Barn, Blommor, Frihet, Hus, inspiration, kärlek, Min son, Mina klänningar, Mitt hus, Mode, Natur, Odd Molly, Personligt, Rattsjöberg, självporträtt, Sommar, Värmlandstips, Viggo, Vintage

Dagen då Viggo döptes


Kolla kolla vad jag äntligen fick tag på. Efter att ha letat en stund så fann jag den tillslut. En Odd Mollys ”Higher than my own goals” i storlek 3 från kollektionen ”Hands of a lover”. Den infann sig i ett paket i brevlådan dagen innan lille Viggo döptes.  Och den är så vacker. En riktig raritet som ska få följa med mig i livet. Om ni undrar över den fantastiska tapeten så befinner vi oss i vårt nyinköpta renoveringsprojekt. Mitt drömhus. Vi fick nycklarna på fredag kl 14 och på lördag k 15.00 hölls Viggos dop där.

Han döptes utanför. Det var strålande sol, riktigt varmt. September luft och indiansommar. Himlen var så blå att den hade kunnat konkurera med den grekiska blå färgen som man hittar på vykort. En liten violonist från en annan tid spelade först Boeves Psalm på dragspel och sedan psalmerna och värmlandsvisan på fiol.

Markus, min kusin och tillika den ena gudfadern hällde vattnet i dopfunten som var en sten i granit, urgröpt av min pappas vän, stenhuggaren Kristian Lund. Vi hade två flaskor vatten. I den ena (ölflaskan) kom vattnet från Rattsjön, och den andra förgyllda bägaren kom vatten från Klarälven.
Prästen Ingemar döpte sedan Viggo och Viggo var alldeles tyst.

Min mamma var så vacker. I min efterlysning efter Odd Molly-rariteten fick jag även tag på en likadan fast i grått i en mindre storlek som hon fick låna (och som kommer passa mig när jag slutat amma) Hon satt där i solen och var så avslappnat skön. Brevid sig hade hon prästen Ingemars vackra fru Pia.

Viggo själv bar en dopklänning jag råkade buda hem på tradera. Men jag är väldigt nöjd. En Marimekko-dopklänning. Tina sitter och syr vackra speciella kläder i Sundvall, och ni hittar hennes alster under Pyttisen
.

Här är hela sällskapet. Jag drog faktiskt strecket vid släkten, men en och annan vän slinker alltid med.

Mirja sjöng och Nico kompade. Vi lyssnade på deras fina versioner av ”Sommarkort”, ”Sweet child of mine” och ”Jag ger dig min morgon”. Klassiska vackra sånger.

Vårt hus är verkligen en av de vackraste jag vet.

Så många fina vänner på ett och samma ställe är en dröm.

Mamma och Viggo.

Min vackra storasyster Anna som mer och mer liknar en lillasyster.

Vackra pop-Mirja med sin sin spröda röst.

Fina storasyter Anki, kusin Björn i mitt hus som jag nyper mig i armen för att jag kan inte förstå att det är mitt.

Björns fina flickvän Mikaela.

Och när man har en långlång klänning får man hitta knep när man ska amma. Eller ta hjälp av en Funovits sjal (jag älskar den)

och här är Viggo med sina två gudfädrar och sin gudmor. Helt utvalda för sina speciella förmågor.

Mitt drömhus (hoppas det ska bli Jöggas drömhus också med tiden) har kakelugnar i varje rum, och vackra blommiga snirkliga tapetmönster. Höga trösklar och en doft som minner om svunna tider.

Så vi matchar in tycker jag.

Natten innan låg jag och Viggo och hostade ikapp med snuva och förkylning och jag tycker det syns på våra ögon.

Tjusiga ladies. Ursnygga Åsa från Fastighetsbyrån, och undersköna Pia från Vackra hem klädd i kjol från Ewa i Walla.

Viggo med sin mormor och sin farmor. 

och med sin gudfar Markus som faktiskt valt kepsen dagen till ära.

Efteråt gick vi hem till mitt föräldrahem och åt smörgåstårta och drack hallonsaft. 

och det var så roligt att få ta del av av en ny släkt. Dagens äldsta i mitten.

och dagens yngsta (förutom Viggo då)

och barn som busar i gräset.

och sexiga ungdomar som kramas.

och vi drack kaffe och åt tårta och njöt av värmen.

och jag och världens snällaste pappa som väldigt sällan hamnar på samma bild.

och väldigt ursnygga mamma.

och dopblommorna och syster Anna i det där köket som flödar av ljus.

och jag och världens bästa Tommy (som har en intressant kamera)

och Markus och en ros får avsluta denna perfekta Indiansommardag. Hade jag haft tid hade jag plåtat alla. En av de bästa dagarna i mitt liv.
Tack allesammans.
Berömda bröllop, Bröllop, Frihet, Humor, inspiration, kärlek, Minnen Vänner, Natur, Vänner, Värmlandstips

Anders och Lena

Anders och Lena är gamla vänner till mig. De gifte sig i juli månad. De är lite som en Urban Outfitters affär. Väldigt trendiga, chickt retro, lite finurliga och påhittiga med sin humor, skatebohemvintage och alltid omgivna av vänner och väldigt mycket peace, love & understanding. Jag såg det här som en chans att få låta min ande få vara fri. 


Om jag inte hade ammat hade jag och min kamera definitivt varit med på festen (festen som slutade 11.00 dagen efter och som exakt hela byn har pratat om hela sommaren. Bandet (Top Cats) som slutade spela 05, städerskan som kom på morgonen och som fick gå hem igen därför att festen fortfarande pågick. Underbart)


Puss. All lycka till er.// Helena H
Berömda bröllop, Bröllop, Frihet, Humor, inspiration, kärlek, Minnen Vänner, Natur, Vänner, Värmlandstips

Anders och Lena

Anders och Lena är gamla vänner till mig. De gifte sig i juli månad. De är lite som en Urban Outfitters affär. Väldigt trendiga, chickt retro, lite finurliga och påhittiga med sin humor, skatebohemvintage och alltid omgivna av vänner och väldigt mycket peace, love & understanding. Jag såg det här som en chans att få låta min ande få vara fri. 


Om jag inte hade ammat hade jag och min kamera definitivt varit med på festen (festen som slutade 11.00 dagen efter och som exakt hela byn har pratat om hela sommaren. Bandet (Top Cats) som slutade spela 05, städerskan som kom på morgonen och som fick gå hem igen därför att festen fortfarande pågick. Underbart)


Puss. All lycka till er.// Helena H
Äventyr, Blommor, inspiration, kärlek, Utställning, Värmlandstips

Konst i Värmland när den är som bäst

Vi besökte ett riktigt Modern ART center mitt ute bland hästhagarna i östra Ämtervik. Alma Löv. Jag försöker avlägga ett besök där varje år, men iår har jag faktiskt varit där många fler gånger. Det är helt unikt. En hel massa paviljonger fylla med konst, men inte vilken hötorgskonst som helst utan modern, ifrågasättande, vacker, skrämmande, spännande konst. Installationer blandas med måleri, fotografi, skulptur, musik. Varje år bjuder museumintendenten Marc Broos in nya konstnärer att ställa ut. Men det största konstverket av dem alla är faktiskt museumet och byggnaderna i sig själva.

Fina Johanna var med. Hon var i Torsby för att fystesta FBK och hade måndagen ledig och följde med oss. Vi lekte lite i en sjukhussal.
Fantastiskt fina sagomålningar av Markus Ivarsson fanns i en paviljong där man fick cykla Somewhere over the rainbow.
Johanna var imponerad.

Jag gillade budskapet. Nåt man kan sätta upp på väggen hemma.

Pavilongerna huserar i en träddunge.
1000 olika människor har skrivit ett varsitt ord. Jag var också med och skrev för flera år sedan.

En stor del av utställningen huserar i en stor omgjord lada full av fönster. Innuti påminner den om en maffig kyrka. Den är absolut den bästa på hela stället.

Ladan har flera våningar och ett fantastiskt ljus. Johanna, mamma och Markus begrundar den stora träkronan.

Selma bodde ju i krokarna, man kan blandannat få se hennes tånaglar.

Markus gillade Ken (manligheten) fastsatt med tvingar på ett kors.

En dörr och en Lars Lerin. Den mest positiva målningen jag sett av honom.
Det fanns mycket att titta på för Viggo och för mig.

Ett utsnitt av en tavla.

Prunkande vackra miljöer där brännässlorna är lika viktiga som rosorna. Det här var ingången till Sara Broos installation som bestod av kärleksbrev. Kärleksbrev på väggarna, på tv-skärmar och och i högtalare. Vackert så det går rysningar längst med armarna.

Johannas skidåkarben är verkligen vackra. Vi lekte runt för det är ställe med otroligt mycket skiftande miljöer och ljus, skulle kunna spendera flera dagar där.

Ett rum av Marc Broos fyllt av tavlor, tavlor tavlor upp till nock.

Men som alla vackra sagor har även den här ett slut. Alma Löv stänger för allmänheten. Efter 12 år slutar de när det är som bäst. Jag kan förstå det där, att ha ett konstmuseum med många hundra besökare som kommer in i ens trädgård varje dag måste slita på krafterna.
Jag gillar också det förgängliga, det får en större attraktionskraft när något inte är för evigt. Det är synd för Sunne för det är en riktig magnet.

De har upprättat en liten minnesplats, en liten begravning med ljus inne i den kyrkliknande ladan så man får säga hej då.

Its all over now baby blue.

Om ni vill se något av det häftigaste som Värmland någonsin erbjudit ska ni skynda er dit för de stänger för gott för allmänheten den 22 augusti. Det är något riktigt udda och väldigt inspirerande. Finns inget liknande.

Äventyr, Frihet, Hus, kärlek, Min son, Minnen Vänner, Natur, Personligt, Värmlandstips

Några dagar i paradiset

Hela förra veckan var vi i mitt paradis Rattsjöberg och firade sommaren. Jag plockade en cerise bondpion i mammas trädgård och Jessica satte den i en fantastisk vas.

Min fina systers-syster (min halvsysters halvsyster för de som tycker det är viktigt) Jeanette var också där.
Min farbror Bosse och kusin Linda var också där.

Och lille Jesper, Felicia och vår kära gamla vän Jessica.
och jag och lille Viggo förstås.
Vi gick ner till sjön några gånger.
Vi gosade med fåren och lammen.

Min farbror Bosse är en av de finaste människorna jag känner.

Bosse läser gärna Kvällsstunden, och det gör han säkert för att hans mor, min farmor brukade göra det. Den tidningen ger mig alltid lite farmor känslor.

Sen åskade det en natt som sagt var och vi låg och höll om varandra och var rädda. Hade jag haft stativet med mig hade jag plåtat blixtarna. Måste lära mig att alltid ta med stativet.

Dagen efter var det fint väder igen och vi låg vid vattnet och solade.

Det blåste och glittrade vid världens vackraste sjö.

På kvällen spelade vi retro och det dracks sauternes.

Sen kom min underbare vän Fredrik på besök. Han hade med sig cykeln och cyklade runt Rattsjön.

Fredrik jobbar med/brevid ett tryckeri så han hade med sig en hel hög med tidningar till oss som vi jublade över att få. Personligen är det inte var dag jag läser skvallertidningar men det passar att få lite intriger i lugna, sköna skogen.

Vi åt mat hela tiden. Grillade, sill och det dracks vin till lunch….en riktig paradistillvaro.

och alla dessa jordgubbar som bara vill ätas.

Vi hade spa och la gurka på ögonen, och vi var ute och terrängkörde Viggo i hans joggingvagn.

Pendikstugan har några hundra meter till Rattsjön.

Pendikstugan kan man faktiskt hyra. Man ringer bara 0560-71095 och ser om den är ledig. Vi hyr ut den till speciella gäster. Det är den första stugan som pappa byggde. Det är faktiskt ett riktigt fertilitetshus för mer än tre kvinnor (som vi vet) har blivit gravida där.

Det är sannerligen paradiset, med bara några kilometer till Hovfjället. Med snirkliga stigar och utsikt över blånande berg.

På övervåningen hittar man en tavla målad av mig från en tid då jag var på seglats. Motivet föreställer min tid i Portugal.
Sen hittar man en mörk oljemålning av Jessica vid trappan.

Sen kom Bosse på besök till vår stuga och vi spelade retro igen. Bosse var den enda som hade koll på 50-talet.

Vi hittade smultronställen.

Med höga stora smultron.

och som grand finale kom en liten älg förbi.
Det var några fantastiska dagar i mitt paradis.
Rattsjöberget.
kärlek, Stil, Vänner, Värmlandstips

Min kille och min favorithatt

Kära Johanna flyttade upp till Östersund förra veckan. Jag visste att vi inte skulle få behålla henne här för evigt. En mode och musikintresserad skidtränare, klart överkvalificerad för vår lilla ort. Hon kom förbi och lämnade tillbaka den här hatten som hon lånade för exakt ett år sedan. Det var sjysst att få den tillbaka. Tänkte först ge den till henne som ett kärt minne från hennes tid i Torsby men den betyder lite för mycket för mig. Jögga klär i den. Han passar riktigt bra som cowboysare och jag är väldigt svag för cowboys och hade själv tänkt vara lite mer cowgirl i framtiden. Dessutom är det countryfestival i Torsby imorgon. 
Då behöver man sin hatt.

Barn, Blommor, kärlek, Natur, Poesi, Porträtt, Värmlandstips

På Tossebergsklätten


På Tossebergsklätten finns det så mycket fint att man knappt vet vart man ska titta. Och ännu bättre är det när restaurangägarna och deras barn, tillika några av mina bästa vänner, har stängt för dagen och bjuder på personalmat och gosar med min son. Åh vad jag älskar detta ställe.
Om du vill uppleva något riktigt gott, fint, färskt och äkta, ackompanjerad av värmlands bästa utsikt, ja då ska du åka dit. Till Tossebergsklätten. Värmlands hjärta. Kanske har du turen att få möta min vackra vän Anki (jag har en lång historia med henne som jag ska berätta om nångång) Jögga säger att hon har en röst som är så ljuvt behaglig att lyssna på och jag säger att hon har ett hjärta varmt som granglöd.