kärlek, Kropp & själ, Muse, Personligt, Porträtt, Rattsjöberg, Spell and the gypsy, Uncategorized, Vänner

Min vän

helenah01

Vi träffades vid ett övergångsställe. Hon hade tjusiga mörka solglasögon och vackert självförtroende som lyste igenom hennes bleka skinn och strödde ner hennes mörka lockar med glans. Det vara bara en ingivelse. Jag bjöd hem henne på kaffe. Sedan var det hon och jag. Varje dag.

DSC_6327Jag vet att det som hände oss är ovanligt. Det är inte lätt att hitta nya bästisar när man är 36 år. Men det klickade mellan oss. Jag berättade allt för henne.  Hon berättade allt för mig. Hur hon hade varit syrisk mästare i simning och dedikerat sitt liv till bassängen och träningen och coachningen. Hur hon gift sig. Skiljt sig. Hur hon lyckats ta sig till Sverige genom att simma över hav och gömma sig i skogar med bara små eldar som värmekälla. Hur hon lämnat sin 14-åriga son hos sin mamma för att ta sig till Sverige för att börja ett nytt liv. Hur hon saknade sin son. Hur smärtsamt det var. Hur hon kämpade sig genom ett år.

DSC_6299Men min vän väljer alltid ljuset. Att se saker positivt. Att le mot det som kommer till en. Att ta sig fram. Använda chanser och möjligheter och tillfällen. Jag fick henne att lära tjugo personer att simma crawl men vi blev motarbetade på den lokala simbassängen. Ni kan inte komma hit och tro att ni är något. Vi blev anmälda av andra som simmade i bassängen att vår lilla grupp skvätte för mycket. Och sen skrattade vi lite för mycket. Men jag sa, vi skiter i dem, vi startar ett företag. Men byråkrati och myndigheter erbjuder en snårskog. Och den lokala simbassängen kunde inte särbehandla oss utan tyckte att min vän borde hyra badhuset när det var stängt för 800 kr per gång. Dessutom tycker det svenska samhället att det ska vara SFI och praktik innan man kan hålla på att skapa något eget. Det blev ganska svårrott.

DSC_6303

Hennes son kom tilllslut. Det var så otroligt fantastiskt. Jag grät när jag fick ett mms när de kramade varandra på flygplatsen efter att inte ha sett varann på 1 1/2 år. Sedan försökte de att skapa sig en egen tillvaro i vår by. De lyckades fint. Fint för att vara 14 och 36 och inte prata svenska. Resten av familjen hade hamnat i Göteborg och jag förstod att det var dit de sedan skulle flytta.

DSC_6343_1

Första gången jag hämtade henne i min bil för att ta henne ut till mitt hus i det som hon kallar vildmarken kunde hon nästan inte andas. Hon hade aldrig varit i skogen. Hon förstod inte hur skogen kunde vara rekreation. Hur kan man tycka om att vara så långt borta från allt i ingenstans? Tänk om jag försvinner viskade hon.  Du försvinner inte sa jag. Du är med mig. Lita på mig. Jag tror egentligen aldrig att hon riktigt begrep varför jag hyllade naturen så mycket, och kanske kommer hon aldrig förstå det. Men det gör inget, för vi möttes i ett samförstånd där vi både ville förstå den andre.

DSC_6401_1Hon hade aldrig badat i en sjö. Hon tycker sjöarna är kalla, mörka, dystra och tunga, litegrann som svenskarna. Så saknade sjöarna humor, litegrann som svenskarna.

wDSC_6472

Men min vän är modig. Hon tog ett djupt andetag och dök. Hon är ett naturbarn. En streetsmart tjej med skinn på näsan. En dam som vet vad hon vill ha.

DSC_6267_1och hon ville ha kärlek så en dag i vår fnittrande tillvaro mötte hon sin man. Han var tio år yngre och hon var det vackraste han sett.

DSC_6496

och deras kärlek bara växte och en dag gifte de sig.

DSC_6628

och när de bestämde sig för att flytta till Göteborg för hennes sons skull där resten av familjen bor så sörjde jag för man får aldrig behålla det där som är det bästa. Man har det till låns. Vänner kommer och vänner går. Känslor kommer och känslor går. Jag vet ju att Göteborg bara är en bit bort, men det var ändå som jag hittade något nära med min vän. Något nära unikt som är svårt att finna. Jag vet, för jag söker alltid, och när det väl klickar ska man hålla fast i det

DSC_6786 DSC_6790 DSC_6791och jag älskar henne i min kimono och med min tekopp , och vår vänskap kommer hålla livet utDSC_6701 DSC_6726DSC_6651_1DSC_6707DSC_6742 DSC_6765DSC_6763 Gudomliga glada varelse.

Jag önskar dig allt gott och att vi ses alldeles snart igen och då vill jag fotografera dig igen.

Det är min tur att besöka dig nu.

Muse, Porträtt, Rattsjöberg

Butterfly in my garden


I dreamed I was a butterfly, flitting around in the sky; then I awoke. 
Now I wonder: Am I a woman who dreamt of being a butterfly, or am I a butterfly dreaming that I am a woman?
Zhuangzi 

Musik, Porträtt, Rattsjöberg

Lovisa och banjon

 Lovisa är musiker. En riktigt duktig sådan. I flera månader har vi försökt få ihop en träff men det är turneér, inspelningar och gigs. Men tillslut en fredag kunde hon komma upp till mig för att få material till sin nya skiva.
Viggo fick följa med. Inget dagis är öppet på fredagkvällar.

Hon ville ha lite samma solnedgångsstil som de jag gjort i förra inlägget. Sådär romantiskt så det är bedrövligt. Så man får ont i magen.

Vi tog en hel massa bilder.
Det var de vi tog senare på kvällen som blev bäst.
Jag får inte visa de bilderna än då de ska pryda ett skivomlag.
Men Lovisa är  grym. Gitarr, banjo, fiol, sång..gud vad jag avundas musiker.
Muse, Natur, Porträtt, Rattsjöberg, Sommar

Årets längsta dag

 Årets längst dag, den 20 juni, firade vi genom att fotografera strax innan midnatt. 
 Det är svårt när det är så vackert, att inte tippa över och bli kliché. Att inte överkonsumera superlativen i bilderna. Men juni är så bedrövligt vackert.
    Ljuset, blommorna, människorna. Att man inte kan (och behöver) sova
Som ni ser är min Bojana i Sverige. Hon är nanny till lille Viggo, jobbar lite i cafét innan hon ska fara vidare till Australien.
 Så passar hon på att dansa lite på svenska sommarängar och vara min musa
 Annars är jag ensamstående mamma nuförtiden. Jögga cyklar genom Sverige. 210 mil. 15 mil per dag. Bara för att det är kul. Jag tycker det är så roligt för honom, men jag hoppas han kommer hem snart.

 Så länge fotograferar jag. Blommor, klänningar, bröllop. Så börjar mitt café att gå mot högsäsong. Det är mycket jobb.

 Det här är min favorit. Av olika anledningar.

 Så njut av årets vackraste månad. Det finns inget som juni i Sverige.

Bojana, Cap Verde, Muse, Porträtt, Stil

A truly beautiful person is one who is good at discovering beauty.

 Bojana is one of the most sparkling people I met. She can take just any item, like this manjacket she found in a secondhandshop. Change it a bit (like the lining) and turn it into the most stylish item. Or the silkskirt she wears as a dress underneath. She finds beauty anywhere.
And the truly unique flowers in her hair and her earrings made by her mother

How I love her energy and vibrant way of beeing

 Living, searching, talking
In many ways I feel like theese images are some of the best ones I ever taken.
Its the line I want to keep
or maybe its just Bojana who could visualize my wishes
and dance infront of my camera
I wrote this post in english so Bojana could understand. Hope you are alright with that.
Love /Helena
Brev till/från Sarah, Gravid, Porträtt, Rattsjöberg

Sarah

Sarah. En av mina äldsta vänner. En vänskap som sträcker sig tillbaka många år. Genom månskensridturer,  resor, höloft, höga berg och milslånga brev. Eldar och historier. Ord kan inte beskriva vad jag känner för den här människan.
Nu ska hon ha sitt tredje barn, och de tog semester och kom till oss.
Jag klädde upp henne i min Spell & Gypsy kimono i silke och fotograferade henne.
Hon passar så bra in i mitt liv. Vi lagar mat, åker skidor, klär upp oss, inreder, sminkar oss, fotograferar och berättar om magiska saker. Så komplett kompis.

Och medans vi plåtade henne tog min kille hand om alla barnen och hennes man satte upp stuckaturen som vi fick i inredningsgåva.
Fantastiskt. Jag är så lyckligt lottad i livet.
Blommor, Porträtt, Rattsjöberg

På hyllan

Känner att den spröda våren är på ingång. Hud lika blek som ett gulnat fotografi. Tuplanerna som sprider ut sig i affären. Solen som klättrar upp på fönsterbrädet och in i rummet. Kvällarna som blir längre. 
Har varit på ett roligt uppdrag och fick självaste Caroline med mig som assistent. Så får jag följa med henne som assistent en annan gång. Allt är så mycket lättare när man är två, eller tre. Ingen människa är en ö.
och det gläder mig så att horntrenden håller i sig. Här i Värmland har den ju aldrig varit ute.
Merete 2002 Lofoten

 Men för 11 år sedan hade jag horn i varje bild jag tog. Denna sitter uppe på väggen hos mig. Kopierad i mörkrum och sepiatvättad i tevatten. På riktigt. Merete var en vän. Hon hade (har) universums vackraste näsa så sjöng hon och spelade på sin gitarr medans jag satte upp studion. Vilken människa. En sådan man vill ha nära. Som satte spår. Så jag låter henne sitte uppe på väggen för att påminnas om hur underbar världen därute är.

 Skira, gröna ljuvliga förvår. 
Nu ska vi ut och åka skidor.
Önskar er en riktigt fin helg.

Porträtt, Resa

Light from upperright

Anna-Lena, 2008. Pyreneerna, 2005.
Två helt skilda bilder i skilda sammanhang som ändå skapar en slags frågande dynamik (som Ernst skulle sagt) Tror att ljuset från höger hörn är det som får dem att dansa lite ihop. Eller nåt.
Mode, Porträtt, Stil, Värmlandstips

Anki

Tog de här bilderna för några år sedan till makeupartisters portfolio (Pamela Anderssons Mariart utbildning i Arvika). Men Anki som satt modell fick dem aldrig, men nu ska hon få dem. Jag har suttit och hållit i dem som en annan Gollum som ”my precious…” men nu, nu, ska ska alla modeller och andra som velat ha bilder få dem.  Jag håller nämligen på att rensa hela hårddisken. Jag rensar hela mitt liv. Lämnar tillbaka, lämnar bort, säljer, fullföljer…åh det är så skönt. Som en själslig rensning. Som en nystart.

Men åh vilka tjusiga bilder. Vad jag kan. Borde kanske syssla med ”beautyshoot” lite oftare….
fast jag föredrar alltid människors skavanker. Ärlighet, öppenhet, reality….det är och kommer alltid vara min grej. Hellre erfarna rynkor än babyhud om ni fattar. Fast Anki hade redan babyhud så det behövdes ingen airbrush på henne. Maken till mer natural beauty får man leta efter.
Bilderna är plåtade i Arvikas fordonsmuseum. Ett underbart ställe.

Tjolahopp.