I mitt föräldrahem behövs ingen tv, det räcker med att titta ut genom fönstret.

I samband med att junior-vm i skidskytte (biathlon)pågår här i Torsby så har vi vår camping/resort (som jag gillar att kalla det i internationella sammanhang) full av skidåkande gäster från världens alla hörn. Just hos oss bor Estland, Spanien och Kazakstans juniorlandslag. Det är mycket spännande. Tänk bara Kazakstan. Har ni varit där? Känner ni någon som varit där? Har ni en aning om vart det ligger? Nej, inte jag heller. Just detta landet har gått mig totalt oberonde förbi och jag har varit tvungen att googla. Kazakstanierna själva pratar inte ett ord engelska. De pratar inget annat språk som jag kan så kommunikationen oss emellan är mycket knapphändig. Vi…

Det började när vi var små. Vi inredde dockhuset och lekte alltid ihop. Hon var min beskyddare. En 4-år äldre kusin som alltid var på min sida. Sedan släppte vi aldrig varandra. Förra veckan förstod hon på min vädjande röst att jag behövde hjälp med mina 188 kvadrat så hon kom i hela 5 dagar och hjälpte mig att inreda och organisera mitt stora hus. Egentligen är det ingen skillnad på att inreda ett dockhus och ett riktigt hus. Principen är densamma. Man flyttar runt en massa möbler, hänger upp tavlor och diskuterar varför. Jag har lika roligt med henne idag som för 29 år sedan. Det kommer vara lika…

Grevinnan på slottet, det är jag det. Låt mig presentera Gården Kajshea, som ligger på gamla Kajshea i Torsby. Väldigt centralt men ändå precis i utkanten av samhället. Det var verkligen inget hus som jag tänkt mig men ibland spelar ödet en lott och slumpen för samman människor som gör affärer, så det blev en 1800-tals pampig herrgårdsliknande byggnad för mig. Vad vill ödet egentligen tala om för mig? ”Slottet” är byggt 1871 som Torsbys första sjukhem. Det är tjusigt värre, 360 kvadratmeter stort och grundligt renoverat år 2000 och fram till idag. 3-4 meter i takhöjd. Bergvärme insatt för 1,5 år sedan. Allt är så tipptopp så jag behöver…

Har flyttat in i mitt nya hus. Har väntat på det hela hösten. Lyckokänslan vill inte riktigt infinna sig. Går vilse bland de stora rummen och hittar inte riktigt hem. Men det kommer nog. Flyttkartonger överallt. Det är hur jobbigt som helst att flytta, jag inser att jag hatar att flytta. Det är som en slags kris. Ett slags nytt liv som ska börja. Förvirrande. Paradoxalt. För samtidigt som det är otroligt tjusigt och stort och högt i tak så känner jag mig lite förvirrad och ensam. Men natten är alltid som mörkast precis innan gryningen. Det har jag lärt mig. Det är ju den enskilt största privata affär jag…

I lördags låg jag och min kille i influensa och feber men idag söndag kände jag mig mycket bättre. Efter att ha sett fantastiska skidgazellen Charlotte Kalla med sin grymma syreupptagningsförmåga (den är ju utomjordisk) och sitt skidgäng vinna damstafetten i säsongens första världscuptävling (slår mig att det måste ha varit jägarbiffen jag bjöd henne på i somras) gick jag och en ny väninna och såg Coco avant Chanel på bio. Tvära kontraster. Längdskidåkning mot mode. Det var fint och jag hade verkligen sett fram emot den här filmen om kvinnan som var den första att klä kvinnor i byxor, men sätena var så mjuka, bilderna så mörka, biomörkret så…

Det är så sjukt bra allt som Tarantino gör. Jag blev begeistrad i honom efter Kill Bill I och II. Han skapar filmhistoria med allt han gör. Han spelar med våra filmiska referenser och plockar filmkonst ur allt. Jag vet inte hur många gånger i månaden som jag hänvisar till någon av Tarantinos filmscener. Det är så eget. Det är så bra. Det är intelligent rå, grym och skruvad humor som inte går att beskriva. Jag är ju ändå inte intresserad av filmvåld på något sätt men Tarantino gör filmvåldet till en otroligt läskig men vacker konst. Visst håller jag för ögonen ibland då bastarderna skalperar nazisterna, men man måste…