Mat, Natur, Rattsjöberg, Vänner

Plocka äpplen

Jag gjorde en liten film när vi plockade äpplen i mina föräldrars trädgård. Det handlar om att ta hand om de små detaljerna i livet, och det som i vardagen kan ses som petitesser, men i slutändan är det de som räknas. Musiken är Melody Gardot. Om ni undrar varför det är min kusin på alla dessa bilder så är det för att vi jobbar ihop och därför blir det han som oftast blir min modell.

De här träden planterades samma år som jag var född. De borde kanske ha beskurits, men de har fått växa lite som de vill, och nu är de stora och fylliga och bär massor av frukt.
Mat, Natur, Rattsjöberg, Vänner

Plocka äpplen

Jag gjorde en liten film när vi plockade äpplen i mina föräldrars trädgård. Det handlar om att ta hand om de små detaljerna i livet, och det som i vardagen kan ses som petitesser, men i slutändan är det de som räknas. Musiken är Melody Gardot. Om ni undrar varför det är min kusin på alla dessa bilder så är det för att vi jobbar ihop och därför blir det han som oftast blir min modell.

De här träden planterades samma år som jag var född. De borde kanske ha beskurits, men de har fått växa lite som de vill, och nu är de stora och fylliga och bär massor av frukt.
Muse, Porträtt, Rattsjöberg

Butterfly in my garden


I dreamed I was a butterfly, flitting around in the sky; then I awoke. 
Now I wonder: Am I a woman who dreamt of being a butterfly, or am I a butterfly dreaming that I am a woman?
Zhuangzi 

Musik, Porträtt, Rattsjöberg

Lovisa och banjon

 Lovisa är musiker. En riktigt duktig sådan. I flera månader har vi försökt få ihop en träff men det är turneér, inspelningar och gigs. Men tillslut en fredag kunde hon komma upp till mig för att få material till sin nya skiva.
Viggo fick följa med. Inget dagis är öppet på fredagkvällar.

Hon ville ha lite samma solnedgångsstil som de jag gjort i förra inlägget. Sådär romantiskt så det är bedrövligt. Så man får ont i magen.

Vi tog en hel massa bilder.
Det var de vi tog senare på kvällen som blev bäst.
Jag får inte visa de bilderna än då de ska pryda ett skivomlag.
Men Lovisa är  grym. Gitarr, banjo, fiol, sång..gud vad jag avundas musiker.
Muse, Natur, Porträtt, Rattsjöberg, Sommar

Årets längsta dag

 Årets längst dag, den 20 juni, firade vi genom att fotografera strax innan midnatt. 
 Det är svårt när det är så vackert, att inte tippa över och bli kliché. Att inte överkonsumera superlativen i bilderna. Men juni är så bedrövligt vackert.
    Ljuset, blommorna, människorna. Att man inte kan (och behöver) sova
Som ni ser är min Bojana i Sverige. Hon är nanny till lille Viggo, jobbar lite i cafét innan hon ska fara vidare till Australien.
 Så passar hon på att dansa lite på svenska sommarängar och vara min musa
 Annars är jag ensamstående mamma nuförtiden. Jögga cyklar genom Sverige. 210 mil. 15 mil per dag. Bara för att det är kul. Jag tycker det är så roligt för honom, men jag hoppas han kommer hem snart.

 Så länge fotograferar jag. Blommor, klänningar, bröllop. Så börjar mitt café att gå mot högsäsong. Det är mycket jobb.

 Det här är min favorit. Av olika anledningar.

 Så njut av årets vackraste månad. Det finns inget som juni i Sverige.

Blommor, Rattsjöberg, Trädgård

junibukett

 Den här bloggen börjar mer och mer likna en floristblogg. Men jag kan inte hjälpa det. Det är något med blommor som är så tillfredställande. Så omedelbart direkt förlösande. 
Jag försöker ha färska blommor på bordet varje dag. På vintern är det förstås dyrt men på sommaren är det bara att ge sig ut och plocka. 
 Den första buketten jag gav till Jögga var en vildbukett. 
Jag plockade den vid vägkanten när jag cyklade (4 mil) för att hälsa på honom. 
Det var en fin junidag för, gulp, 14 år sedan. Jag var 21. 
Vild, fri och med famnen full av vägkantsblommor. 
Bästa sättet att förföra någon på. Jag lovar. 
Sedan tog det några år till förstås men nu har vi flera trädgårdar med både vildblommor och grönsaker ihop.
Här lekte jag med gamla svarta krittavlor som fond. Tyckte det kunde vara en spännande kontrast mot ljusa, vita juni.
Badrum, Blommor, Rattsjöberg, självporträtt

Det bästa med juni

 Det bästa med juni är ljuset. Att man vid midnatt kan se sig själv i spegeln från den strimma ljus som kommer in genom ett litet fönster.
 Kunna se sig själv tydligt. Att aldrig behöva slå på en lampa. Att kunna svansa runt i tunn silkeskimono med dörrar öppna.
 Att solen knappt går ner.
 och det mesta är sirligt grönt
som den vilda blomsterängen man plockar in och sätter i vas.
Nu börjar den finaste månaden på året.
Det är månaden min älskling fyller år.
Det är månaden naturen är som mest praktfull.
Det är månaden som flest barn görs.
Det är månaden man blir kär. På nytt. I sig själv och sin omgivning.
Det är månaden jag firar jubileum med min kärlek. 
Det är månaden med ljus.
____________________
The best with june is the swedish light. The sun that never goes down. The selfportrait in the mirror at midnight with natural light. The flowers that flourish. The nature that explode.
Mirror: IKEA.
Kimono: Spell.
Wallpaper: Hudiksvall teater
Blommor, Hus, Mitt hus, Natur, Rattsjöberg, Trädgård

En skir vår

Wood-Anemone, vilket vackert engelskt namn denna vårtecken-blomma har.
För att inte tala om Lily of the valley. Liljekonvaljen som sakta spirar upp. Tror jag iallfall att det är. 
Det är den första våren vid vårt hus. Vi rensar, tittar, undersöker. Många blommor och buskar försvann vid renoveringen men många bestod. 
Som krokusarna som tog fart och som Viggo gärna står och beundrar.
Det var en tuff vecka för mig. Av olika anledningar.
Men det finns inget som trädgårdsarbete. Naturen helar. Örter, frön, blommor, växter, träd, buskar är terapi i sin renaste form. 
 och djuren som passerar förstås. Älgarna, rådjuren, fåglarna, årets första södergök.
 och blommorna vi plockar in och placerar på blickställen. 

 Vi har planterat hallon, krusbär och svartvinbärs-buskar. En hel rad. Rosor, hortensia och syrén. Vill ha tillbaka en trädgård som en gång fanns, eller den som kommer att finnas. Som om den alltid funnits.
När jag planterar dessa typ av växter och buskar och träd är tid så oväsentligt. Eller högst väsentlig. De kommer att ge frukt om några år, kanske de kommer föda Viggo som gammal gubbe, eller hans barn? Det är sådant jag går igång på.
Odla och plantera är grejen alltså.

Hus, Inredning, Kök, Mitt hus, Rattsjöberg, Stil

Breaking every rule. Our diningarea.

 

Har inte tänkt på det så mycket, men det var när en fin vän till mig var hemma och sa att jag var en riktig stilbrytare. Jag blandar sådant man inte får blanda. Jag blandar Josef Franks 50-tal med jugend, bondromantik med minimalistiska små inslag, mahogny med furu, timmerstockar mot takrosetter, rosa med rött och turkost mot blått. Om det fanns en stilpolis skulle jag bli haffad direkt, eller vänta nu…höjd till skyarna. Nja, det återstår att se. Men jag tycker verkligen att det uppstår något riktigt poetiskt och modigt och eget när underliga möten sker, och det är just i sådana här hus som man får vara lite crazy.

 Jag har inte riktigt kommit överens med vårt diningroom, förrän nu egentligen. När vårens skira strålar omfamnar rummet med fågeltapeterna och ger den rättvisa. Jag har inte hittat matbordet med stort M än så sålänge tar vi vad vi haver. Plockar vad vi hittar. Det blir som en skapelse med ting av olika berättelser. Mattan som egentligen är för mörk (jag letar efter en ljusare) men som är så praktisk (och man tänker praktiskt när man har småbarn).

 Stolarna stod i huset när vi kom dit. Självaste Cornelis Vreejswijk har suttit och spelat på dessa stolar. Det fanns även en stor blå kökssoffa som vi bar ut i hallen, och ett stort blått bord som gjorde hål på mina strumpbyxor. Det åkte också ut häromdagen.  Fårlapparna kommer från grannen, och min favorittidning som skriver precis det jag vill läsa. Min dröm är att få göra lite jobb för den. Det finns ingen liknande varm och kärleksfull tidning i Sverige tyvärr.

 En fantastiskt fiffig fågelvas från Anthropolgie. När jag la på duken blev det riktigt tantigt, och det gillar jag. Speciellt på våren, då kommer den pastelliga tanten inom mig fram.

och bordet, detta tunga bord som jag fick med mig hem från en auktion därför att ingen ville ha det och jag kunde omöjligt bara låta det stå övergivet. Jag har en slags hatkärlek till det. Det är tungt och mastigt, ett riktigt åbäcke, och samtidigt så solid och stabilt och vackert. Vi får se när det åker ut nästa gång. Jag drömmer lite om att få ha 6 stycken vita pantonstolar runt det, men jag drar mig lite för att köpa dem därför att de är helt i plast. Jag älskar deras form och deras enkla funktion, men jag gillar inte för mycket plast Jag kan inte andas i rum med för mycket plast, och ännu mindre efter Underbaraclaras viktiga inlägg. Alla borde läsa det.

Trevlig söndagskväll på er kära vänner!

Barn, Helena funderar, Rattsjöberg

Säkert vårtecken och superwoman

När det bräker från grannen och åtta lammungar tultar runt i den bleka vårgräset. Jag och Viggo skuttade dit och njöt av synen och fick klappa den fem dagar gamla lammungen.
 Dessa får har en sådan enormt fin utsikt ut mot sjön.

Och den här fina damen överlevde en vargattack. Där vargen huggit växte det senare ut en slag kota, och hon var länge traumatiserad. Det tyckte Viggo var lite hemskt.
_______________________________________________
Jag och Viggo var ensamma i över en veckas tid då Jögga var på Hawaii med sitt jobb och det var tuffare än jag tänkt att vara ensamstående mamma. Jag hann ingenting. Jag hann inte ta bilder, inte blogga, inte skriva, läsa eller träna.
Jag beundrar verkligen alla kvinnor (och män) som lever ensamma med sina barn. Det är ett otroligt jobb de gör. Att aldrig ha ensamtid, att vara ensam om beslut och handlingar. Att shoppa, städa, fixa, träna, arbeta och dessutom vara en god förälder och förebild. En eloge till alla er.

Som tur var har jag min syster. Jag åkte dit och fotograferade hennes fantastiska minsting Louie som har hinnit bli åtta månader.

 Min syster är en superwoman. Hon är en sådan där som odlar precis allt. Dessutom är hon tre-barnsmamma och supersocial. Hon älskar sitt jobb och sitt liv. Det är alltid människor hemma hos min syster. Parkeringen är full av bilar och trädgården full av odlingar. Dessutom spelas det handboll, fotboll, anordnas partyn och middagar. Ja herrejösses vilken superwoman. Så har hon en grym karl också.

Syrran kommer trots sina superwoman egenskaper aldrig att bränna ut sig därför att jag vet ingen som kan chilla som hon. Att kunna chilla och slappna av är nog en av de främsta egenskaperna som en superwoman kan ha. Så hjälper det kanske att vara två, eller fler, för ensam som jag var den här veckan är inte att rekommendera. Jag är väldigt glad att Jögga har kommit hem så jag hinner med lite.