (el gå om ni bor nära)

-Superfoods. Mycket holländskt och lite billigare
-Ling & Sons. Amerikansk.  Det gillade jag. Superfräsch med mycket frukt, grönsaker etc.

sen en till jag inte minns namnet på som var billigast och hade väldigt mycket men mindre ”tjusigt”.

Blöjor fanns i dessa butiker men vi tog med oss två paket hemifrån som faktiskt räckte (han var ju naken mycket)

Barnmat fanns också i mängder. Mycket mindre burkar.  Nestlé finns över hela världen men jag upplevde det som att barnmaten har mycket mer E i sig utomlands och mycket socker, ta med lite hemifrån. 
Vi tog med rätt mycket hemifrån. Några som jag verkligen diggar är de där Ellas kitchen frukpuré med skruvkork. Perfekt för resa.

Annars hade jag med en stavmixer, så mixade jag lite färska frukter och kokta grönsaker. 

Jag hade en liten minikylbag med, så hade vi med Viggos mat i den på våra utflykter. Kylklampar fanns i vår lägenhet. Jag virade en liten kall trasa runt kylklamparna och hade med i kylbagen, så blev Viggo för varm när vi var ute svalkade jag hans huvud med den trasan.

Flyget:

Gröt  i pulver, annars några småburkar , måste vara mindre burkar än 100 ml. 

Boka en bra babyplats innan, kanske så ni har extra plats för benen för då kan ni lägga ert barn där och sova. Ta med stor kudde, det gjorde vi och det var skönt.

Köp nässpray och spraya i näsan 10 min innan stigning och landning så kanske det inte blir så ont i öronen.

Viggo klarade sig riktigt bra trots att han haft öroninflammation tidigare (öronbarn) men jag ammade och matade honom med fruktpuré och fick honom att dricka vatten.

Sen, det är klart att det är tufft med en 11 h flygresa för en bebis, men det går fint. Var beredda på att det blir tufft!

annars har ön bra dykning och snorkling.

Ingen shopping alls.

Allt är rätt dyrt (typ som hemma)

Vi klarade oss på ca 23 000 kr inkl. allt (även en natt på Radisson Hotel på Arlanda + 2 veckors parkering) för oss tre. Vi åt middag ute 3 gånger.

Vi hade med datorn så kunde man köpa surftid direkt i datorn för 35 dollar i veckan. Det var verkligen fantastiskt praktiskt!

Ha en liten adapter för strömmen med (finns på Claes Ohlsson billigt)

Obs. Se till att vara försäkrade då sjukvården är dyr!

Vill ni läsa om vår resa kan ni gå in här.

Lycka till!


Aruba, Barn, Mat, Resa, Resa med barn, Torsby Camping Fröknarna Fräs

The flying fishbone

Varje gång jag kommer till ett nytt ställe ser jag till att alltid fråga taxichaufförer, butiksbiträden och lokalbefolkningen vart man ska äta gott. I Italien är ju detta ett måste för de bästa restaurangerna annonserar aldrig, har knappt några skyltar och ligger alltid avsides så det är lite svårt att hitta till dem. Här, på den här ön som lever på turismen är det annorlunda, då svarar befolkningen det de tror att man vill höra, helt enkelt de restauranger som är populärast och får bäst omdömen i årliga tävlingar. Ett namn som dök upp ofta var dock The flying fishbone så när vi åkte förbi där av en ren slump bestämde vi oss för att boka bord dagen efter.

Ingången var påkostad. Lite glad med en målad folkvagn och surfarbräda som välkomnade.

En frodig grönskande gång ledde in till själva restaurangen och ägarinnan som var en liten, nätt kvinna som solat alldeles för mycket i sina dagar.

Så kom man ut på andra sidan mitt på stranden. Vi var nog först för det var alldeles tomt. Hon ville att vi skulle ta av oss skorna och gå barfota. Det gillar vi.

Vi fick bordet längst ut och Viggo fick en egen stol så han kunde sitta och tugga lite på bordet.

Det absolut bästa med hela den här ön är att man kan dricka kranvattnet. Det har typ fått pris för bäst vatten i världen eller något sådant, tack vare det påkostade reningsverket. Men jag har aldrig varit på ett tropiskt ställe tidigare där man kan dricka vattnet i kranen. Det är så lyxigt, och absolut ett stort lyckoplus för den här ön.

En pittoresk tjusig servering var det iallafall.

Jag hade gjort mig fin och satt på mig en av de finare klänningarna i resväskan. En Odd molly givetvis, en långklänning från en tidigare kollektion i en för stor storlek som jag köpt på norska blocket. Men jag börjar bli så trött på att inget i min garderob passar längre. Många gånger känns det som om mina stora ammande bröst är ute och går med mig och inte tvärtom.

Men jag har aldrig bantat så jag vet inte hur man gör. Jag älskar mat så begränsa mig i den vägen är nog svårast. En gång för 11 år sedan försökte jag fasta, men jag kom till lunch ungefär, då var jag så skakis och nervös att jag inte visste vad jag hette. Nej, fastande fungerar inte. Jag tror att det enda är att röra på sig, ut och springa, åka skidor, gå…rörelse. De stora brösten som är ute och går med mig försvinner förhoppningsvis när jag slutar amma.

Men nu satt vi på den här fina fiskrestaurangen med härlig ambience på första parkett och såg solen gå ner.

Jag drack ett glas chardonnay (mitt andra glas vin på 1 1/2 år). Det serverades i en stor kupa.

Isande friskt och kallt med hela himlens smaker.

Och mitt fina sällskap. Min pojkvän som började spara ut håret när Viggo kom, han börjar likna en bohem med sina lockar, och sedan lilla Viggo, ivrigt diskuterande något ämne han finner viktigt.

Så kom min förätt som var dagens specialitet, en krämig morotssoppa med räkor i.

och solen gick ner och vi funderade på varför solnedgångar är så spännande. Vad är det som gör oss så förtjusta i att plåta solnedgångar?

och lagom till det att solen sista strålar badade dagens sista dopp i vattenglaset kom huvudrätten som var husets mest populära rätt. En scampicasserolle i blåmögelost. Till det serverades potatismos med blomkål. Det var gott. Viggo gillade moset.

medans vi åt middagen kom mer och mer människor till restaurangen och fyllde upp alla stolar på stranden.

lagom till det att vi tagit sista tuggan kände Viggo att det fick vara nog med vuxentid, så vi fick snabbt betala notan och skynda oss därifrån innan de andra gästerna blev störda.

Så sa vi hejdå till The flying fishbone och åkte hem.

Så slår det mig ännu en gång att min alldeles egna restaurang Fröknarna Fräs hemma vid Fryken är precis lika exotisk med precis lika god mat som en av Arubas bättre restauranger. Det är därför man reser. För att få perspektiv.