Minnen, Musik, Musik Nostalgi, Shopping

Auktion, vinyl, omslag, Bruce och tallest man on earth

I lördags var jag på en auktion. En gammal hederlig auktion på plats, där man får ropa 20 kr. Det såldes säkert 1000 vinylplattor och 33-varvare. Jag tittar ju normalt inte på skivor, utan jag letar skatter mest bland möblerna och lamporna och porslinet, men nu var det så många lådor med vackra plattor att jag omöjligt kunde gå förbi dem utan att titta lite….
De stod i gamla drickabackar, minns ni de där backarna?
och det slog mig att en skiva förr i världen var så otroligt mycket mer omslag. Bilden blev en så stor del av upplevelsen. Jag var 13 år när cd-skivan slog igenom på allvar så jag hann inte samla på mig några vinylplattor.
Men jag minns att jag lyssnade på sagoskivor hos min farbror. Satt och tittade och tittade och kramade omslagen hårt.
Vinylplatt-omslagen var ju så stora.

 
Tänk att få vara den här tjejen. Få sitta och spela gitarr och dingla med benen på ett countryomslag.

 Den här vackra 33-varvaren var så vacker så den fick följa med mig hem. Vad jag nu ska ha den till? Hänga på väggen? Använda som presentpapper? Har ni varit med om det där någongång, att ni måste rädda något?  Om det så bara är ett skivomslag?

 och den här. Längtar man inte omedelbart dit? Till ett italienskt 50-tal?

och det här? Underligt. Hur har den hamnat i djupaste Värmlandsskogen liksom?
 och sen fanns det en hög med Bruce skivor, nästan alla vackra, men jag letade efter en speciellt
nämligen den här. Jag gillar känslan i den. 
Enkelheten. 
Hoppet. 
Men den fanns inte. Den kanske är för att den är ny?
Jag lyssnar in mig på Bruce extra nuförtiden, för jag lyckades få tag på två biljetter till hans Ullevi-konsert i sommar.
Här är min On the Road lista just nu.
Låt nummer 3 är så bra så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Har NI mina kära vänner några musiktips till mig? 
Minnen Vänner, Musik, Musik Nostalgi, Värmlandstips

Värmland har en musikskatt

môra-Per.
Jag känner KÄRLEK!
De har en ny skiva som har fått helt grymma recensioner överallt.
Vi åkte på deras smygreleasekonsert på Café August i Karlstad förra helgen (de spelade på Fröknarna Fräs i somras också)
Det är två fantastiska bröder, Pärra och Hans som skriver texter och komponerar melodier som får hjärtat att liksom gå sönder och samtidigt läkas ihop, och det är så vackert så jag storknar.

och det är spelglädje och värme och fantastiska musiker
Har ni av någon outgrundlig anledning missat Värmlands bästa så har ni chansen att se dem på hemmaplan i Arvika i helgen. Eller lyssna på dem på Spotify eller gå in på deras myspace eller köp deras skivor eller vad som helst men låt dem inte gå förbi obemärkt.
För mig fyller de ett tomrum och skapar näringsrik jord till hela vackra Värmland.
Tack ni underbara.
Minnen Vänner, Musik, Musik Nostalgi, Värmlandstips

Värmland har en musikskatt

môra-Per.
Jag känner KÄRLEK!
De har en ny skiva som har fått helt grymma recensioner överallt.
Vi åkte på deras smygreleasekonsert på Café August i Karlstad förra helgen (de spelade på Fröknarna Fräs i somras också)
Det är två fantastiska bröder, Pärra och Hans som skriver texter och komponerar melodier som får hjärtat att liksom gå sönder och samtidigt läkas ihop, och det är så vackert så jag storknar.

och det är spelglädje och värme och fantastiska musiker
Har ni av någon outgrundlig anledning missat Värmlands bästa så har ni chansen att se dem på hemmaplan i Arvika i helgen. Eller lyssna på dem på Spotify eller gå in på deras myspace eller köp deras skivor eller vad som helst men låt dem inte gå förbi obemärkt.
För mig fyller de ett tomrum och skapar näringsrik jord till hela vackra Värmland.
Tack ni underbara.
Barn, Musik, Musik Nostalgi, Viggo

Ett litet rött piano

När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket.
Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig ta lite pianolektioner som vuxen men det får bli när jag får lite tid över.

Så eftersom jag själv längtade så frenestiskt efter ett piano när jag var liten tänkte jag att Viggo skulle få ett innan han ens fattar vad ett piano är (i själva verket är det väl jag som vill ha ett piano). Så när han fyllde år önskade jag honom ett Kalikåpiano som farmor köpte.

Det är jättefint och har underbara toner.  Och ja, det är ett riktigt piano. Man kan köpa det här.
så tittar vi på världens bästa film Aristocats och lär oss hur det ska låta
Han blir bara svårare och svårare att fotografera för så fort som jag tar fram kameran kryper han fram till mig och ska leka med den.
Barn, Musik, Musik Nostalgi, Viggo

Ett litet rött piano

När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket.
Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig ta lite pianolektioner som vuxen men det får bli när jag får lite tid över.

Så eftersom jag själv längtade så frenestiskt efter ett piano när jag var liten tänkte jag att Viggo skulle få ett innan han ens fattar vad ett piano är (i själva verket är det väl jag som vill ha ett piano). Så när han fyllde år önskade jag honom ett Kalikåpiano som farmor köpte.

Det är jättefint och har underbara toner.  Och ja, det är ett riktigt piano. Man kan köpa det här.
så tittar vi på världens bästa film Aristocats och lär oss hur det ska låta
Han blir bara svårare och svårare att fotografera för så fort som jag tar fram kameran kryper han fram till mig och ska leka med den.
Minnen, Minnen Vänner, Mode, Musik, Musik Nostalgi, Personligt, Resa, Stil

Its oh so quiet

Läser idag i tidningarna att Hultsfredfestivalen går i graven. Jag minns mina tre  besökta Hulsfredår i mitten på 90-talet som åren då allting var absolut fel och samtidigt absolut rätt. En tid jag tittar tillbaka på med förvirring och förfasan och förtjusning. Åren då jag var alltför ung och samtidigt alltför mogen. 15 till 17. Så totalt upptagen av mina uttryck och mina kärlekar.

________________________________________________

Höjdpunkten de där förvirrade åren var när jag fick träffa min allra största idol. Tjejen som satte Island på kartan. Som var 90-talets största modeikon (enligt mig)  Flickan som satte standarden, som skapade min stil, som fick mig att känna mig fri och vacker och stolt och som pekade ut en riktning åt mig i den där förvirrade tillvaron som kallades tonår.

Björk på stora scenen i Hultsfred 1996. Jag säger bara det.
Tack Hultsfred för att jag fick träffa henne:

Minnen, Minnen Vänner, Mode, Musik, Musik Nostalgi, Personligt, Resa, Stil

Its oh so quiet

Läser idag i tidningarna att Hultsfredfestivalen går i graven. Jag minns mina tre  besökta Hulsfredår i mitten på 90-talet som åren då allting var absolut fel och samtidigt absolut rätt. En tid jag tittar tillbaka på med förvirring och förfasan och förtjusning. Åren då jag var alltför ung och samtidigt alltför mogen. 15 till 17. Så totalt upptagen av mina uttryck och mina kärlekar.

________________________________________________

Höjdpunkten de där förvirrade åren var när jag fick träffa min allra största idol. Tjejen som satte Island på kartan. Som var 90-talets största modeikon (enligt mig)  Flickan som satte standarden, som skapade min stil, som fick mig att känna mig fri och vacker och stolt och som pekade ut en riktning åt mig i den där förvirrade tillvaron som kallades tonår.

Björk på stora scenen i Hultsfred 1996. Jag säger bara det.
Tack Hultsfred för att jag fick träffa henne:

Musik, Musik Nostalgi, Resa

U2 eller en rätt (o)vanlig helg i mitt liv

I maj frågade min vän Anna-Lena mig om jag ville följa med på U2.

Om jag ville. 
Det har alltid varit en dröm för mig att se U2. U2 står för något som alltid funnits. Dessutom är Anton Corjbin deras husfotograf, och jag är ett stort Corjbin-fan.
Jag minns när jag var 13 år och bodde i en liten stuga på campingen en sommar med min kusin Linda som var 4 år äldre än mig.

Det var 1991 och hon doftade rökelser och hon var det coolaste jag visste.

Hon hade köpt sina utsvängda jeans i Amsterdam och hon pratade 5 språk flytande. Hon hade fantastiska vänner som kom på besök från Europa i konstiga, gamla bilar. De var vegetarianer och drack sol-öl.

De påverkade mig djupt.

Linda hade just den här sommaren tre cd-skivor som stod stapplade i fönstret i den lilla timrade stugan. En av dem var Cures Boys dont cry, en annan var The Doors (skivan bar samma namn) den tredje var den nyss utkomna Achtung baby med U2.
Jag minns såväl fashinationen jag kände över Bonos röst och försökte tyda texterna i Whos gonna ride your wild horses, One och Even better than the real thing.

Jag satt och fingrade på texthäftet i timmar. Kollade på bilderna och bläddrade fram och tillbaka.

Ibland när inte Linda var hemma och jag fick besök av några kompisar brukade jag låtsas att skivorna var mina. Då satte jag alltid på Whos gonna ride your wild horses och kände mig som en 13-årig tjej med koll.

Det var min första intensiva kontakt med U2.

__________________________________________

Dem andra intensiva kontakten med U2 skulle infinna sig 2000.

Jag pluggade fotografi i Lofoten. Det var alltid samma skivor som rullade runt i cd-spelaren. Björn hade precis köpt U2`s All that you cant leave behind och han spelade den om och om igen. Ingen protesterade. Den var alldeles för bra. U2´s svartvita rock passade ihop med våra bilder som tecknades fram i vätskorna.

Hela den plattan flyttar upp mig till mörkrummet i Lofoten på ett nafs. Jag kan känna doften av kemikalierna. Beautiful day är spår nummer 1.

_________________________________________

Den tredje starka U2 upplevelsen skulle komma ett år senare. Av en slump hade jag vunnit biljetter till Roskilde festivalen.

På den andra kvällen på festivalen fanns det inte ett enda band som jag ville se och regnet öste ner. Jag var alldeles ensam och kände mig blöt och ledsen. 

Jag läste i programmet att de skulle visa en U2 konsert inne på ett biotält med bra ljud. Jag gick dit och det skulle visa sig att det skulle bli min finaste konsertupplevlse denna sommar efter Red Hot Chili Peppers avskedskonsert

 Jag stod upp med biobesökarna och sjöng och klappade händerna till en bioduk (!!?) och kände mig så nära Bono då han sjöng With or Without you

Dessutom är det en otroligt vacker scen i den här showen då han plockar upp en flicka ur publiken som får ligga brevid honom då han sjunger. Till sist kysser han henne. Det är en helt brutal scen. Det vackraste jag skådat.

När jag såg detta i biotältet på Roskilde lovade jag mig själv att någon gång få se U2 live.

_________________________________
Det skulle alltså dröja ända till 2009.

Men det var värt all väntan. 

Jag och Anna-Lena fick låna min systers vackra hus i utkanten av Göteborg i fredags. Vi kom sent men köpte GT och jag såg på tv innan jag somnade (jag har inte sett på tv på flera månader)

På lördagen gjorde vi oss iordning. Vi lockade håret och jag fotograferade lite.
 

Vi åt lunch på ett trevligt trädgårdsfik. Staropramen och vatten.  Maten hann jag inte fotografera innan den var uppäten för jag var så hungrig. Solen sken för första gången i mitt ansikte sedan den 7:e juli.
Sedan gick vi och shoppade.
Klockan 17 började vi gå mot Ullevi.  

Anna fick en öl av en kille.
Jag drack Festis och poserade med Bono. 

Vi kanske var lite i tidigaste laget, men Anna-Lena gillar att vara tidig. Vi åt chips, popcorn och drack öl och pratade med folk så det gick ingen nöd på oss.
Innan vi visste ordet av hade arenan fyllts med folk och David Bowies ”Space Oddity” fyllde hela arenan och gav klon i mitten en identitet.
Sedan brakade allt loss och jag tror att Anna-Lena grät på varannan låt.
Scenen och showen var något som jag tror att jag aldrig kommer att få se igen. Tidningarna har redan skrivit om miraklet på Ullevi så mina ord är överflödiga men att säga att vi var djupt imponerade är underdrift. Tack Bono för detta ljuva omänskliga som du bjudit på. Hoppas att biljettintäckterna räcker för strömförbrukningen.

Det var halleluja upplevelse utöver det vanliga.
Efteråt gick vi på en salsaklubb och drack drinkar och pratade om känslor.

Jag tjuvfotograferade bordsgrannarna.
 

Dagen efter åkte vi hem. Vi åt sushi till lunch.

Sedan kom jag till ljuva Värmland och kände för att dela min upplevelse med någon efter att Anna-Lena åkt till Gävle.

Jag bar min nya tröja som jag köpt i Göteborg och som har fantastiska färger.

Jag låg i gräset och tittade på himlen och väntade på min kille som jag gjort upp en liten minidate med. Vi hade bestämt träff mitt emellan oss. Vid en sjö.

Jag försökte få till lite romantik. Han hade inte tid så jag följde med honom hem och han visade mig sin lilla nya minigitarr.
Jag tittade på himlen igen och lyssnade på Window in the skies.

Musik Nostalgi

En av många kärlekshistorier

Jane Birkin är så vacker. Serge Gainsbourg så lycklig. De är så kära. Bilderna sprakar.

Serge Gainsbourg spelade in den här låten med alla sina kärlekar. Jane Birkin var bara en. Birgitte Bardot en annan. Han gjorde tillochmed en version med sin dotter Charlotte. Alla versioner är lika bra men den här är min favorit.

__________________________________________

Resultatet av Jane och Serges kärlekshistoria finns i form av en skönsjungande och skådespelande Charlotte. Hon tycks mig ha fått allt, och hon har dessutom lyckats förvalta det. Frankrikes mest berömda musikerbarn. Ett sant kärleksbarn. Som faktiskt numera är en vuxen kvinna med egen karriär, egen musik och egna barn.