alpint, Frihet, Skidor, Sport, Stil, Uncategorized, Vår, Vintage, Vinter

Skapa en egen skiddress

IMG_5018
Jag har letat mig halvt fördärvad efter riktigt snygga skid-dressar. När man åker så mycket skidor som jag gör så tröttnar man tillslut på de gamla vanliga funktionsjackorna och byxorna som faktiskt sett exakt likadana ut i nästan 20 år.

I alperna har de inga problem med att skapa tjusiga skidkläder, titta bara på Moncler och Cordova som båda har en extra flärd och elegans över sina skidkläder.

Tyvärr har jag inte 20 000 kr att lägga på en skiddress, så istället löste jag min lilla skiddress-lusta med att hitta ett par tajta orangea-softshell skidbyxor på Asos som jag sedan matchade med min coola röda cykeljacka från Specialized. Det är inte perfekt, men nära på.

Så fick jag min lilla retroskiddress-lusta stilla för en liten stund iallafall.

Det är nästan så att jag är sugen på att dra igång ett klädmärke, inspirerat av min storasysters barndom och min mammas skidbilder från 60-talet.

 

SparaSpara

Cap Verde, Resa, Stil, Vänner, Vintage

The sisters.

wDSC_5309

Det hela var lite magiskt och vi sa hej då till varandra på samma ställe som vi träffats den allra första gången. På en surfarshack längst österut på stranden. Bojana bar sin mammas egenvirkade topp och kjol från 60-talet. Hon påminde om en brud som nyss sagt ja i ett rådhus. Båda bar de sin mors virkade smycken. De var klädda i en hel kollektion. Vilda lillasyster och ansvarsfulla storasystern. som ett klassiskt utdrag ur en psykoterapeutbok. Vi låg i sofforna och fnittrade. Jag fotograferade. Var inte säker på om jag gillade den tantiga stråhatten, men Bojana försäkrade mig om att den var rätt. Den ständiga atlantiska brisen som alltjämt drog över dessa karga ökenöar svepte in över serveringen och utanför brände förmiddagssolen. Vi hade tillbringat en hel vecka tillsammans i arbete. Från att ha varit främlingar till nära vänner. Vi hade då ingen aning om vad som skulle komma senare.

Som slutet på del ett. Precis innan början på del II. Det skulle bli en bra story.

wDSC_5320   wDSC_5306 wDSC_5301 wDSC_5208 wDSC_5148 wDSC_5128wDSC_5312

Hästar, Outdoor, Stil, Uncategorized, Vänner, Värmlandstips, Vintage

Indiansommar

Det var i september. Jorden dallrade av värme, som att den dröjde sig kvar långt efter de andra. De som hade gått hem. Vattnet var fortfarande varmt, fastän man kände att nätterna hade blivit kallare. Luften var hög och klar. Det var första gången jag kände mina fingrar på en vargpäls. Stor och tung och gammal. Minst 100 år bar den med sig minnen från det som en gång varit. Gömd i en källare. Politiskt laddat. En landsbygd kontra stad fråga. Ska vargen få finnas?  Som symbol är den ångestladdad, drömsk och vild. En längtan efter det otämjbara, men också en blodig rädsla för vad den kan göra.

Den här posten är den mest sökta på min blogg. Ordet är vargpäls. Inlägget handlar inte ens om vargen, men den visar vilken enorm fråga detta har blivit.

 

Odd Molly, Spara pengar, Vintage

Burning woman eller Never forget the reason

Den här klänningen, Odd Mollys Burning woman dress #783 eller som några kallar den Never forget the reason har jag inte fått ur huvudet sedan jag såg den i verkligheten första gången.
Vilken skapelse.
och ju mer jag tänker på den desto finare blir den.
Färgerna, materialet, tygerna ihop. Som en lapptäcks-färgkaskad med spets. Oj oj så vacker.
Så gjordes den endast i 160 exemplar så jag tvivlar att jag någonsin kommer att få se denna klänning på mig själv.
_________________________________
Så igår hittade jag Burning woman wrap-tunikan (som jag inte sett tidigare) på norska Finn för 750 kr. Och alla ni som har koll på läget vet ju att det är ett pris som inte stämmer överens med verkligheten. 
Med andra ord ett riktigt fynd.
Jag var först på den så jag skulle få den, så vi meckade med rekommenderat porto (som är svindyrt från Norge, typ minst 300 kr) och jag skulle precis föra över pengar men så plötsligt började tjejen som sålde den få in mängder med sms om andra som ville köpa den, så hon ville ha mer för den. Men bara pyttelite mer…
Och i ärlighetens namn, jag bygger hus och har inte råd just nu att lägga pengar på samlarobjekt så hör jag mig själv säga som jag säkert kommer att ångra så länge jag lever
-du kan få mycket mycket mer för den om du säljer den på tradera. 
 Hon sålde den en timme senare till någon annan för 1500 kr (norska) som fortfarande är ett billigt pris för denna unika lilla skapelse.
Så nära att få ett Burning woman-plagg kommer jag nog aldrig att komma igen.
Men jag kände mig sjysst och jag vet ju att ”what comes around goes around”.
Jag hade den liksom nästan….och nästa gång är det min tur att få ett sådant tips.

Odd Molly, Spara pengar, Vintage

Burning woman eller Never forget the reason

Den här klänningen, Odd Mollys Burning woman dress #783 eller som några kallar den Never forget the reason har jag inte fått ur huvudet sedan jag såg den i verkligheten första gången.
Vilken skapelse.
och ju mer jag tänker på den desto finare blir den.
Färgerna, materialet, tygerna ihop. Som en lapptäcks-färgkaskad med spets. Oj oj så vacker.
Så gjordes den endast i 160 exemplar så jag tvivlar att jag någonsin kommer att få se denna klänning på mig själv.
_________________________________
Så igår hittade jag Burning woman wrap-tunikan (som jag inte sett tidigare) på norska Finn för 750 kr. Och alla ni som har koll på läget vet ju att det är ett pris som inte stämmer överens med verkligheten. 
Med andra ord ett riktigt fynd.
Jag var först på den så jag skulle få den, så vi meckade med rekommenderat porto (som är svindyrt från Norge, typ minst 300 kr) och jag skulle precis föra över pengar men så plötsligt började tjejen som sålde den få in mängder med sms om andra som ville köpa den, så hon ville ha mer för den. Men bara pyttelite mer…
Och i ärlighetens namn, jag bygger hus och har inte råd just nu att lägga pengar på samlarobjekt så hör jag mig själv säga som jag säkert kommer att ångra så länge jag lever
-du kan få mycket mycket mer för den om du säljer den på tradera. 
 Hon sålde den en timme senare till någon annan för 1500 kr (norska) som fortfarande är ett billigt pris för denna unika lilla skapelse.
Så nära att få ett Burning woman-plagg kommer jag nog aldrig att komma igen.
Men jag kände mig sjysst och jag vet ju att ”what comes around goes around”.
Jag hade den liksom nästan….och nästa gång är det min tur att få ett sådant tips.

Bröllop, Vintage

Grattis Matilda och Filip

En parallel vintage-historia blev det till Matilda och Filips bröllop jämte de ordinarie bilderna. Berättat i brevform.
Grattis fina Matilda och Filip. 
Ni är verkligen något extra.

Odd Molly, Personligt, Porträtt, Resa, Vintage

Hälsning från sibirisk vinter

För ett ögonblick närmade jag mig sommaren men inatt kröp temperaturen ner till -28° så jag slängdes tillbaka till vintern och tog fram vackraste vinterkappan igen.
Mitt liv blev plötsligt som ett vykort från den siste tsarens tid i Ryssland.
Ja, den här kappan, Twain sweed Coat är verkligen som en liten rysk juvel.
Jag har aldrig varit i Ryssland och jag skulle faktiskt gärna åka till Moskva eller St Petersburg. Det vill min pappa också så kanske kan vi åka dit tillsammans.
Jag hoppas och det känns som om den här sibiriska kylan är på sista versen så vi ska gå ut nu jag och Viggo och låta frosten få bita oss i kinderna ordentligt för snart är det sommar och då kommer den här vinterkylan kännas lika avlägsen som en glömd romans.

Hus, Inredning, Mitt hus, Rattsjöberg, Renovering, Stil, Vintage

Renoveringen fortsätter. Del: Tapeter

Jag hade egentligen velat behålla alla lister och tapeter i hela huset men just i vardagsrummet var tapeten ganska sliten så jag rev bort och just där jag rev bort hittade detta fantastiska lilla randiga stycke av 160 års tapetserande. Är det inte otroligt?

Först längst till vänster, en timmervägg med en vit originalmålning på (dock svår att behålla då den är väldigt avflagnad), sedan tapetlager 2, en mörk mjuk mossgrön rostapet som nästan känns som sammet. Skulle tro att det är 1880 eller något sådant på den.
Ovanpå den en ljuvlig beigerosa sekelskiftestapet föreställande svajjande stora blommor (detta är min favorit) sedan (tapetlaget 4) kommer jugend med lite vassare kanter in. Resten är en symfoni i beige och vitt. 
160 års tapetserande. Det är så spännande så jag måste nypa mig i armen.
Hus, Inredning, Mitt hus, Rattsjöberg, Renovering, Vintage

Renovering fortsätter. Del: Grund och golv

Jag älskar ju mitt (vårt) gamla hus precis som det är och hade lätt kunnat flytta in i skicket som det var i, men tyvärr är jag ju en modern människa som behöver både värme, vatten, toalett…ja, allting det där som gör livet lite lättare. Huset hade inte en centimeter isolering åt något håll och med tanke på våra vintrar så är ju det inte möjligt att leva i från oktober till april.
Så, golven är det första vi har börjat med.
 

I de flesta rum fanns ett golv med smala plankor insatta runt 1950. Alltså inget märkvärdigt golv överhuvudtaget av vad jag förstått, och inget som jag var så där jätteenvis på att spara. Så när vi bröt upp det golvet hittade vi lite sågspån och under sågspånet fanns ett annat golv.

Ett underbart golv från 1800-talet i oxblodsröd nyans. Snickaren fick omsorgsfullt upp de breda golvplankorna utan att förstöra det och med hjälp av en hantlangare avlägsnades alla spikar. Här ligger det fina 1800-tals golvet uppradade och detta kommer vi att återanvända. Jag vill inte ens ha en annan färg. Det känns så otroligt fint.

Under det oxblodsröda 1800-tals golvet hittade vi….just det: STEN. I mängder. Inte en centimeter isolering utan enbart stenar och lite flis. Men grunden var grymt torr och fin.

Sten måste bort och ny grund måste till. Det är bara att börja jobba. Vi slängde ut alla stockar, stenar och jord ut genom fönstret där vi hade en grävmaskinsskopa som tömde med jämna mellanrum. Det var rätt svårt därför att vi tror att huset delvis är byggt på en klipphäll.

En dag senare och fyra personers styrka var grunden tömd till belåtenhet. 6 stycken djupare hål har grävts fram för att gjuta fundament (så att golvet kommer hålla)
Puh, jag kan inte i detta skedet se att detta rum kommer bli en salong där man sitter och sörplar martini i fina klänningar, men så är det!
Vi ska också gjuta grunden och sätta in nya ventiler och för att matcha in de som redan finns (som ni ser ner till höger i bild) och jag har hittat några matchande på fantastiska byggfabriken, men uhuj vilka priser. Vet ni om det finns några billigare?

På tisdag kommer kakelugnsmästare och plockar ner kakelugnen. Vi kommer då dessutom gjuta en ny platta under  kakelugnen.

Jag har aldrig renoverat och jag lär mig så otroligt mycket och trots att varje dag kostar pengar och energi kan jag inte låta bli att tycka att det är riktigt roligt och väldigt spännande.

Fortsättning följer….

Barn, Blommor, Frihet, Hus, inspiration, kärlek, Min son, Mina klänningar, Mitt hus, Mode, Natur, Odd Molly, Personligt, Rattsjöberg, självporträtt, Sommar, Värmlandstips, Viggo, Vintage

Dagen då Viggo döptes


Kolla kolla vad jag äntligen fick tag på. Efter att ha letat en stund så fann jag den tillslut. En Odd Mollys ”Higher than my own goals” i storlek 3 från kollektionen ”Hands of a lover”. Den infann sig i ett paket i brevlådan dagen innan lille Viggo döptes.  Och den är så vacker. En riktig raritet som ska få följa med mig i livet. Om ni undrar över den fantastiska tapeten så befinner vi oss i vårt nyinköpta renoveringsprojekt. Mitt drömhus. Vi fick nycklarna på fredag kl 14 och på lördag k 15.00 hölls Viggos dop där.

Han döptes utanför. Det var strålande sol, riktigt varmt. September luft och indiansommar. Himlen var så blå att den hade kunnat konkurera med den grekiska blå färgen som man hittar på vykort. En liten violonist från en annan tid spelade först Boeves Psalm på dragspel och sedan psalmerna och värmlandsvisan på fiol.

Markus, min kusin och tillika den ena gudfadern hällde vattnet i dopfunten som var en sten i granit, urgröpt av min pappas vän, stenhuggaren Kristian Lund. Vi hade två flaskor vatten. I den ena (ölflaskan) kom vattnet från Rattsjön, och den andra förgyllda bägaren kom vatten från Klarälven.
Prästen Ingemar döpte sedan Viggo och Viggo var alldeles tyst.

Min mamma var så vacker. I min efterlysning efter Odd Molly-rariteten fick jag även tag på en likadan fast i grått i en mindre storlek som hon fick låna (och som kommer passa mig när jag slutat amma) Hon satt där i solen och var så avslappnat skön. Brevid sig hade hon prästen Ingemars vackra fru Pia.

Viggo själv bar en dopklänning jag råkade buda hem på tradera. Men jag är väldigt nöjd. En Marimekko-dopklänning. Tina sitter och syr vackra speciella kläder i Sundvall, och ni hittar hennes alster under Pyttisen
.

Här är hela sällskapet. Jag drog faktiskt strecket vid släkten, men en och annan vän slinker alltid med.

Mirja sjöng och Nico kompade. Vi lyssnade på deras fina versioner av ”Sommarkort”, ”Sweet child of mine” och ”Jag ger dig min morgon”. Klassiska vackra sånger.

Vårt hus är verkligen en av de vackraste jag vet.

Så många fina vänner på ett och samma ställe är en dröm.

Mamma och Viggo.

Min vackra storasyster Anna som mer och mer liknar en lillasyster.

Vackra pop-Mirja med sin sin spröda röst.

Fina storasyter Anki, kusin Björn i mitt hus som jag nyper mig i armen för att jag kan inte förstå att det är mitt.

Björns fina flickvän Mikaela.

Och när man har en långlång klänning får man hitta knep när man ska amma. Eller ta hjälp av en Funovits sjal (jag älskar den)

och här är Viggo med sina två gudfädrar och sin gudmor. Helt utvalda för sina speciella förmågor.

Mitt drömhus (hoppas det ska bli Jöggas drömhus också med tiden) har kakelugnar i varje rum, och vackra blommiga snirkliga tapetmönster. Höga trösklar och en doft som minner om svunna tider.

Så vi matchar in tycker jag.

Natten innan låg jag och Viggo och hostade ikapp med snuva och förkylning och jag tycker det syns på våra ögon.

Tjusiga ladies. Ursnygga Åsa från Fastighetsbyrån, och undersköna Pia från Vackra hem klädd i kjol från Ewa i Walla.

Viggo med sin mormor och sin farmor. 

och med sin gudfar Markus som faktiskt valt kepsen dagen till ära.

Efteråt gick vi hem till mitt föräldrahem och åt smörgåstårta och drack hallonsaft. 

och det var så roligt att få ta del av av en ny släkt. Dagens äldsta i mitten.

och dagens yngsta (förutom Viggo då)

och barn som busar i gräset.

och sexiga ungdomar som kramas.

och vi drack kaffe och åt tårta och njöt av värmen.

och jag och världens snällaste pappa som väldigt sällan hamnar på samma bild.

och väldigt ursnygga mamma.

och dopblommorna och syster Anna i det där köket som flödar av ljus.

och jag och världens bästa Tommy (som har en intressant kamera)

och Markus och en ros får avsluta denna perfekta Indiansommardag. Hade jag haft tid hade jag plåtat alla. En av de bästa dagarna i mitt liv.
Tack allesammans.