Äventyr, Blommor, inspiration, kärlek, Utställning, Värmlandstips

Konst i Värmland när den är som bäst

Vi besökte ett riktigt Modern ART center mitt ute bland hästhagarna i östra Ämtervik. Alma Löv. Jag försöker avlägga ett besök där varje år, men iår har jag faktiskt varit där många fler gånger. Det är helt unikt. En hel massa paviljonger fylla med konst, men inte vilken hötorgskonst som helst utan modern, ifrågasättande, vacker, skrämmande, spännande konst. Installationer blandas med måleri, fotografi, skulptur, musik. Varje år bjuder museumintendenten Marc Broos in nya konstnärer att ställa ut. Men det största konstverket av dem alla är faktiskt museumet och byggnaderna i sig själva.

Fina Johanna var med. Hon var i Torsby för att fystesta FBK och hade måndagen ledig och följde med oss. Vi lekte lite i en sjukhussal.
Fantastiskt fina sagomålningar av Markus Ivarsson fanns i en paviljong där man fick cykla Somewhere over the rainbow.
Johanna var imponerad.

Jag gillade budskapet. Nåt man kan sätta upp på väggen hemma.

Pavilongerna huserar i en träddunge.
1000 olika människor har skrivit ett varsitt ord. Jag var också med och skrev för flera år sedan.

En stor del av utställningen huserar i en stor omgjord lada full av fönster. Innuti påminner den om en maffig kyrka. Den är absolut den bästa på hela stället.

Ladan har flera våningar och ett fantastiskt ljus. Johanna, mamma och Markus begrundar den stora träkronan.

Selma bodde ju i krokarna, man kan blandannat få se hennes tånaglar.

Markus gillade Ken (manligheten) fastsatt med tvingar på ett kors.

En dörr och en Lars Lerin. Den mest positiva målningen jag sett av honom.
Det fanns mycket att titta på för Viggo och för mig.

Ett utsnitt av en tavla.

Prunkande vackra miljöer där brännässlorna är lika viktiga som rosorna. Det här var ingången till Sara Broos installation som bestod av kärleksbrev. Kärleksbrev på väggarna, på tv-skärmar och och i högtalare. Vackert så det går rysningar längst med armarna.

Johannas skidåkarben är verkligen vackra. Vi lekte runt för det är ställe med otroligt mycket skiftande miljöer och ljus, skulle kunna spendera flera dagar där.

Ett rum av Marc Broos fyllt av tavlor, tavlor tavlor upp till nock.

Men som alla vackra sagor har även den här ett slut. Alma Löv stänger för allmänheten. Efter 12 år slutar de när det är som bäst. Jag kan förstå det där, att ha ett konstmuseum med många hundra besökare som kommer in i ens trädgård varje dag måste slita på krafterna.
Jag gillar också det förgängliga, det får en större attraktionskraft när något inte är för evigt. Det är synd för Sunne för det är en riktig magnet.

De har upprättat en liten minnesplats, en liten begravning med ljus inne i den kyrkliknande ladan så man får säga hej då.

Its all over now baby blue.

Om ni vill se något av det häftigaste som Värmland någonsin erbjudit ska ni skynda er dit för de stänger för gott för allmänheten den 22 augusti. Det är något riktigt udda och väldigt inspirerande. Finns inget liknande.

Porträtt, Roadtrip, självporträtt, Sommar, Utställning, Värmlandstips

En lördag i juli

Jag tog med mig Marie och åkte upp på en gårdsauktion i Medskogen långt upp i norra Värmland nära den norska gränsen. Jag har alltid undrat vad Medskogen är för något ställe.
Marie har havregult hår, självdistans och mycket humor. 

Det fanns inte så mycket som jag ville ha på den där auktionen men utsikten var bedårande och det var den jag ville åt. Jag är nämligen hooked på allt som heter vyer. Jag är hooked på auktioner också för den delen för man kan få de mest personliga hem om man inreder med auktionsfynd.

Gamla stolar, lådor, kistor, burkar trängdes på gården.

Marie fotograferade mig. Ser att jag ser lite trött ut, och det måste vara detta ständiga nattliga ammandet som tar ut sin rätt. Men vad gör det när man har världens vackraste prins att tjusa med.

som jag som sagt var vill tjusa med mest hela tiden. Det här är den enda solhatten som jag hittat i hans storlek, hade hellre velat haft en i bomull.

För den påhittige fanns det massor med spännande saker att ropa in.

Vi orkade inte vara kvar så länge utan åkte till Heidruns Bok & Bild Café istället och Viggo blev fotograferad av Bengt Berg själv. Doktorn blev visst med på ett hörn också.

och jag fotograferade Bengt och Viggo.
På Heidruns var det vernissage av en fotoutställning som handlade om gamla övergivna hus och platser och hela utställningen var utställd i just ett gammalt övergivet hus på andra sidan vägen från Heidruns. Mycket spännande. Meta som upphovsmännen Magnus Frederiksen & Joachim Hillberg kallade det för.


Till vänster ser ni fotograferna. Det visade sig att Fredrik var tillsammans med Helén, en gammal klasskamrat till mig.


Man fick låna ficklampor och gå runt och lysa på bilderna i mörkret. Mycket spännande koncept.


Vi konstaterade att det var ett väldigt fint ljus därinne i ödehuset i rummet som inte var mörklagt.


Efter ha samtalet med fotograferna i trädgården en stund sade vi hejdå till fina Heidruns och jag och Viggo åkte hem (efter att ha ätit den godaste pecannötpajen som jag någonsin ätit. Ni kommer märka det själva om ni besöker Heidruns, att fikat är det bästa i hela Värmland, efter Fröknarna Fräs såklart.)

Väl hemma hade Jögga lagat mat till oss. Han lagar mat till oss nästan varje dag, fastän det är jag som egentligen är den matintresserade. Vet inte varför det är så.

Det var en väldigt fin lördag. En perfekt lördag i juli.
Frihet, Hästar, Minnen, Resa, Utställning

Nostalgi ska man livnära sig på.

I samband med ett hårddisk haveri och en nyinköpt dator började jag fundera kring minnen och vilka man sparar. I mitt fall med den krashade datorn så visade det sig att en hel del privata bilder strukit med därför att jag inte sparat dem på flera ställen. Alla mina betalda arbeten däremot har jag sparat ett flertal gånger på olika diskar.

När det sedan väl kommer till kritan så är det ju faktiskt de privata och personliga bilderna som betyder något.

Jag har därför sakta börjat ett mödosamt arbete med att kategorisera upp och sortera och kopiera mina gamla bilder och lägga in dem i min nya dator i olika mappar. Kanske kommer jag skriva ut dem, göra böcker, klistra in dem på olika årtal. 

Det är bilder från vackra platser, och några platser vet jag med säkerhet att jag aldrig kommer återvända till. Men de är inga tunga sorgliga minnen. Jag lever på dem på ett nostalgiskt och livnärande sätt.

Dessa bilder av platser jag tagit farväl av skulle kunna bli en helt utställning i sig själv. De är så många. Men så är jag ju också en tjej som gillar att säga ”been there, done that”.









Utställning

Utställning

Här står min utställning inpackad i papper. Från och med söndag kan delar av den skådas på Wienerkonditoriet i Torsby. Senare i sommar hamnar den på Tossebergsklätten i Sunne.

Sedan får vi se var den hamnar, tänkte att den skulle få växa och bli större med tiden. Leva sitt eget liv.

Nu ska jag vara barnvakt. Det står visst ”här bor en barnvakt” på min dörr. Jag har inte sett lappen själv men den måste vara där då jag blir tillfrågad hela tiden.