Frihet, Helena funderar, Inspiration Träning, kärlek, Kropp & själ, Skidor, snö., Värmlandstips, Vasaloppet, Vinter

Pånyttförälskad

Jag drömmer på nätterna. Jag vaknar på morgonen och längtar. Jag sätter på mig mina kläder och mödosamt börjar jag planera dagen när jag ska få chansen igen. Jag tittar på temperaturen och funderar på hur jag ska klä mig för optimal upplevelse.

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Foto 2018-01-11 14 20 56

Jag planerar tiden och de olika mötesplatserna. När, var, hur. Har en karta i huvudet över potentiella leder där jag kan få chansen till ett passionerat möte igen.

Foto 2018-01-11 14 01 51

Idag hamnade jag av flera olika anledningar på Haralöpet i Ekshärad, och det var här jag föll för 18 år sedan. Handlöst förälskade jag mig.

Haralöpet är platt, elva kilometer långt och går över myrmarker, sjöar, bäckar och genom små skogspartier. Av någon anledning skiner nästan alltid solen på Haralöpet. Det känns som det ligger över allting annat. Man kan stå och staka i timmar utan att tänka på att det faktiskt är skidor man åker.

Foto 2018-01-11 14 27 28

Det finns så många olika typer av snö. De säger att eskimåerna har hundra olika ord för snö, men det har vi också i vårt land. Samerna har också hundra olika ord, vi har bara inte lärt oss dom.

Idag var översta snön som tre centimeter florsocker ovanpå skaren. Hade jag varit jägare hade det varit lätt att spåra.

Foto 2018-01-11 14 12 52

Haralöpet är svåruppkört. Det kräver  en stadig grund av is för att sedan täckas av rejält med snö, vilket inte har skett på flera år. Så idag åkte jag obanat, rakt ut i terrängen. Följde hararna, tjädrarna och hackspettarna. Jag åkte längre och längre bort för att se om det var så som jag minns det.

Foto 2018-01-11 14 17 44

Idag var det elva minusgrader, men det kändes som fyra. Min kropp börjar vänja sig, bli tåligare, starkare. Som en slags vinterpäls. Kanske är det en effekt av förälskelsen.

Min nya jacka har färgen som hos en buddistmunk. Vill bara omge mig med orange, gult, eldrött. Som solen. Vill vara glad.

Foto 2018-01-11 14 02 45

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Min kärlek heter skidor, och precis som en gammal stadig förälskelse har min passion genom åren gått upp och ner, men just nu är den på topp. Den har aldrig varit starkare. Känns som dess band till mig är oslitbara, som att de ger mig en mening med livet, en nyans i tillvaron, en identitet, en relation. De ger mig endorfiner, oxytocin, syre, lycka. De ger mig ett flow, en meditation, en närvaro.

Ingen kan någonsin ta skidorna ifrån mig. Så tacksam för dem i mitt liv.

Inredning, inspiration, Mitt hus, Rattsjöberg, snö.

Första snön

thumb_IMG_6385_1024När första snön kommer så börjar mitt hjärta att skratta. Det finns inget så magiskt som den allra första snön som dalar från himlen.

Jag har nån filmscen i huvudet från typ Crouching Tiger Hidden Dragon, där en lång scen utspelar sig i ett dalande snöfall. Kan inte hitta den nu, men minns att den var magisk.thumb_IMG_6386_1024thumb_IMG_6438_1024 thumb_IMG_6440_1024

För att fira den första snön bestämde vi oss för att möblera om i vardagsrummet i stora huset. Att göra det vintermysigt med referenser till Mexico, Atlasbergen och Chile. En slags skidåkande Patagonien-känsla. Som en lodge. Åh vad jag älskar snön.thumb_IMG_6455_1024 thumb_IMG_6462_1024 thumb_IMG_6463_1024

Kropp & själ, Lifestyle, Mat, Mat & Hälsa, Outdoor, Skidor, snö.

Snöfall

Så äntligen kom vintern. Med snöflingor dalandes från himlen som stjärnstoff. Det vita guldet. Det vita vitaminet. Med den höga klara luften som gör allt skirande friskt. Som sätter fart på mina livsandar. För mig är snön en absolut nödvändighet. Skulle det inte vara riktig snö där jag bor skulle jag aldrig bo där. Snön har blivit ett beroende, som en fisk som måste leva i vatten är jag en snöficka som måste ha snö. Flyttas snögränsen längre norrut hänger jag på.

Nu var det det dags för mig och Bibbi och göra ett matreportage igen, och jag bad om att få göra ett snötema då numret kommer ut i sportloven. Så jag kan inte visa mer bilder än dessa. Men det var precis så som jag ville ha det. Vara utomhus hela dagen. Lagom krångligt med grytor, ånga och eld. Den spröda snön som föll (och fortfarande faller) över världen som florsocker.

Så perfekt.

winter outdoorcookingwinter

Vi fotograferade på (min alldeles egna skidanläggning) Hovfjället. Världens bästa. Nästgård. Där jag känner varje sten, träd och skogsstig bättre än min egna ficka.

 

Barn, Rattsjöberg, snö., Viggo

Vinter

Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. 
Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. 
Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt.
Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och jag undrar, säg, varför tycker vi att det är så viktigt att vara ute i det här landet? Vi är världsledande på funktionskläder, utomhussporter och aktiviteter utomhus. Fast norrmännen är ännu värre tror jag. Där är   utomhusdagis standard, fast kanske börjar det komma hit också. 
Han har fått en ny kompis som bor här i byn några månader. Diego från Tyskland. De verkar kunna kommunicera bra fastän Diego är lite rädd för Viggo som just nu är i en trotsperiod av att jaga och butta precis alla som är i hans ålder. Det ger med sig hoppas jag. Tror att det hänger ihop med språket. Frustration av att inte kunna kommunicera fullt ut.
Vår pulkabacke är så bra. Den är brant och lite som en skål men om man vill kan man fortsätta genom skogen och ner till sjön. Backen är kantad av vackra björk och aspträd och några gamla stenrös. Den är faktiskt helt magisk. Djuren gillar den också. Fåglar, rådjur, älgar och faktiskt även vargen har setts synlig här.
så går det rätt fort

och Viggos kompis mamma är cirkusartist och det yttrar sig i att han ibland är målad i ansiktet. De åker på en vacker kälke. De här kälkarna är svåra att hitta i Sverige men i Tyskland är de vanligare. Vi har faktiskt fått köpa en egen av dem. Men är det någon som vet vart man kan hitta dem? Så vackra.

Barn, Rattsjöberg, snö., Viggo

Vinter

Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. 
Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. 
Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt.
Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och jag undrar, säg, varför tycker vi att det är så viktigt att vara ute i det här landet? Vi är världsledande på funktionskläder, utomhussporter och aktiviteter utomhus. Fast norrmännen är ännu värre tror jag. Där är   utomhusdagis standard, fast kanske börjar det komma hit också. 
Han har fått en ny kompis som bor här i byn några månader. Diego från Tyskland. De verkar kunna kommunicera bra fastän Diego är lite rädd för Viggo som just nu är i en trotsperiod av att jaga och butta precis alla som är i hans ålder. Det ger med sig hoppas jag. Tror att det hänger ihop med språket. Frustration av att inte kunna kommunicera fullt ut.
Vår pulkabacke är så bra. Den är brant och lite som en skål men om man vill kan man fortsätta genom skogen och ner till sjön. Backen är kantad av vackra björk och aspträd och några gamla stenrös. Den är faktiskt helt magisk. Djuren gillar den också. Fåglar, rådjur, älgar och faktiskt även vargen har setts synlig här.
så går det rätt fort

och Viggos kompis mamma är cirkusartist och det yttrar sig i att han ibland är målad i ansiktet. De åker på en vacker kälke. De här kälkarna är svåra att hitta i Sverige men i Tyskland är de vanligare. Vi har faktiskt fått köpa en egen av dem. Men är det någon som vet vart man kan hitta dem? Så vackra.

a photo a day, snö.

#16 SKY

Snön har kommit, och mellan varven läser jag poesi och försöker vara skandinaviskt vemodig.
Minnen, Personligt, Skidor, snö.

If you cant beat it, join it.

Idag kom den första snön och jag gick ut och tog en bild på en snödriva, allt blev vitt och liksom matt och grafiskt. Snöstjärnorna föll från himlen och under fötterna lät det knarrande ljudet som inte återfinns någon annanstans. Vintern är här. Jag försökte visa min entusiasm till vår lille två-åring när vi stapplade till dagis. Åh, vad härligt det är med snö. Jippie. Han tittade på mig förvånat, ännu inte klar över om han gillade den blöta snön som föll på hans ansikte.
På facebook var det löpande uppdateringar om hur hemskt det är med snö, och vad jobbigt det var med snöskottning, och hur fruktansvärt det var att det kommit 15 cm snö på backen. Det där kan jag faktiskt inte alls förstå. Jag var på vippen att deleata alla vänner som skrev något ont om snön, men tänkte att det kunde jag ju inte göra. Människor har rätt till olika åsikter.
Men det förvånar mig att man ens bor i Sverige och Värmland om man tycker så illa om snö. Med säkerhet har ju två av årets tolv månader varit snötäckta. Det är ungefär som att bo på en strand i Australien och inte gilla havsluft. Det blir ju väldigt jobbigt att motarbeta det, liksom.
If you cant beat it, join it.
Det är det enda sättet att överleva.
Kanske är det svårt att börja tycka om snön om man inte levt i den. Jag är själv uppväxt granne med en skidanläggning.  Det var det enda som fanns att göra. Åka skidor. (Brukar tänka på det ibland. Vi hade ingen tennishall,  ingen simhall och inga balettskolor men vi hade iallafall skidorna)
Vi var i skidbacken nio på morgonen och åkte skidor ända tills klockan fyra då liftarna stängde. Och ibland bad mamma oss att åka lite längdskidor på kvällen för att hon inte ville ha in oss i huset. Det kunde bli nio-tio timmar timmar skidåkande under en dag.
Så, kanske är det dumt av mig att döma de som inte har samma relation till snön som jag har.
Jag älskar att ha den där filosofin till skidorna att det liksom inte spelar någon roll vilken typ av skida man har, man kan åka allt. Ibland snowboard, ibland telemark, ibland alpint. Ibland skejtar vi och ibland kör vi klassisk längd. Men skidor är för mig alltid bara förknippat med glädje.

Nu har jag inte åkt alpint på 3 år. Att få barn ändrar verkligen på hela ens livsstil. Vi har mest utforskat snön på det här nära sättet, som denna lilla lavendelblomman som vi tittade på imorse. Men i vinter tänkte vi att Viggo kunde få ha skidpremiär (vi provade faktiskt redan i vinras men då var han mest intresserad av att springa)

Det vore väldigt fint om man kunde få ha det så här några dagar i vinter, men då behöver vi ju förstås större berg än de som finns i Värmland. Ska genast skriva in det på min önskelista.
Hursomhelst skönt att vintern har kommit. Snön kommer vara borta till imorgon men jag hoppas den kommer snart igen.
Jag måste ha snö för att överleva. Det helar mig. Läker mig. Balanserar mig. 
Minnen, Personligt, Skidor, snö.

If you cant beat it, join it.

Idag kom den första snön och jag gick ut och tog en bild på en snödriva, allt blev vitt och liksom matt och grafiskt. Snöstjärnorna föll från himlen och under fötterna lät det knarrande ljudet som inte återfinns någon annanstans. Vintern är här. Jag försökte visa min entusiasm till vår lille två-åring när vi stapplade till dagis. Åh, vad härligt det är med snö. Jippie. Han tittade på mig förvånat, ännu inte klar över om han gillade den blöta snön som föll på hans ansikte.
På facebook var det löpande uppdateringar om hur hemskt det är med snö, och vad jobbigt det var med snöskottning, och hur fruktansvärt det var att det kommit 15 cm snö på backen. Det där kan jag faktiskt inte alls förstå. Jag var på vippen att deleata alla vänner som skrev något ont om snön, men tänkte att det kunde jag ju inte göra. Människor har rätt till olika åsikter.
Men det förvånar mig att man ens bor i Sverige och Värmland om man tycker så illa om snö. Med säkerhet har ju två av årets tolv månader varit snötäckta. Det är ungefär som att bo på en strand i Australien och inte gilla havsluft. Det blir ju väldigt jobbigt att motarbeta det, liksom.
If you cant beat it, join it.
Det är det enda sättet att överleva.
Kanske är det svårt att börja tycka om snön om man inte levt i den. Jag är själv uppväxt granne med en skidanläggning.  Det var det enda som fanns att göra. Åka skidor. (Brukar tänka på det ibland. Vi hade ingen tennishall,  ingen simhall och inga balettskolor men vi hade iallafall skidorna)
Vi var i skidbacken nio på morgonen och åkte skidor ända tills klockan fyra då liftarna stängde. Och ibland bad mamma oss att åka lite längdskidor på kvällen för att hon inte ville ha in oss i huset. Det kunde bli nio-tio timmar timmar skidåkande under en dag.
Så, kanske är det dumt av mig att döma de som inte har samma relation till snön som jag har.
Jag älskar att ha den där filosofin till skidorna att det liksom inte spelar någon roll vilken typ av skida man har, man kan åka allt. Ibland snowboard, ibland telemark, ibland alpint. Ibland skejtar vi och ibland kör vi klassisk längd. Men skidor är för mig alltid bara förknippat med glädje.

Nu har jag inte åkt alpint på 3 år. Att få barn ändrar verkligen på hela ens livsstil. Vi har mest utforskat snön på det här nära sättet, som denna lilla lavendelblomman som vi tittade på imorse. Men i vinter tänkte vi att Viggo kunde få ha skidpremiär (vi provade faktiskt redan i vinras men då var han mest intresserad av att springa)

Det vore väldigt fint om man kunde få ha det så här några dagar i vinter, men då behöver vi ju förstås större berg än de som finns i Värmland. Ska genast skriva in det på min önskelista.
Hursomhelst skönt att vintern har kommit. Snön kommer vara borta till imorgon men jag hoppas den kommer snart igen.
Jag måste ha snö för att överleva. Det helar mig. Läker mig. Balanserar mig. 
Personligt, Skidor, snö., Sport, Vänner, Vinter

Livet är orättvist

Inatt blev världen en fattigare plats att vara på. 
Det var inte så att vi sågs ofta längre, men ändå var han en av de viktigaste personerna som funnits i mitt liv. En människa som verkligen satte avtryck.  Om jag var tvungen att placera de sju viktigaste personerna i mitt liv så skulle han vara en av dem. 
När jag fick nyheten kände jag: nej, inte Erik, ta vem som helst men inte Erik.
_____________________________
Jag sörjer denna gudomliga människa som berört jorden med sin närvaro. En snäll människa som alltid satte friheten och adrenalinet i främsta rummet. Som valde bort ett konventionellt liv med jobb och familj för friheten. En människa som tog tanken på allvar och gjorde verklighet av sin filosofi. En man som levde för utmaningen, skidorna och de stora bergen.
Vila i frid Erik. Det finns säkert mycket puder där du är nu.
Alla mina tankar går till din familj.
Bilden är gammal. Från 1997. Det är jag och Erik och Björn som är ute och paddlar i en översvämning.
Senare: 
Ännu senare: 
Här är ett klipp där Erik inte syns så väl men hörs väldigt väl. Han pratar om prestation och om sina VM-guld. Han han har något på spåren där. Lyssna på en klok man.