a photo a day, Andra fotografer, Andra fotografer Inspiration, fotografi

Utmaning

Här har jag gjort en liten utmaning till er mina kompisar. Det är inte alltid lätt att få inspiration till att ta bilder men ibland kan det räcka med att göra en titel och sen ta en bild varje dag. Jag gjorde den på engelska för det kändes på något sätt mindre pretantiöst, så kunde den dessutom kanske få ett eget liv utanför Sverige.

Så nu är det bara att börja fotografera. Och om man missar en dag så är inte det hela världen heller.
Jag tycker det ska bli spännande.

Den finns på instagram också #aphotoaday# eller #helenasutmaning#, och jag är ju förstås också på instagram.

Lycka till.
Analogt, Andra fotografer, Andra fotografer Inspiration, Kamera, Mörkrum, Nostalgi, polaroid

Jag nördar in mig

En längre tid har en längtan funnits inom mig. En längtan som handlar om att tycka att fotografi är riktigt roligt. Jag vet att det är min passion och mitt jobb, något jag är duktig på. Något jag får komplimanger för och aldrig kommer tröttna på. Egentligen inte bara en passion utan ett grundläggande behov som funnits hos mig sedan jag var liten. Trots detta har en gnagande oro funnits inom mig.  Den har handlat om frågor som:
Vart ska jag ta min fotografi? Varför fotograferar jag? Vad är mitt syfte? Vad ska jag uträtta med kameran? Vad väntar på mig bakom hörnet? Vart ska jag vända kameran? Vilka fält ska jag undersöka? 

Jag tror att det här är helt normala frågeställningar som varje människa har mer eller mindre. Det handlar om att vilja utvecklas, växa och gå framåt. I mitt fall kanske den är extra gnagande för jag har en rastlös själ som sällan vilar.
Jag kan ibland uppleva fotografin och tiden som en springande maratonklocka. Det kommer hela tiden uppdateringar, nya rön, nya kameror. Missförstå mig rätt, jag älskar ny teknik och tänker köpa mig en Nikon D800, men ändå…knappt har man lärt sig en ny teknik så är den redan passé. Det är faktiskt ett väldigt stressande samhälle vi lever i.
Så jag tänkte hitta tillbaka. Där jag började. Där passionen startade. Där hetta och kärlek liksom var i symbios med min kamera.

Så jag plockade fram min gamla proffs mellanformatare som jag inte rört på 6 år. Den låg undangömd i en stålväska och jag blev så lycklig när jag plockade upp den. En Pentax 6×7 med stor sökare och ett ljuvligt klickande ljud. Tyvärr hade filmdragaren hakat upp sig, antagligen av sorg för att inte bli använd. (Jag söker just nu efter någon som kan reparera den)
Så ropade jag in en poloroidkamera av samma sort på tradera (de är i stort sett gratis numera) så jag kunde använda objektiven (polarodbakstyckena fungerar lite speciellt på Pentaxarna)

Åh vilken känsla. Slutaren vars ljud är som skönaste musik. Framdragaren som liksom rör hela motorn med sin magiska mekanik. Sökaren man faktiskt kan se något i. Jag blev så lycklig. Plötsligt kom hela känslan om vad fotografi är och står för tillbaka.

Så jag köpte lite polaroidfilm. Det heter inte polaroidfilm på dessa kameror (mamiya, hasselblad och pentax) därför att polaroid har tagit patent på namnet fastän det är stort sett samma sak. Det heter direktfilm och den görs av Fuji.

Själva Polaroidfabriken lades faktiskt ner för några år sedan men så var det några entusiaster som köpte den och bestämde sig för att fortsätta göra Polaroidfilm under namnet The Impossible Project. Det är jag så glad över.  Det gör även Polaridfilm 100 (som passar min kamera) så jag köpte ett set med polaroid Chocolate i limited edition. Bilderna blir guldbruna, kanske lite för kontrastrika men ändå spännande.

Jag blev så nykär i den gamla tekniken att jag snabbt som ögat bestämde mig för att göra ett mörkrum i en del av huset jag renoverar.

Nu letar jag efter en storformatskamera för att börja forska på bladfilm.

___________________

Jag kommer berätta mer om detta projekt som jag påbörjat. Det är totalt nörderi, det är konst och det är helt underbart.

Analogt, Andra fotografer, Andra fotografer Inspiration, Kamera, Mörkrum, Nostalgi, polaroid

Jag nördar in mig

En längre tid har en längtan funnits inom mig. En längtan som handlar om att tycka att fotografi är riktigt roligt. Jag vet att det är min passion och mitt jobb, något jag är duktig på. Något jag får komplimanger för och aldrig kommer tröttna på. Egentligen inte bara en passion utan ett grundläggande behov som funnits hos mig sedan jag var liten. Trots detta har en gnagande oro funnits inom mig.  Den har handlat om frågor som:
Vart ska jag ta min fotografi? Varför fotograferar jag? Vad är mitt syfte? Vad ska jag uträtta med kameran? Vad väntar på mig bakom hörnet? Vart ska jag vända kameran? Vilka fält ska jag undersöka? 

Jag tror att det här är helt normala frågeställningar som varje människa har mer eller mindre. Det handlar om att vilja utvecklas, växa och gå framåt. I mitt fall kanske den är extra gnagande för jag har en rastlös själ som sällan vilar.
Jag kan ibland uppleva fotografin och tiden som en springande maratonklocka. Det kommer hela tiden uppdateringar, nya rön, nya kameror. Missförstå mig rätt, jag älskar ny teknik och tänker köpa mig en Nikon D800, men ändå…knappt har man lärt sig en ny teknik så är den redan passé. Det är faktiskt ett väldigt stressande samhälle vi lever i.
Så jag tänkte hitta tillbaka. Där jag började. Där passionen startade. Där hetta och kärlek liksom var i symbios med min kamera.

Så jag plockade fram min gamla proffs mellanformatare som jag inte rört på 6 år. Den låg undangömd i en stålväska och jag blev så lycklig när jag plockade upp den. En Pentax 6×7 med stor sökare och ett ljuvligt klickande ljud. Tyvärr hade filmdragaren hakat upp sig, antagligen av sorg för att inte bli använd. (Jag söker just nu efter någon som kan reparera den)
Så ropade jag in en poloroidkamera av samma sort på tradera (de är i stort sett gratis numera) så jag kunde använda objektiven (polarodbakstyckena fungerar lite speciellt på Pentaxarna)

Åh vilken känsla. Slutaren vars ljud är som skönaste musik. Framdragaren som liksom rör hela motorn med sin magiska mekanik. Sökaren man faktiskt kan se något i. Jag blev så lycklig. Plötsligt kom hela känslan om vad fotografi är och står för tillbaka.

Så jag köpte lite polaroidfilm. Det heter inte polaroidfilm på dessa kameror (mamiya, hasselblad och pentax) därför att polaroid har tagit patent på namnet fastän det är stort sett samma sak. Det heter direktfilm och den görs av Fuji.

Själva Polaroidfabriken lades faktiskt ner för några år sedan men så var det några entusiaster som köpte den och bestämde sig för att fortsätta göra Polaroidfilm under namnet The Impossible Project. Det är jag så glad över.  Det gör även Polaridfilm 100 (som passar min kamera) så jag köpte ett set med polaroid Chocolate i limited edition. Bilderna blir guldbruna, kanske lite för kontrastrika men ändå spännande.

Jag blev så nykär i den gamla tekniken att jag snabbt som ögat bestämde mig för att göra ett mörkrum i en del av huset jag renoverar.

Nu letar jag efter en storformatskamera för att börja forska på bladfilm.

___________________

Jag kommer berätta mer om detta projekt som jag påbörjat. Det är totalt nörderi, det är konst och det är helt underbart.

Andra fotografer, Andra fotografer Inspiration

Blue

Bildkälla “The Persistent Dream of Youth” av Christopher Pugliese
Hej ni kära. I måndags på den kvinnliga företagsträffen pratade vi om att bloggen som fenomen snart skulle vara död. Tänk, det tror jag inte på, och som jag sagt tidigare så kommer nog jag att blogga i hela mitt liv. Ända tills jag blir en gammal skrynklig tant.  För ordet och bilden och kommunicerandet är det mest spännande jag vet.
Den här bilden heter Weather Balloon falling back to Earth
Jag tycker den är så vacker. Jag känner mig lite så just nu, har så mycket att göra.

Kram så länge

Andra fotografer, Andra fotografer Inspiration

Blue

Bildkälla “The Persistent Dream of Youth” av Christopher Pugliese
Hej ni kära. I måndags på den kvinnliga företagsträffen pratade vi om att bloggen som fenomen snart skulle vara död. Tänk, det tror jag inte på, och som jag sagt tidigare så kommer nog jag att blogga i hela mitt liv. Ända tills jag blir en gammal skrynklig tant.  För ordet och bilden och kommunicerandet är det mest spännande jag vet.
Den här bilden heter Weather Balloon falling back to Earth
Jag tycker den är så vacker. Jag känner mig lite så just nu, har så mycket att göra.

Kram så länge

Andra fotografer, Bildredigering, Photoshop

Mitt bildredigerande

Det har kommit lite frågor om hur jag redigerar mina bilder, och svaret är att jag knappt redigerar alls. Faktum är att jag är livrädd för redigering därför att det känns som om jag fuskar. Jag är jättetöntig. Faktum är att jag gärna skulle redigera mina bilder så här hårt därför att det är väldigt vackert, men på något sätt känns det då mer som en målning.

Men visst är det vackert!
Men min grundidé är att är en bild bra så är den det från början. Sedan kan den alltid bli bättre eller uttrycket mer förstärkt med redigering. Så redigering är ett måste. Mer eller mindre.
Jag har mycket kvar att lära.  
Min kusin Markus tycker att redigeringen är det som är roligt, här har han plåtat vår vän Chris med sin dotter Noah. Markus håller på en hel del med HDR (där många bilder med olika exponeringar läggs ihop till en) men dit har jag inte riktigt kommit än även om det är väldigt spännande.
Så redigerinsgblyga jag då? Jo, jag använder olika program men kortfattat kan jag säga:

När jag tar bilder med min iphone använder jag en app som är gratis som heter Instagram. Det finns säkert hundra olika appar som gör samma sak men just den gillar jag. Det blir lite snapshotaktigt över det hela. Här har jag plåtat Jögga på stranden.

När jag fotograferar med mina kameror plåtar jag alltid i RAW, sedan bildbehandlar jag dem antingen i Photoshop eller Lightroom beroende på. Lightroom är grymt, och speciellt när många bilder ska ha samma behandling.
I Lightroom använder jag mig av olika filter (lightroom presets) som jag antingen gjort själv, hämtat från Deviantart eller köpt av någon på nätet. Vissa tycker kanske att det är fusk att använda andras filter, men jag kommer från den gamla analoga skolan och jobbade jag alltid med olika filter. Dessutom tycker jag att det är oändligt mycket mer kul att vara ute och plåta än att sitta framför datorn och pilla. 
I Photoshop använder jag mig av actions som jag antingen gjort själv, hämtat från Deviantart eller köpt på nätet.  Deviantart är grymt, där finns allt möjligt roligt. Fonts, penslar, filter…man kan se det som en stort härligt, kreativt bibliotek där människor delar med sig av sina uppfinningar.
Hur redigerar ni? Hur tänker ni kring bilder och redigering?
Andra fotografer, Andra fotografer Inspiration

Jag dog just litegrann…

Genom Me and Alice hittade jag till Brown dress with white spots och fastän jag är en sådan där surfare som surfar runt och hittar lite här och lite där har jag faktiskt aldrig tidigare snubblat över ett enda ställe med så mycket inspirerande bilder. Jag vet inte vem fotografen är, eller om det bara är bilder som är ihop-plockade . Säkert är att personen ifråga har en grym känsla.
Otroligt inspirerande! Jag vill krypa in i den här människans värld.

Andra fotografer, Andra fotografer Inspiration, Viggo

Caroline Dahlen-ny kompanjon

Dessa fantastiska bilder tog Caroline Dahlen av mig och Viggo häromdagen (jag har stulit dem skoningslöst från hennes blogg) när vi pratade affärer och framtidsprojekt ihop. Själv hade jag glömt kameran (bra fotograf jag är) men Caroline hade med sig sin i väskan och plåtade oss med sin fasta 50 millimeter. Caroline är en ung tjej här i bygden som HAR DET där. Och nu har jag hittat henne och tagit tag i henne och dessutom uppptäckt att hon bor i byn så tänker inte släppa henne för allt guld i världen. Om det är något vi ensamma fotografer måste lära oss så är det att hålla ihop och hon är nån jag vill hålla ihop med. Stick togheter liksom. Nätverka, dela lokaler, utrustning, jobba i team. Jag tror att framtiden ligger i detta.
Carolines blick är klar, hennes bilder ljusa, nyfikna och väldigt vackra. MY KIND OF GIRL. Sen är hennes hästbilder något från en annan värld. 
Åh jag tycker verkligen om dem. Håll ögonen öppna på henne!!