inspiration, kärlek, Natur, Utveckling, Värmlandstips

Sommarsolståndet 2018 eller summersolstice och vägen dit

Jag bloggade så ihärdigt i mer än 10 år. Jag älskade min blogg, alla vänner som kom, kontakterna jag fick, jobben som trillade in, de små tecknen på en värld utanför min egen. Men sedan en dag så var det någon som sa, att ”nu är bloggen död, länge leve instagram. ”

Så blev det ju också faktiskt, när jag väl förstod instagrams styrka. Jag var lite sen på bollen med ett enhetligt flöde, och kanske kommer jag aldrig få det. Men jag kan längta så oerhört mycket efter de längre inläggen som bara en blogg kan bära. Långa utförliga texter, berättelser, historier. Men vem orkar egentligen läsa sådana längre? Själv har jag inte läst en bok på väldigt länge, och det gör mig så sorgsen. Det är som rastlöshet har tagit ett grepp om mig.

Istället har jag det här året valt att fokusera på naturen och mig själv. Skapa slagkraftiga bilder utifrån magen med intuitiva symboler.

Det har varit en smygande process att söka inåt. Så när högtiderna närmar sig tittar jag inte längre efter vilka jag kan få festa och umgås med, istället tittar jag i kalendern efter fullmånar, stjärnstoff, nymånar, högtryck, väderfenomen, cykler i naturen.

Så i år år är det jag och naturen. Allena.

Några älskade kan få vara med ibland, men vill man umgås med mig nuförtiden så får man följa med på fysisk aktivitet eller fotografering.  För mig är det ett led i att lära mig säga nej, och ja till mig själv.

Så dagen innan midsommar, sommarsolståndet, längtade jag ut med kameran. Det hade regnat hela dagen, det var bara 8 grader varmt, och jag kände att jag verkligen ville fånga just årets kortaste natt.

Så jag tog min bil, och letade tecken. Jag mötte ett rådjur som stod och tittade på mig länge (rådjuret är mitt styrkedjur har jag hört från flera oberoende håll) och jag körde min bil på känsla.

Sen plötsligt uppenbarade sig bilden, och jag fångade en sekvens av en dröm under några få minuter. Kl 23.15 den 22 juni 2018. Precis när solen gick ner på årets längsta dag.

Sommarsolståndet. Du magiska dag.

Äventyr, Bad, Bali, Barn, Resa, Resa med barn, Trädgård, Utveckling, Viggo

När det regnar på Bali

Så hamnade jag på Bali i ett ljummet regn, ni vet, ibland får man energin från ingenstans. Tar tag i en dröm som ligger där och skvalpar någonstans långt bak. Eller så är det någon som hör ens rop någonstans långt ifrån och kommer med ett erbjudande som är alldeles för bra för att kunna värja sig emot.  Då är det flödet som talar till en, och flödet säger man inte nej till. Inte ens om man kunde.

helenahsanur05Jag har haft ett tufft år av olika anledningar. Kanske det tyngsta i mitt liv. Man går och hankar sig fram i tillvaron, försöker passa in så gott det går. Försöker hjälpa, styrka, bygga, stappla, stötta det som är runt en. Försöker passa in i en mall som samhället bestämt. Försöker värja sig mot känslor och behov för att de inte överensstämmer med det som samhället tycker. Sedan upptäcker man att man kompromissat bort hela sin själ och sin person i sitt behov av att passa in.

helenahsanur04Så tar man tag i det sista fria, vilda som är kvar i det inre av sig själv så åker man på yogaretreat på Bali. Fast med sin familj. Ja, så fick jag göra. Jag stod inte ut med tanken på att vara borta tio dagar från Viggo så jag frågade dem om de ville följa med tre veckor till Bali.

helenahwDe första fem dagarna spenderade vi ett magiskt hotell med evighetspooler och Mowglii-atmosfär. Det låg bredvid havet men det var trädgårdarna och poolerna som var vackrast. Överallt luktade det blomma och kokos. I dammarna simmade fiskar och överallt klättrade naturen. De var det första mötet med tropikerna för Viggo, det första han kommer minnas, så dagarna där blev speciella.

sanurJag är så glad att jag hittade det här hotellet, för det passade våra första behov på Bali alldeles ypperligt. Jag fick halsfluss och låg nästan i koma. Fick antibiotika och frisknade till snabbt. helenahsanur03Så fick jag lust att fotografera igen. De var länge sedan jag kände så. Jag använder kameran som arbetsverktyg i mina jobb, men jag har inte känt för att plocka upp den av lusta på hur länge som helst. Det har varit en sorg för mig, för kameran har varit min pensel i tjugo år. Jag har gråtit av saknad och känt mig så tom och orkeslös. Men så, i den där tropiska trädgården när regnet kom, då kom också bilderna. Jag sprang genom portarna i den där lustgården. Bad Jögga och Viggo att agera modeller, och någonstans där så började jag fylla min kamera igen.

helenahsanJag tror, att ur varje kris så föds man in i ett högre stånd. Att krisen och den totala kapsejsningen kommer till en för att det är precis det man behöver just då. Att man tvingas stanna upp och rannsaka sig själv och sina åtagande, sitt liv och sitt sätt att hantera det man möter. Jag är bara i början av detta, men jag är så tacksam för precis allt jag mött i livet. Det låter kanske flummigt, att låta en motgång bli något positivt. Att låta en halsfluss bli något gott. Att låta ett år av kreativ stiltje bli en ingång till flera år av flödande bildkonst.

Men så är det.

Om Santi.

Eder Helena H

Böcker, Bok, Personligt, Utveckling, Visionboard

The secret

Jag blev tipsad om en bok här på min blogg, och vet ni, jag lyssnar på er. Jag gick och köpte den och läste den.  Jag njöt varje sida. Vilken feelgood
och det är ingen bok som kommer vinna några litteraturpriser, men det är en bok som vunnit annat, nämligen många människors hjärtan.
och jag måste säga att jag delvis har levt efter den här filosofin i hela mitt liv, ja, inte helt fullt ut för då skulle det nog sett annorlunda ut, men det känns som om jag hört, sett, känt, läst det tidigare och att det är lite så jag tänker, men det är ju bara underbart att få bekräftat, att bli påmind. Att vägen är rätt. Att bli övertygad.
Den kommer att få finnas i mitt liv, plockas upp då och då för att läsas igen.
Den kommer att få dela plats i min bokhylla bland mina andra själsliga vägledarböcker (jag har samlat på mig många genom mitt 33-åriga liv för andlig sökan och personlig utveckling har alltid fått ta en stor plats i mitt liv)
Så var det ett helt kapitel i boken tillägnad visiontavlor, sk. visionboards, och sådana har jag ju gjort förrut och de tror jag stenhårt på (passar mig som är bildskapare)
Nu rev Viggo ner den senaste visionboarden på kylskåpet, kanske lika bra det så jag fick göra en ny, en lite mer aktuell:
så här ser den ut. Drömmar jag har som jag vill ska ta form. Som redan har tagit form. Som håller på att ta form.
Läs The Secret så kommer ditt liv bli väldigt mycket rikare!

Coachning, Personligt, Utveckling

Visionboard-affirmation-tankekraft

Jag har alltid scarpbookat. Inte sådär regelmässigt med bestämda lim och små hjärtan och sådant utan alltid klippt och klistrat och målat och gjort collage. För jag tycker det är så vackert och spännande. Så för några månader sedan läste jag en psykologi-artikel om kraften att göra visionboards, tankekartor, skatt-kartor. Så tänkte jag, det är ju precis det jag alltid gjort utan att förstå det själv.

I stort sett går det ut på att klippa ut bilder ur tidningar och artiklar på dina drömmar och affirmationer.  Man kan bestämma ett tema, inom vilket fält man vill förändra något? Jag gjorde ett visionboard över mitt liv rent generellt. För ökad livskvalité.

Jag klippte faktiskt ur bilder under en längre tid och la i en mapp, så när jag fick en liten stund över satte jag mig och klistrade ihop dem på ett papper.

Sedan ska man placera sitt collage på ett ställe så man ser det varje dag och på så sätt projiceras av sina egna drömmar för att förverkliga dem.

Med tiden kommer visionboarden att bli oaktuell och då är det dags att göra en ny.

I korta drag kan man säga: Tankens kraft är stark.

Andra som skrivit om visionboards är Malenami, Psykologifabriken (om visionboarden i iphonen) Oprah och säkert en massa andra.