Fröknarna Fräs, Sommar, Torsby Camping, Viggo

Jag är tillbaka

Jag ska inte bara lägga ut ett sådant där kryptiskt, mörkt inlägg om att det bott en fjäril i min trädgård, även om så är fallet, men jag är tillbaka, och som vanligt är det så mycket som har hänt under sommaren att jag inte vet vart jag ska börja. 
Jag tänker portionera ut denna fantastiska sommar i små portioner här och där för att kunna ta del av den länge.

Sommaren kändes iallafall som en Pippi Långstrump-sommar. Ni vet sådär urblekt och drömsk och solskenssvallande som den verkade vara på 60-talet då filmerna spelades in. Jag tänker att vi kanske bara får en sådan här sommar var 40:e år, för den är alldeles för bra för att vara sann. 8 veckors klart, varmt solskensväder i Sverige under juni, juli och augusti. Vilken dröm. Jag tänker på alla de barn vars föräldrar inte har råd att resa utomlands, jag tänker att de har fått D-vitamin så de klarar sig ända till april. Jag tänker på alla dessa människor som bor i vårt land och som så sällan får njuta av solen så som vi fått i sommar.

 Så tänker jag på en hel massa annat gott som solen gjort för oss i sommar.
Vill bara kika in och säga att jag är tillbaka, om ni trodde jag hade försvunnit.

Muse, Natur, Porträtt, Rattsjöberg, Sommar

Årets längsta dag

 Årets längst dag, den 20 juni, firade vi genom att fotografera strax innan midnatt. 
 Det är svårt när det är så vackert, att inte tippa över och bli kliché. Att inte överkonsumera superlativen i bilderna. Men juni är så bedrövligt vackert.
    Ljuset, blommorna, människorna. Att man inte kan (och behöver) sova
Som ni ser är min Bojana i Sverige. Hon är nanny till lille Viggo, jobbar lite i cafét innan hon ska fara vidare till Australien.
 Så passar hon på att dansa lite på svenska sommarängar och vara min musa
 Annars är jag ensamstående mamma nuförtiden. Jögga cyklar genom Sverige. 210 mil. 15 mil per dag. Bara för att det är kul. Jag tycker det är så roligt för honom, men jag hoppas han kommer hem snart.

 Så länge fotograferar jag. Blommor, klänningar, bröllop. Så börjar mitt café att gå mot högsäsong. Det är mycket jobb.

 Det här är min favorit. Av olika anledningar.

 Så njut av årets vackraste månad. Det finns inget som juni i Sverige.

Helena funderar, Markus, Min son, Minnen Vänner, Photoshop, Sommar, Viggo

Vilken och varför

Längtar lite efter min musa. Om nu en man kan vara musa. Det kanske han inte kan vara. 

Så utforskar jag nya marker. 
November är perfekt för det. Och jag famlar liksom. Jag vill vara upptäcksresande och hitta nya platser hos mig själv och i mitt uttryck. 
Utveckla.
Nya sidor. Nya tekniker. Nya språk. 
Så istället för att gå italienska för nybörjare har jag skaffat mig lite nya photoshopböcker,
Det är roligt. Om man har tid och sätta sig så är det en helt ny värld som öppnar sig. Det är så många val.
Jag ställer frågan: Hur förmedlar man en känsla på bästa sätt? Hur gör man upplevelsen så stark som möjligt? 
Det är ju något jag har funderat på i så himla många år, och ju mer jag  funderar desto fler sanningar kommer fram.
Jag har alltid gillat ”naturell” bäst, för jag får för mig att den är närmast ”sanningen”, och sanningen är och kommer alltid vara det mest intressanta för mig.
Men är inte sanningen subjektiv? Har inte verkligheten den färg som kodak bestämt? (Sagt av Henri Cartier Bresson)
Så vilken av dessa fyra bilder på Viggo berättar starkast om den där dagen i somras? Och varför?
Äventyr, Natur, Sommar, Vänner, Värmlandstips

Måndagkväll 13 juni

Det här är en del av sommarens personal och det kommer bli en styrka som är väldigt stark. Igår hängde vi med A hem.
Hon bor helt ljuvligt i en sagoskog.
Med lampor som går på solceller.

och vackra kärleksbudskap på väggarna
Det är som ett litet ödehus och det saknar el och vatten. Det är perfekt.

Vad mer behöver man när det är sommar och varmt och 3 meter till vattnet.

det finns gitarrer
och blommor och kvällsol
och drömfångare

och hon tar båten till jobbet

En gång i tiden var jag också där, precis där hon är nu. Det är ett underbart tillstånd att vara 21 år gammal och söka sanningen i en liten stuga utan el och vatten. Det är egentligen allt man behöver.

Det och gå barfota.
sen skaffar man sig karriär och vanor och upptagenhet och pensionsförsäkringar och lån och allt blir mycket mer komplicerat. När allt man egentligen behöver finns därute i det mest naturliga av tillstånd.

Skor, Sommar, Stil

No blues with happy new shoes

Min kompis Anna-Lena hade på sig ett par fina ljusblå Swedish hasbeens som hon gick och trallade i för att de var så sköna. Jag har ju sett de där skorna på olika ställen men alltid totaldissat dem därför att jag fått för mig att träskor inte är sköna att gå i.  Men vänta nu, i högstadiet gick ju alla raggare runt och släpade fötterna i träskor och verkade tycka att det var livet så så illa kan det ju inte vara. Så jag provade ett par smällkaramelliga och ville inte lämna dem. De var inte de billigaste men inte heller de mest diskreta, så de fick följa med mig hem (jag behövde nya finskor då mina fötter har växt en storlek efter att jag fått barn, visst är det konstigt)
Och visst passar dessa glada fint mot körsbärsblom och ljus sommarnatt?

Sommar, Timmerhus, Torsby Camping, Torsby Camping Fröknarna Fräs

Idag sa det klick

Idag var det bokrea, och jag hade inte speciellt mycket tid att gå runt och njuta och bläddra i böcker. Det har man inte när man har en 10 månaders mammig bebis som vill hänga i ens armar hela tiden (missförstå mig rätt, jag avgudar min bebis och vill att han ska hänga i mina armar men han kunde ju sova litegrann i vagnen ibland tänker jag. Min gulleplutt väger ändå 12 kg)

Istället kastade jag och mamma en blick på bokbordet på Ica och jag norpade åt mig en bok som bara sa:
Ta med mig hem. Jag kommer ändra på något i ditt liv.

Den hette Beach Clubs och låg i högen av inredningsböcker.

Vackra bilder från Beach Clubs runt om i världen. Kände varm sand under mina fötter. 

Om det är något jag älskar så är det vatten och bra restauranger och i kombination blir det ju så bra. Liksom Chill out. Barfotalyx. Om min kille inte hade envisats med att ha ett vanligt 8-4 jobb så hade vi bott i ett annat land vid havet på en strand under större delen av året. Men nu är det som det är…och det fina med begränsningar ibland är att det sätter fart på drömmandet.

Visst är det konstigt. Jag som älskar havet och restauranger har valt att bosätta mig i norra Värmland där det faktiskt inte finns något av delarna. Vilken tur att man kan resa tänker jag.
___________________________________
Men där och då idag när vi körde ut från Ica-parkeringen bestämde vi oss för att nyansera mitt älskade Strandcafé, min egna restaurang (öppen sommartid) och kanske kalla det för Beach Club istället för Strandcafé. För det är precis vad det är. 
Den här bilden togs en vardag i maj och är inte riktigt rättvis men ni begriper. Det är ju samma slags ställe som i boken. En BEACH CLUB. Tre meter till vattnet, ljuvlig utsikt över Fryken, plats för minst 100 gäster. 
Maten är något utöver det vanliga, tre kockar som jobbar med sjyssta råvaror och delikata komponeringar. Livemusik i solnedgång, vin, mojitos, flört, kanske ett litet bad efter middagen och allt beläget i en skapelse utöver det vanliga.

Baren har jag designat och ritat upp nästan helt själv. Skiffer från Glava pryder väggen och baren.
Och matsalen inomhus…
Ni förstår ju att ni måste komma om ni inte har varit här än.
Vi ska se vad vi kan göra med BEACH CLUB-konceptet. Men jag tror att det är det som vi haft på känn i några år.  Vi behöver bara lite mer soffor och tyg. Men med träningsveckor och massage på stranden, VIP-fester, musiktävlingar, after beach, singelträffar, partyn (har vi visserligen alltid haft) fast med extra deluxe service av allt.
Torsby Camping Beach Club, come join us.

Vi kommer ju alltid heta Fröknarna Fräs, så är det ju, och platsen heter Bredviken, men ibland behöver man förnya sig.
______________________
Tänk vad en liten bok på Icas bokrea bord kan ställa till med. Nu kan jag inte sluta tänka på allt jag måste göra innan maj månad.
Sommar, Timmerhus, Torsby Camping, Torsby Camping Fröknarna Fräs

Idag sa det klick

Idag var det bokrea, och jag hade inte speciellt mycket tid att gå runt och njuta och bläddra i böcker. Det har man inte när man har en 10 månaders mammig bebis som vill hänga i ens armar hela tiden (missförstå mig rätt, jag avgudar min bebis och vill att han ska hänga i mina armar men han kunde ju sova litegrann i vagnen ibland tänker jag. Min gulleplutt väger ändå 12 kg)

Istället kastade jag och mamma en blick på bokbordet på Ica och jag norpade åt mig en bok som bara sa:
Ta med mig hem. Jag kommer ändra på något i ditt liv.

Den hette Beach Clubs och låg i högen av inredningsböcker.

Vackra bilder från Beach Clubs runt om i världen. Kände varm sand under mina fötter. 

Om det är något jag älskar så är det vatten och bra restauranger och i kombination blir det ju så bra. Liksom Chill out. Barfotalyx. Om min kille inte hade envisats med att ha ett vanligt 8-4 jobb så hade vi bott i ett annat land vid havet på en strand under större delen av året. Men nu är det som det är…och det fina med begränsningar ibland är att det sätter fart på drömmandet.

Visst är det konstigt. Jag som älskar havet och restauranger har valt att bosätta mig i norra Värmland där det faktiskt inte finns något av delarna. Vilken tur att man kan resa tänker jag.
___________________________________
Men där och då idag när vi körde ut från Ica-parkeringen bestämde vi oss för att nyansera mitt älskade Strandcafé, min egna restaurang (öppen sommartid) och kanske kalla det för Beach Club istället för Strandcafé. För det är precis vad det är. 
Den här bilden togs en vardag i maj och är inte riktigt rättvis men ni begriper. Det är ju samma slags ställe som i boken. En BEACH CLUB. Tre meter till vattnet, ljuvlig utsikt över Fryken, plats för minst 100 gäster. 
Maten är något utöver det vanliga, tre kockar som jobbar med sjyssta råvaror och delikata komponeringar. Livemusik i solnedgång, vin, mojitos, flört, kanske ett litet bad efter middagen och allt beläget i en skapelse utöver det vanliga.

Baren har jag designat och ritat upp nästan helt själv. Skiffer från Glava pryder väggen och baren.
Och matsalen inomhus…
Ni förstår ju att ni måste komma om ni inte har varit här än.
Vi ska se vad vi kan göra med BEACH CLUB-konceptet. Men jag tror att det är det som vi haft på känn i några år.  Vi behöver bara lite mer soffor och tyg. Men med träningsveckor och massage på stranden, VIP-fester, musiktävlingar, after beach, singelträffar, partyn (har vi visserligen alltid haft) fast med extra deluxe service av allt.
Torsby Camping Beach Club, come join us.

Vi kommer ju alltid heta Fröknarna Fräs, så är det ju, och platsen heter Bredviken, men ibland behöver man förnya sig.
______________________
Tänk vad en liten bok på Icas bokrea bord kan ställa till med. Nu kan jag inte sluta tänka på allt jag måste göra innan maj månad.
Äventyr, Hästar, inspiration, Min son, Mode, Personligt, Sommar, Vänner

Indiansommar

Vi tog vår tillflykt till indianen Linda. Det var septembers sista dag och det var absolut magi i luften.
Linda är ekosof och hela hennes liv genomsyras av tanken på att vi lever vårt liv i en cirkel, ”what comes around goes around”.  Så som indianerna såg på tid. Inte som en linjal utan som en rund cykel, typ som årstider, där allt kommer åter. Hon har skrivit en uppsats om sin syn på tiden som cirkulär.

Väldigt spännande.

Jag vill utveckla min portfolio, så Linda och Karin och Solfari ställde upp och modellade framför mig när hösten var som allra vackrast.
Ur gömmorna kom den allra största päls jag någonsin sett. 
En riktig vargpäls.
Det är sant.
Klart att en indian har en vargpäls.

Sen fick hela gänget vara med på bild.

Och Viggo fick prova att rida för första gången!

och hatten var visst lite stor. Får mig att tänka lite på en rumpnisse.
Och Markus är verkligen världens bästa gudfader. Han är alltid med.

Linda har fyra stycken alldeles bedårande islandshästar varav den minsta inte är gammal alls.

Och själv blir jag så otroligt hästsugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kanske har hästdrömmen som galloperade ifrån mig kommit tillbaka.
Barn, Blommor, Frihet, Hus, inspiration, kärlek, Min son, Mina klänningar, Mitt hus, Mode, Natur, Odd Molly, Personligt, Rattsjöberg, självporträtt, Sommar, Värmlandstips, Viggo, Vintage

Dagen då Viggo döptes


Kolla kolla vad jag äntligen fick tag på. Efter att ha letat en stund så fann jag den tillslut. En Odd Mollys ”Higher than my own goals” i storlek 3 från kollektionen ”Hands of a lover”. Den infann sig i ett paket i brevlådan dagen innan lille Viggo döptes.  Och den är så vacker. En riktig raritet som ska få följa med mig i livet. Om ni undrar över den fantastiska tapeten så befinner vi oss i vårt nyinköpta renoveringsprojekt. Mitt drömhus. Vi fick nycklarna på fredag kl 14 och på lördag k 15.00 hölls Viggos dop där.

Han döptes utanför. Det var strålande sol, riktigt varmt. September luft och indiansommar. Himlen var så blå att den hade kunnat konkurera med den grekiska blå färgen som man hittar på vykort. En liten violonist från en annan tid spelade först Boeves Psalm på dragspel och sedan psalmerna och värmlandsvisan på fiol.

Markus, min kusin och tillika den ena gudfadern hällde vattnet i dopfunten som var en sten i granit, urgröpt av min pappas vän, stenhuggaren Kristian Lund. Vi hade två flaskor vatten. I den ena (ölflaskan) kom vattnet från Rattsjön, och den andra förgyllda bägaren kom vatten från Klarälven.
Prästen Ingemar döpte sedan Viggo och Viggo var alldeles tyst.

Min mamma var så vacker. I min efterlysning efter Odd Molly-rariteten fick jag även tag på en likadan fast i grått i en mindre storlek som hon fick låna (och som kommer passa mig när jag slutat amma) Hon satt där i solen och var så avslappnat skön. Brevid sig hade hon prästen Ingemars vackra fru Pia.

Viggo själv bar en dopklänning jag råkade buda hem på tradera. Men jag är väldigt nöjd. En Marimekko-dopklänning. Tina sitter och syr vackra speciella kläder i Sundvall, och ni hittar hennes alster under Pyttisen
.

Här är hela sällskapet. Jag drog faktiskt strecket vid släkten, men en och annan vän slinker alltid med.

Mirja sjöng och Nico kompade. Vi lyssnade på deras fina versioner av ”Sommarkort”, ”Sweet child of mine” och ”Jag ger dig min morgon”. Klassiska vackra sånger.

Vårt hus är verkligen en av de vackraste jag vet.

Så många fina vänner på ett och samma ställe är en dröm.

Mamma och Viggo.

Min vackra storasyster Anna som mer och mer liknar en lillasyster.

Vackra pop-Mirja med sin sin spröda röst.

Fina storasyter Anki, kusin Björn i mitt hus som jag nyper mig i armen för att jag kan inte förstå att det är mitt.

Björns fina flickvän Mikaela.

Och när man har en långlång klänning får man hitta knep när man ska amma. Eller ta hjälp av en Funovits sjal (jag älskar den)

och här är Viggo med sina två gudfädrar och sin gudmor. Helt utvalda för sina speciella förmågor.

Mitt drömhus (hoppas det ska bli Jöggas drömhus också med tiden) har kakelugnar i varje rum, och vackra blommiga snirkliga tapetmönster. Höga trösklar och en doft som minner om svunna tider.

Så vi matchar in tycker jag.

Natten innan låg jag och Viggo och hostade ikapp med snuva och förkylning och jag tycker det syns på våra ögon.

Tjusiga ladies. Ursnygga Åsa från Fastighetsbyrån, och undersköna Pia från Vackra hem klädd i kjol från Ewa i Walla.

Viggo med sin mormor och sin farmor. 

och med sin gudfar Markus som faktiskt valt kepsen dagen till ära.

Efteråt gick vi hem till mitt föräldrahem och åt smörgåstårta och drack hallonsaft. 

och det var så roligt att få ta del av av en ny släkt. Dagens äldsta i mitten.

och dagens yngsta (förutom Viggo då)

och barn som busar i gräset.

och sexiga ungdomar som kramas.

och vi drack kaffe och åt tårta och njöt av värmen.

och jag och världens snällaste pappa som väldigt sällan hamnar på samma bild.

och väldigt ursnygga mamma.

och dopblommorna och syster Anna i det där köket som flödar av ljus.

och jag och världens bästa Tommy (som har en intressant kamera)

och Markus och en ros får avsluta denna perfekta Indiansommardag. Hade jag haft tid hade jag plåtat alla. En av de bästa dagarna i mitt liv.
Tack allesammans.
Natur, Personligt, Rattsjöberg, Sommar, Värmlandstips

Tack för att ni höll tummarna

Anledningen till varför jag sålde mitt slott var för att den här gården kom ut på marknaden.
”Där i Nol” i Rattsjöberg. Jag hade väldigt mycket is i magen för det var ju inte alls säkert att jag skulle få det, men jag tänkte, nu kära gud har jag hoppat så nu får du ta emot mig.
Vi fick slåss mot rika norrmän i budgivningen och de gav sig knappt men tillslut valde huset och dess gamla ägare oss. Ni kan inte förstå vad detta betyder för mig. 
Vårt egna lilla paradis.
Beläget på den platsen jag kommer ifrån. En plats jag alltid lovordar och inspireras av. Egentligen den enda platsen på hela jorden som jag känner mig riktigt hemma på.

Med milsvid utsikt över sjöar, dalar och blånande berg.

Tänk att få bo så här, och ha så här mycket luft under vingarna varje dag. Man måtte bli en mycket lycklig människa av utsikt.

Och huset har dubbeldörrar, syrénbuskar och vackra gamla nötta trappsteg.

Och gamla uthus och härbren och kuperade ängar och en björkallé. Ca 2,2 hektar mark, inte så mycket, men fullt tillräckligt för att skaffa röjsåg.

Trädgården är full av rosor, syréner, körsbär, hallon, svart och röda vinbär, krusbär och förgätmig ej.
Närmsta grannar är syster Anki med familj. Vi invigde stigen mellan husen.

När stigen var invigd skålade vi i pommac vid Mellangårn.
Nu återstår förstås en massa jobb för mitt drömhus är intakt 1800-tal och saknar både dusch, toa och avlopp. Men allt är så fint bevarat och vi ska känna oss in och se hur vi vill ha det och ta god tid på oss och inte stressa. Den 3:e september får  vi nycklarna.
Ni är alla varmt välkomna att hälsa på. Jag lovar er en upplevelse utöver det vanliga.