Jag och Viggo. Sol som sprack igenom, en lätt minusgrad och hård gammal knarrande kornig snö som gjorde att skidorna gick lätt och en svepande dimma som låg fjäderlätt på myrarna. Det var alldeles fantastiskt.
Bilderna är tagna med min gamla Iphone (den första som kom)
De har ett nyinköpt torp med strandläge, och Andreas har precis byggt en bred härlig brygga. En sådan där fantastisk brygga som man kan äta middag på. En stabil, bred, säker och vuxen-finbrygga med stege ner i vattnet. En av de finare bryggor jag sett.
Hon var bara tre år men en kopia av Amelie från Montmartre på flera sätt. Det är inte alltid som jag kommer överens med små kids, men med Lotten klickade det på en sekund.
Så sitter de på sin egna brygga på kvällarna och tittar på solen som sakta smyger sig ner bakom bergen och jag tänker, det finns inte många platser i världen där man kan ha sin egna brygga och sin egna strandtomt och där man får ha den alldeles själv. Den svenska landsbygden är alldeles fantastisk.
Vid nio vinkade vi adjö till det vackra paret, tacksamma för att vi fått dela 3 fina spontantimmar på deras brygga.
Min mamma och pappa har alltid en massa hyss för sig. Just nu är de på Cypern för att fira min mammas 60-års dag så jag skulle vara lite husvakt.
_______________________
Jag kommer fram till det tomma, fantastiska huset och kliver in. Drar in dofterna, känslan, kollar posten, går ett varv
och håller på att kissa på mig när jag ser den här ladyn ligga och sova på soffan.
Gissa om jag blev rädd. Efter någon hundradels sekund brast jag ut i gapflabb. Min mamma ville väl inte att jag skulle känna mig ensam i det stora huset.
Hon har alltså tagit en mask, en läskig dam med stripigt hår, bullat en massa kuddar under henne och lagt på en filt så det ser ut som en livs levande människa skulle ligga på soffan och sova. Det är så roligt.
— Postat från min telefon
